JAG VET JAG ÄR TJATIG.

Jädra förkylning ge dig någon gång jag vill börja må "bra" igen, i alla fall tillbaka till mitt någelunda mående trotts min för tillfället diagnos pga graviditeten. Jag börjar bli redigt less på att inte kunna andas ordentligt, att hosta som en tok under både nätter och dagar, all energi som går åt att försöka ta sig igenom dagarna när man vill kunna lite mer hela tiden. Hade bara förkylningen gett sig nån gång så skulle det vara lättare att ta sig upp och igenom denna graviditet. Känns som de bara är motgångar efter motgångar hela tiden, jag blir sååå deprimerad av detta. När jag väl känner att nu kanske de börjar vända lite, jag har fått behålla lite mera mat eller kunnat äta något nytt då åker jag ner i gropen igen, i svackan som tar sån tid att ta sig upp ur. Viljan finns där (oftast) men orken börjar ta slut nu. Trodde verkligen inte att de skulle hålla i sig i flera veckor, de gav sig lite där i mitten nån gång sen vände det och blev värre igen. Ge mig bara lite möjlighet att hämta hem det här nån gång så jag kanske kan komma på fötter lite igen. Det verkar som min kropp inte vill att jag ska kunna få njuta av livet i magen, njuta av allt possitivt de har med sig. Här är det enda positiva just att lillebror ligger där inne och sprattlar runt, att jag känner att han finns där och att han en dag kommer ligga i min famn. Annars, näää inget att kunna glädja sig åt inget att njuta åt inget vara pigg glad lycklig ingen mer energi och något rus av pirr inför att vara gravid nada. Jag vill kunna njuta och vara glad under min graviditet, men inte denna gången heller....
 
 
Här framifrån i vecka 16.. nu är vi i mitten av vecka 20 så får nog kanske ta och knäppa en ny en och jämföra lite om de hänt något. För övrigt så visar vågen minus 10kg jämfört med innan jag blev gravid... Än så länge går de inte uppåt igen utan håller sig på sina kilon sen några veckor tillbaka. Huvudsaken att jag inte går ner något mer det vore absolut noll bra. Det märks tydligt på kläderna som sitter lite tajtare över magen (en del) men annars är väldigt stora. Tar jag på mig en tröja nu som jag inte haft sen innan jag blev gravid så är den alldels för stor. Alla linnen sitter löst med lite spänning där magen är som störst. Känns varken kul att köpa nya nu eller att de är speciellt nödvändigt. Jag visar mig knappt ute bland folk ändå och magen kommer säkert rymma alla de där stora plaggen till slut ändå även om dem är stora på resten av mig. Köpte några mamma leggings precis där i början när de börja bli trångt över magen och när alla övriga byxor kändes obekväma och dem är nästan stora nu, inte så mycket över magen men över benen känns dem nästan mer som mjukisbyxor, inte snyggaste passformen. Jag ser inte på mig själv att det hänt så mycket men Jimmy och övriga ser att jag krympt i storlek men de känns ändå att de hänt grejer både med kroppen och med orken/musklerna.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0