I morgon är det 1 februari... redan februari. Tiden går sakta men ändå så sjukt fort. Tänker efter lite hur det va med Theo i magen samma vecka som de är nu, vecka 25. Den veckan var det mitt i sommaren, i juli och nog för att man mådde dåligt så var det en bra tid på året och man ville som inte att sommaren skulle ta slut fast man längtade enormt mycket till att må bra igen och kunna äta. Denna gång, snart februari och man vill gärna se våren och sommaren när man kikar ut. Sommaren känns långt borta när det snöar utanför fönstret men de är en underbar tid att längta efter.

 

Det jag saknar allra mest är så klart att orka vara mer med Theo, va en bättre mamma och fru, dotter och vän. Att inte allt blir åtsidosatt hela tiden och att orka. Jag längtar så till att kunna äta mat, så många rätter som jag saknar. Att laga mat, prova nya rätter... baka å så kul att baka. Jag kommer nu och då på saker som jag så gärna skulle vilja äta och laga. Bjuda hem vänner och familj på mat utan att jag ska pinas av att laga den eller prova äta den, att det inte ska vara så fruktansvärt hemskt att känna matlukter inte ens en sockerkaka i ugnen utan att man ska må skit. Theo har kommit på så här helt plötsligt att han gillar kyckling ris och currysås. Vi har försökt med de jätte länge men varje gång vi äter den rätten så vill han inte ha. Men sen en tid tillbaka svarar han alltid kyckling när man frågar va han helst vill äta till mat. Jätte kul och han är så duktig på att äta de också. Men just de, kyckling är så förfärligt hemskt att tillaga. Även om de lättast möjliga är att slänga in den i ugnen och den sköter sig själv en timme. Men de spelar ingen roll hur mycket fläkten är på, hur många fönster jag öppnar och om jag gömmer mig i ett annat rum med en filt över näsan. Va jag än gör så får de mig att må så fruktansvärt illa. Suck!

 

Överlag har Theo sista veckorna blivit jätte duktig på att äta och även sånt som han inte brukar vilja ha. Han älskar att få hjälpa till och göra i ordning i köket eller att duka/bära in till bordet. Han får numera nästan alltid vara med och lägga upp på sin tallrik och smaka på maten innan han lägger upp. Speciellt om de är något nytt eller något han inte riktigt brukar vilja ha. I veckan bestämde han tex att vi skulle äta köttfärslimpa och nog åt han allt.. och igår var det kotletter potatis och sås men han smakade men tyckte inte de riktigt va hans rätt så han fick det som var kvar av köttfärslimpan och han åt hela rackarns portionen så duktigt. Dricker för fullt i sina glas nu och säger inget lock mamma när han kommer på att det inte sitter något på muggarna. Även på dagis har han börjat äta riktigt duktigt, oftast. Alla kan vi ha dåliga dagar. Men han blir så himla stolt när han ätit bra.

 

 

 

 

Idag när jag lämnade guldklimpen på dagis träffade jag en av dagis bästisarnas mamma. Stod och pratade en stund och hon berätta att hon precis fått veta att dem fyra äldsta på avdelningen (egentligen två avdelningar men dem sitter ihop) skulle få flytta in i huset till nya avdelningar om en månad. Så hennes grabb och Theo kommer inte gå tillsammans längre. Theo har två favvo kompisar på dagis, båda två kommer byta. Och den tredje är också en i deras "gäng". Den fjärde vet jag inte säkert vem de är än, men går dem på vem som är äldst som hon sa så vet jag vem de är. Väntat eftersom de är knökfullt på deras avdelningar och de kommer nyinskolningar under våren men hade ändå hoppats att båda bästisarna skulle få gå tillsammans med Theo lite längre. Eller att Theo kanske skulle hamna på samma avdelning som någon av dem vid byte. De finns fyra avdelningar inne på huset så de är inte så stor chans att dem kommer på samma sen. De är egentligen fullt på dem också tills efter sommaren när de är en bunt som kommer sluta och börja förskoleklass. Men antar att de inte finns några andra val än att få in dem större på huset så minstingarna kommer in. Nu är det bara vänta och se när de är Theos tur att gå över och hur de kommer funka för honom när bästisarna "försvinner". Dock ska han ändå börja 15 timmars till sommaren så de kommer bli mindre dagis i veckorna och kompisen vars mamma jag prata med idag ska också få en lillebror nu i mars så dem kommer säkert träffas en hel del ändå fast på hemmaplan i stället. Hoppas Theo kommer ta de bra bara och inte bli för ledsen när dem försvinner, de är ofast dem som gör hans dagar där borta.

 

Såg precis på KappAhls sida att dessa godingar kommit in, så söta. Dem fanns inte i butik igår när jag kika in synd annars hade jag nog fallit pladask redan då. Tror helt säkert dem är lika underbart söta i verkligheten.

Den svarta skulle passa så bra ihop med de som redan finns hemma men den blåa har en långärmad version i storebrors storlek.. Hade varit lite kul att kunna matcha grabbarna. Kanske den också kommer i svart?

 

Den började med vab, Jimmy med Theo som hade nån kort släng av magsjuka natten till söndagen så han fick inte va på dagis under måndagen.. Tisdagen dagis och jobb (hemma för mig så klart) pappa va här och satt upp lister i lillebrors rum och de kändes så skönt att vi missa "magsjukan" men så fel vi hade. Jimmy var sen hem från jobbet och jag kände mig så himla illamående när jag åkte och hämta Theo på dagis.. Väl hemma börja jag spy men tänkte först inge mer på de då de knappast är ovanligt i min värld. När Jimmy va hemma sen påpeka han att han kände sig risig och jag som inte brukar spy som en galning på kvällarna börja också tänka om.... En stund senare morfar hade åkt hem och Theo sov sött, då drog de igång och sedan sov jag inge den natten. Nån kvart här och där. Jimmy lag sig i gillestugan på soffan och jag fick toan och sängen för mig själv här uppe. Jimmy hade en mild variant i jämförelse med mig så han och Theo va i samma liga men jag, ja fy farao säger jag bara. Tufft att va gravid och magsjuk, ett helvete om du sedan vecka 6-7 spytt som en galning och inte kan äta. När klockan var runt halv sex ville Theo upp och jag som fortfarande inte va spelklar försökte vila lite medan han och Jimmy lag sig på soffan.. Morfar kom och hämta Theo som åkte hem dit i stället vid nio och lämna oss att komma på fötter. Jimmy kom men inte jag, dagen efter vakna jag med 39 graders feber hungrig ont i hela kroppen mådde illa fortsatte spy men nu av graviditeten och hungern kunde inte äta bara dricka vatten kunde inte sova.. Önskade flera gånger att denna graviditet skulle ta slut. Theo som inte ville hem utan vara hos bästa morfar stannade till fredag em och den dagen jobba även Jimmy. Jag vågade inte vara ensam hemma under torsdagen då jag låg helt utslagen och var nära på att ringa ackis igen. Dem där 3 kilona jag lyckats få tillbaka senaste månaden av dem förlorade 10 var som bortblåsta igen. Igår börja jag få behålla något annat än vatten och samma har de varit idag. Idag trotsade vi mina krämpor och åkte till Gävle och Valbo. Hämta lite grejer hos vänner och handla mat. Skönt att komma ut lite även om jag var väldigt orolig till att åka. Men jag klara de!! Jag packa en matsäck och höll mitt schema. Jag är förbannat trött nu ikväll och kommer säkert känna av de lite i morgon också men jag gjorde de jag inte trodde jag skulle orka på flera veckor efter dessa mardröms dagar. Jag får verkligen inte bli magsjuk igen innan lillebror kommer och helst inte feber heller min kropp klarar inte mer sånt. Två magsjukor under två månaders tid. I övrigt hade som sagt Theo de som vanligt skit skoj hos morfar och ville inte åka hem igen, igår var vi ute i snön och åkte pulka och va och såg rallybilar på stora parkeringen här bakom oss. Rally i skogen här om kring och depån va här till Theos stora förtjusning. Och idag har han fått åkt fyrhjuling kollat på timmerlastbil, fikat och fått födelsedags present hos våra vänner i Valbo och mycket annat... De va våran vecka de. I morgon blir de dagis jobb och vila igen. 

Som jag saknar skapandet med blommor nu när jag inte kunnat på flera månader. Har köpt nån enstaka snitt blomma då och då och pysslat med hemma eller fått av mina fina jobbar kompisar och min mamma som vill pigga upp mig. Vill göra buketter dekorationer planteringar allt. Fick ett samtal senast nu i veckan, dem ville att jag skulle göra dekorationer till en begravning dem skulle gå på nästa vecka. Gjorde ont i hjärtat att måsta säga ifrån, jag vet att dem väldigt gärna velat att jag skulle hjälpt dem med detta, mina butiks kunder. Sjukskriven, kan inte orkar inte får inte. Men jag vill så gärna!

 

Att ha en blomma eller bukett på bordet piggar verkligen upp en hängig florist. Just nu står de en vit pärlhyacint på köksbordet väldigt lite grönt och ingen knopp i sikte ännu mest bara lökarna. Jag vill ha tulpaner ljust rosa och kanske vita.. Vita och rosa ranunkler eller någon anemon. Kanske lite av varje så någon kan hamna i badrummet någon i köket och någon på köksbordet. Bella Rosa rosor eller kanske vendela vita liljor och steel grass. Skulle behöva nya blommor i några fönster också, kanske ett par gröna senecio på båge i köket och något annat kul i vardagsrummet. Har rosa små söta hortensior i skallen, plättar i luften, peperomia ljusgröna små bladiga eller kanske dem rosa hjärtan på tråd.. Har krukor jag sätt från flera formex bilder i skallen, tänk att få plantera eller sätta ner dem där växterna där i... Har tänkt åka till grossisten och njuta en stund nästa gång jag är till stan. Måste få njuta av allt fint en stund trotts att jag kommer sakna de ännu mera då. Men välbehövligt att få lite inspiration och att få fylla på vitaminerna lite. Eftersom bilen åker förbi här skulle jag kunna beställa hem de som jag saknar allra mest men de är en fröjd för alla sinnen att få komma in där och se allt och sen välja och vraka inte riktigt samma sak när de kommer packat i kartonger med en lastbil. Förhoppningsvis dyker jag upp när ni som minst anar de! 

Har hittat en till tapet som kanske kan hamna i sovrummet. Från Ferm Living och går i vitt/ljusgrått och grått. Har tittat på den förr på diverse bloggar, instagram sidor och hemsidor. Hade också funkat i barnrum men tror även den kan bli rätt bra i vårt sovrum med resten av rummet i vitt. Hallen går ju i grått redan, lite betongstil och väggen som fonden kommer hamna på är en fortsättning av hallen dock med en dörr och en mini liten vägg som bryter av. Såg att dem sålde denna till bättre pris på ett par sidor, till ordinarie pris blir jag på tok för snål trotts att tapeten är underbar.

 

Förmiddagen startade med en promenad hela familjen tillsammans, Theo åkte pulkan. Handlade lite och tog en annan vända hem. Så skönt att komma ut och få lite luft och jag får ny energi när jag känner att jag klarar av/orkar att gå en bit. Inne på Ica fick Theo välja lite godis att lägga i den lilla kundvagnen han körde. Och i pulkan på hemvägen sen berätta han att han skulle äta lördags godis idag. Väl hemma lekte vi ute lite medan Jimmy började med lunchen, våfflor grädde och sylt. Och efter maten hoppa barnet i säng...

Ikväll kommer vänner på årliga knut besöket. De va go fika beställt (dem visste precis va dem ville ha, samma som senaste åren) och tro de eller ej men jag började morgonen med att baka, första gången på många månader. Va ganska jobbigt där ett tag med dofter osv så blev mer illamående därför va de extra skönt med luft ute. Ska snart slänga ihop ytterligare en sak.. Kanske de blir ett besök igen ute i snön, men förhoppningsvis går detta lite lättare att göra.

Igår ville Theo att pappan gärna skulle hämta honom på dagis men eftersom pappan inte skulle komma hem för än till fem och måste byta bil först för att kunna hämta då s80in med bilstol i står hos hans föräldrar och han åker deras utan bilstol så fick han nöja sig med sin mamma. Jag brukar åka vid 16 dem dagar jag måste hämta så han inte behöver gå hem sist hela tiden.. Men igår valde jag att vänta till 16.30 så de bara va en eller två fröknar kvar och inte fyra som de oftast är vid 16. Theo va sist, en annan pojke skulle precis kläs på och åka hem när jag kom innanför dörren.. Theos inskolningsfröken hade stängning och satt framför datorn med Theo och kollade på you tube filmer.. Bamse traktor Tom och Rorri bl.a.. Andra fröken skulle precis gå hem. Tajmat och bra! Hon börja nästan direkt prata om sin mammaledighet då dem ska få sin bebis i mitten av april och vi har knappt pratat med varandra sen innan jul.. Eftersom hon öppna upp de så fint kunde jag väldigt smidigt klämma in lillebrors ankomst och va han utsätter sin mamma för. Hon blev jätte glad (för lillebror så klart inte spyorna haha) eftersom vi bara ska ha med en månads mellanrum också och hon va så glad att jag berättade de först för henne (av alla dem sex fröknarna där inne) Har tänk säga de så läge men aldrig passat in då dem jämt är full styrka och man inte vill störa när dem har fullt upp med barnen. Inte så lätt att sno en fröken och komma åt sidan. Inte heller vill man berätta för tidigt både för att de sprider sig som en löpeld och för att de kan ju hända saker. Hon förstod mig precis och känns så skönt nu när hon vet.. Hon fråga om hon skulle berätta för dem andra fröknarna eller om jag ville göra de själv. Så nöjd över hur de blev, känns som en liten börda lättar från mina axlar. Och efter att ha mått lite sämre hela dagen så gjorde de mig lite piggare. Vi pratade också avdelnings platser och 15 timmars veckor dagis gården som är under förvandling och om mammaledigheten framöver.

 

När Theo och jag kom hem sen efter att ha varit kvar på dagis minst 30 minuter hade pappan kommit hem och golvet var klart inne i lillebrors rum. Känns lite mer verkligt nu när rummet nästan är klart och dagis vet om läget. Så skönt!

 

 

Å va jag önskar att jag kunde vara på formex just nu, kolla på allt fint och få mass vis med inspiration och kassar att bära på. Om jag bara.... Jag vet att de inte är någon ide, de är för långt (fast ändå så nära) att åka för mig speciellt att köra själv och i snö.. Hade de fortfarande varit snö fritt på backen hade jag kanske tänkt om men de är det inte och jag förstod att de inte skulle vara de heller. Jag skulle kunna testa åka men de är för kostsamt och långt för en test, jag ska ju ta mig hem också även om jag mår skit och blir dåligare. Det säger sig själv att de inte funkar. Men som sagt jag drömmer, jag önskar, jag längtar.

 

Cult Design har i vår överträffat mina förväntningar, deras prylar är underbara! Jag har ledsnat lite eftersom dem inte riktigt kommit med några go bitar dem sista åren. Någon höjdare här och var men inte så man känner waaaoooww och vill ha hur mycket som helst. I år/vår måste jag säga att jag önska jag hade butiken igen (vilket jag önskar om och om hela tiden när jag ser allt fint och får alla härliga ideer på att skylta inreda dekorera och köpa in). Jag som kommit in i en rosa fas log när jag såg att dem satsat en hel del på rosa och att mitt absoluta favorit mönster gracilis är tillbaka! Rosa, grått och vitt. Nu med pumpar också vilket skulle bli skit snyggt i vårt kök då så klart deras vita runda höga krukor finns där inne sen länge. Jag tröttnar aldrig på dem och så fort jag försöker byta ut dem kommer dem tillbaka nästan av sig själv igen. Favoriter helt klart! Skulle vilja ha lampan också, men är rädd att de blir för mycket gracilis på en och samma plats då så jag kanske borde satsa på pumpen i stället.

 

Dem har även gjort mig såld på ännu en kruka i år (den på bilden över) så den ska helt klart köpas under våren, helst vit tror jag ändå fast den också finns i rosa och grått. Kanske kanske man kunde ha en i badrummet, den skulle göra sig tok fint på handfatet. Tål att tänkas på. Under här är bilder ur samma serie med pump osv.. också himla fina.. Hade lätt haft dem och sålt i butiken fast endast pump och "kruka" skulle platsat i vårt badrum. Önskar bara jag var på mässan och knäppte korten i stället för att låna dem från cult design själva.

 

Jag har för mig att jag hittade dem på Åhléns. Alla tre färger, underbara! Hur ska man kunna välja en favorit av dem där tre, inte lätt. Jag skulle mer än gärna vilja ha en i min ägo

Provade två snygga tröjor på lime sist jag var in, vilket var i tisdags.. va så sugen på en men kunde inte bestämma mig för vilken färg jag gillade bäst.. Skulle verkligen behöva någon ny då nästan alla mina är för stora nu. Denna satt som bäst i S, fatta jag i S herregud de va inte igår.. Jag som va så "nöjd" med att kolla efter M på kläderna och de är nog där jag ligger egentligen kanske beroende på plagg så klart. Så nu funderar jag på när jag har ett ärende till Östh nästa gång innan dem är slut i storlek.

 

Börjar närma sig nu, golv och alla lister kvar plus dem nya eluttagen som ska sättas dit av R. Idag tapetserades de sista vita och moln väggen och elementet kom på plats igen. Börjar redan bli varmt och skönt där inne igen, ute visar tempen -14 just nu. Burrrr!!! 

 

Eftersom jag vänta på att mannen skulle höra av sig om hem gång från arbetet så fördrev jag tiden lite.. han jobbar nämligen fm och åkte hemifrån kl 4 i morse, 16 timmars arbetsdag vart de.. så kan de gå när man hamnar på verkstad med lastbilen och inte kommer därifrån.. i vilket fall så börja jag kika på lite nya mössor inför våren till Theo, möss tokig som jag är. Är så kul med lite olika att matcha kläder och jackor med. Och tror de är dags att gå upp en storlek nu. Finns så många fina, tror bestämt de kommer hamna en med blixten på i lådan i alla fall fast mamman har lite svårt för den där bilen på alla saker överallt. De räcker väl med att ungen kollar några varv av filmerna varje dag? Hur kom han in på blixten egentligen, en dag under jul ledigheten kom han plötsligt på att de va bilar han ville se och sen dess är det nästan bara dem som får visas på tvn. Kul att han gillar saker så klart, han fick en blixten bok idag. Jag kunde inte låta bli när jag såg den på dialect och den gick hem! Han har haft den hela kvällen. 

Hittade dem här fina mössorna från busmonster också.. Tror de kommer bli nån av dem frågan är vilken. Kanske skulle beställa en lika åt lillebror att ha i höst, syskon matcha så klart.

 

 

En bit in i vecka 22, känns då och då som jag bara vill kasta mig ner på golvet bryta ihop totalt och stor tjuta. Idag har jag haft en mindre variant av dessa depp moments, allt har bara känts hopplöst och så frustrerande. Vill bara gråta idag men ingen idé då mår jag bara mer illa. Suck så otroligt påfrestande detta är. Om jag bara fick i mig lite mer varierad mat ändå eller nån i huvudtaget och slippa må illa hela tiden. Samma ensidiga tråkiga saker som går att äta på (oftast) om och om igen dag efter dag månad efter månad. När ska de vända? I maj? Antagligen som med Theo, när ungen är född.. Jag kommer nog hinna bryta ihop hundra gånger till innan dess, tyvärr. Saknar så mycket som jag annars tar för givet, både när de gäller mat/dryck, träffa vänner, hälsan och kroppen. Älskar att vara gravid, vilken lycka vilken känsla men har svårt att älska mig själv när jag är det svårt att njuta vara sådär uppe i de blå som jag vill vara. Antagligen sista gången jag kommer vara gravid, står inte ut med detta en gång till.. Värt de? Självklart när bebis ligger i mina armar men inte värt de jag utsätter mig själv för, mitt psyke, min kropp mina nära. Livet är helt galet upp och ner och jag känner inte igen mig själv. Jag kommer verkligen vara tacksam den där dagen i maj när bebis är född och jag kan äta mat igen, dricka vad jag vill och fika hur många bullar jag vill, jag kommer aldrig klaga på att vara för mätt igen och aldrig vara less på någon rätt. I talet kan hända men verkligen inte i varken hjärta eller hjärna. Ät om du kan och har möjlighet och va tacksam att de finns mat på bordet.. Att svälta eller inte ha möjligheten att äta/kunna äta är verkligen inget jag vill att folk ska utsättas för. Vart dem än bor vilka dem än är. 

 

Letar tapeter, ideer och inspiration för glatta livet. Har något att sysselsätta mig med i alla fall... Men jag håller på och bli knäpp. De är så mycket jag skulle vilja ha på en och samma gång. Sovrummet! De är där krutet ligger nu, lillebrors tapeter är både inhandlade och fonden beställd men inte levererad ännu så de rummet kan jag ändå inte göra mer åt än på ett tag. Först måste vårt rum renoveras undan efter de är det inflyttning av lillebrors saker.. Men vårt sovrum, va ska vi ha för tapet. Vilka färger ska de va där inne, ska de va fond eller en och samma i hela rummet.. Ska de va mönster eller enfärgad fond. Ja funderingarna är många och långa. Är lite inne på svart och vitt. Vitt i stora delar av rummet medan den lilla väggen mot Theos rum blir svart vit randig, breda ränder. Men mycket hänger på om väggen mot gaveln är rak eller inte och de vet vi ju inte helt säkert för att vi börjat göra om där inne och fått riva väggarna. Jag va lite depp för att jag inte fick göra ett rosa rum till en lillasyster, är så inne på rosa. Men Jimmy vägrar låta mig ha en neutral rosa fond i sovrummet inte heller vill han ha något som sticker ut eller är för skrikigt med mycket mönster. Hjälp. Hur lätt är det att välja.. Men han säger också, du bestämmer de blir alltid bra du får göra som du vill men ändå kommer alla dessa men!! Här kommer den där svart vita tanken på bild....

 

Jag har bara ett självklart namn på lillebror inne i magen.. . och Jimmy gillar de! Med Theo hade vi Melwin och Alwin också men Theo va ändå de som vi alltid hade sagt innan och som kändes självklarast när han sen va ute. Nog för att vi vela, de är ändå ett namn han ska ha med sig hela livet. Denna gång va vi mer inne på tjejnamn vilket jag hade helt tomt på med Theo i magen. Tindra och Towe va väl dem som vi pratade om då.. Eftersom vi alltid sagt Theo och Tindra. Men denna gång... hmmm.. Tuwa om de nu råkar bli en tös ändå... En familj på gatan bakom oss har nämligen en Theo med en lillasyster som heter Tove så njaaa känns lite små trist men samma kombo. Men om de inte är en Tuwa (som Jimmy är helt inne på) så vetti skogen va jag gillar för tjejnamn. De är så himla svårt. Killnamnet de där sjävklara för mig denna gång de håller jag för mig själv en stund till. Tänker dock på i fall alla vinter vår bebisar som nu föds här på orten blir pojkar, va händer då med "mitt" namn, kan man döpa lillkillen till de ändå även om någon annan "hinner" före. Vet att de är minst två som ska få killar i feb-mars.. Hjälp. Nej de kan inte hjälpas, de är ändå ingen nära vän till oss som ska ha nu i vår, ingen som vet att de är en kille i alla fall. Theos bästa kompis John på dagis ska få en lillebror i mars, måste pumpa hans mamma på deras tänkta namn haha. Om jag hinner säga "vårt" före till henne och dem har samma då måste de väl ändå kännas mer okej om båda grabbarna heter de.. . vilka tankar, vilka funderingar. Så länge barnen inte är nära släkt, så länge de inte är ens bästa vänners barn så ska de väl ändå inte göra något om dem heter lika?

 

Om de blev maj nu ändå så vi fick träffa denna lilla krabat som lever rövare i magen! <3

 

 

 

 

Har haft ett par någelunda dagar där jag inte varit som ett vrak. Mått illa och svårt med mat som alltid men har ändå haft mer ork och varit piggare. Igår åkte jag och Jimmy en sväng till stan själva och köpte golv m.m till lillebrors rum. Pappa och Theo va hemma och lekte så de blev lite paus i byggandet. För min del känns de att de varit lite mycket byggande rivande och fullt ös med Theo senaste tiden samtidigt som jag så klart vill ha de gjort. För normala jag så hade det inte varit några problem men för mig i den här sitsen så tar det enormt på krafterna.

 

Denna dag började inge bra, lillebror låg väldigt konstigt där inne i magen och de va inge skönt alls. Mitt vanligt bröd (de enda jag oftast kan äta) va slut på affären så de blev en annan sort till frukost idag, jag sov dåligt i natt, lukten av gips och spackel och sen att jag inte kunde ta de lugnt direkt när jag vakna i morse.. Allt detta i en fin kombo är troligtvis anledningen till att jag spyr och mår så förbannat illa idag. Känner mig överkörd idag och inte hjälper de att lillebror verkar utöva ett karatepass i magen. De rör ju till de hela och då mår jag ännu mer illa. Dock otroligt skönt att känna av den lille parveln.

 

Hemska rackarns skit dag! Idag känner jag inte mycket glädje och lycka bara en massa ledsamhet, irritation, frustration och otillräcklighet. Jag mår hemskt idag, spyr upp allt och mår så illa. Ont i kroppen och svårt att andas och sammandragning som kommer som följd och underlättar icke. Vissa dagar känner jag verkligen ingen lycka alls vill bara gråta och tycka synd om mig själv. Vill så gärna ha maj nu, så gärna att denna halva går fort som f*n. Jag vill orka och kunna leka med Theo, ta promenader med vänner och utforska omgivningen med Theo, kunna träffa folk, kunna skratta och framför allt äta! Jag vill leva normalt igen! 

Theo är inne i en trots period som heter duga, de underlättar verkligen inte denna vardag. Älskade unge, tur han kan vara hur go och underbar som helst där i mellan. Tålamodet och jag kommer knappast överens när man helst av allt bara vill ligga i sängen och sova bort dagarna. Han testar oss om och om igen och jag vet det är bara början.

 

Dagen började med att Theo tog sovmorgon till 7.45 och efter vi gjort oss i ordning så åkte vi till morfarn och lämnade den lille krabaten där för lite övernattning och lek. På vägen dit säger jag nu är vi nästan framme... I korsningen till valö utbrister Theo framme Hökhuvud och jag frågar vart vi ska, morfar Janne Hökhuvud svarar Theo glatt och han hinner bara innanför dörren och upp i morfars famn så berättar han att han minsann är i Hökhuvud. Våran lille pratkvarn. Efter en stund ger vi oss iväg mot Coop och ÖB och jag kan inte riktigt åka från orten utan ett besök bland blommorna. Så in till Lotta och fixa en tulpanbukett att ha här hemma på bordet, vitt och grönt.. Underbart! 

 

Hemma sen och inte för än till 19 ska vi vara hos vännerna för nyårsfirande så vi hinner med några timmar hemma själva i lugn och ro kollandes på film och bara njuter av lugnet. Jimmys lillasyster kommer förbi med kola hon gjort och jag vågar mig till och med på att smaka. När hon ändå är innanför dörren är hon söt och färgar håret på mig också så nu kan jag sluta gamla och börja nya året med lite piggare känsla. Tänk så mycket lite färg kan göra för att man ska känna sig ny och fräsch. Va väldigt länge sen de åkte i en färg sist, har inte känt något behov av de tidigare. Men nu, nu jädrar ska nya året börja med en piggare jag. Bara att sen klä upp sig och piffa till sig gjorde mycket för psyket. Tanken var att jag kanske bara skulle köra ut Jimmy till våra vänner och sen säga hej och stanna en liten stund beroende på hur det kändes med matlukter, illamåendet, mycket folk och ljudnivån. Men jag blev kvar ett tag som sen blev ett bra tag.. Tänkte först ge upp vid 22.30 men sen börja vi prata och klockan gick. Inte van att vara uppe så sent och av erfarenhet brukar jag må skit av att komma i säng både för sent och av att ha svårt att få i mig något där på kvällen. Med inställningen, nystart och bättre 2014 så stannade jag till efter tolvslaget och Jimmy följde sen med hem. Och jag va inte så hängig igår som jag trodde jag skulle bli, som jag brukar bli.. Lite tråkigt dock att jag inte kunde sitta med dem andra och äta något (Anna lagar alltid underbart god mat och Elins efterrätter, mums) och att måsta gå iväg för lite lugn och ro ibland men nästa nyår då jädrar ska jag va med fullt ut igen!