Mår fortfarande så där sjukt jobbigt dåligt.
De vill verkligen inte gå över, ibland är de i för sig
lite bättre än värst men aldrig bra. Jag har glömt bort
hur man mår när man mår riktigt bra, utan illamående
och spyor dag ut och in.
Jag som alltid åt massor med frukost får knappt i mig
en liten liten macka och ett glas saftsoppa längre.
Snyft, de är inte roligt.
Började med dem starkare pillerna i onsdags morse.
Efter att ha spenderat hela kvällen på toaletten fick det
vara nog med att hoppa över pillerna.
Jag måste kunna leva också. Läste lite om folk som också
fått dem och de verkar inte som dem är så farliga som jag
känner att dem nog är. Så jag testar igen får se.

Ska försöka höra mig för om de finns något annat man
kan få testa i stället för dem här.
Känner mig helt slut i skallen av dem, blir liksom borta
och helt snurrig. Oftast är det värst en stund efter jag klivit upp
till eftermiddagen sådär då börjar de lugna ner sig lite igen.
Men så drygt det är, så jobbigt att känna att man inte ens
orkar gå och klä på sig, orkar inte blåsa håret torrt
och orkar inte ens ta på sig kläderna.
Allt känns bara hopplöst jobbigt, segt och förfärligt.

Dem där tabletterna för mig helt knasig.
Ingen energi, ingen lust inte ork att göra något på jobbet.
Fast jag vet att jag verkligen måste göra de där så
får jag tvinga mig så pass att jag blir galen på mig själv.
De är inte normalt.
Pratade med en kompis idag som är lika gammal som mig.
Hon har tre barn varav med först så mådde hon illa och
spydda ända till samma dag dem fick deras dotter.
Samma dag spydde hon, suck. Hur ska de här sluta.
Jag kommer säkert få ha det lika, spy och må illa hela
långa graviditeten. Men hur ska jag få kunna jobba och
sköta butiken sådär som jag borde göra.
Hur ska jag orka leva normalt och ha ett liv samtidigt.
Jag vet verkligen inte hur de här ska gå.
Jag ber verkligen för att de ska gå över så jag
får leva normalt igen... snälla snälla snälla.



Foto:Loveelliii.