Idag har jag haft en depp dag, dagen började bra
pappa kom och hjälpte mig torka och damma hyllor i butiken
och de va allmänt trevligt med sällskap.
Å så ringde Jimmy och berättade något tråkigt som fick mig
verkligen att tänka till. Några vi känner hade förlorat barnet i magen.
Dem var inte jätte långt gågna men dem hade inte märkt något
av att barnet inte levde längre. Utan dem hade bokat in ett extra eget ul
nu precis innan rul. Och då fick dem veta.
Fy jag mår så dåligt med dem, vet inte vad man ska säga vill bara hålla
om och trösta. Har inte tänk på annat på hela dagen alla tankar är
bara hos dem. Tänker på våran skrutt och hur man aldrig vet vad
som kan hända eller händer. Är så tacksam för det vi har,
tacksam för alla spyor och alla sjukt jobbiga illamående dagar
jag haft under alla dagar jag varit gravid så här långt.
Bättre de gick som de gick för dem nu än att barnet inte skulle
vara friskt eller att de hände ännu senare in i graviditeten.
Men fy jag mår verkligen dåligt med dem.
Våra små som skulle komma så nära i ålder, vi som pratat om så
mycket och så händer de här.. Så oväntat men ändå så vanligt.
Vi tänker på er och vi finns här <3