Är alltid en dag jag vill sudda ur almanackan. En dag som för mig sen några år tillbaka aldrig har något gott med sig. En tung dag med många minnen men också en dag att va stolt över, en dag då jag förändrade mitt liv. Sen dess har den här dagen alltid kommit med jobbiga tankar aggressioner eller tårar. Inte medvetet från min sida men ändå så medvetet för de finna alltid inbyggt och minnena kommer som de känns alltid finnas där och göra sig påminda. Jag blir sur för allt arg och ledsen fast jag inte vill de just den här tiden på året. Just runt alla hjärtans dag och den 15/2. Många jobbiga minnen och känslor är inblandade i dem datumen.

Jag är så glad att jag idag har Jimmy och världens bästaste Theo vid min sida. Jag är rädd för hur de kunde ha varit om jag inte hade tagit de beslutet just idag för dem åren sen.. Jag är så mycket starkare av min erfarenhet men också så mycket känsligare och mer beslutsam att verkligen ha de liv jag är värld och älskad och sedd för den jag är och för de jag gör.

Tacka gud för att jag hade dem jag hade runt mig då för att orka kämpa mig upp igen. Och tack mig själv för att jag vakna upp ur värsta mardrömmen och tog mig ur allt och lämnade de bakom mig.. Minnena sitter i och jag minns de som de va igår men tanken på vad mer du kunnat gjort mig om jag inte tagit mig ifrån dig är svår att slå bort ändå.

Just idag är jag ledsen sur och arg som alltid de här dagarna men ändå så jävla lycklig att jag har de så mycket bättre nu än då! Tack finaste ni som hjälpt mig och fanns/finns när jag behövt er. Tack ni som förstår vad jag skriver om och som vet hur de varit...

<3