Vi fick fika främmande på kvällningen.. Två killkompisar till oss kom förbi och de har pratats oerhört mycket om allt från lastbilar till verkligheten och känsliga ämnen. Och nu när de är dags att sova ligger jag vaken och tårarna rinner ner för kinderna. De gör så ont att dem man bryr sig om har de så tufft. En lättnad kom dock i och med att de lille ofödde livet antagligen kommer kunna klara sig igenom allt de här men än är inte allt säkert. Och resten.. De är tur att hon är stark och inte ger upp. Jag är så imponerad så otroligt imponerad av dem. Hur han sköter de här, han kommer få ett tufft år framför sig.. Dem tillsammans framför allt men hon är en fajter hon fixar de här och han också och vi kommer alltid finnas där att hjälpa och stötta. Alltid! Vi och många fler. Fina vänner som ger så mycket får mer och lite till tillbaka. <3