FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE - VICTOR.

Tänkte jag skulle skriva ner lite om den där dagen då Victor kom till världen.. De började med att jag under flera dagar haft små värkar som inte varken avtog eller blev värre. På tisdagen var jag till Gimo på bm besök och mätte magen, allt såg bra ut och jag fick sitta och andas mellan varven. Min bm trodde inte jag skulle behöva gå så lång tid till när hon såg hur jag hade de... Men för att va på den säkra sidan så skulle hon se till så att jag skulle komma igång innan bf. Så kommande besök skulle hon försöka sätta fart på de och sen skicka in mig till förlossningen för igångsättning.
Natten sen mot onsdagen sov mamman totalt kanske två timmar dock inte i sträck.. Värkarna blev lite starkare men jag bara vänta och vänta på de där lilla extra och när jag trodde de va på väg då avtog de igen. Så de blev inget samtal till förlossningen och Jimmy åkte iväg till jobbet vid 4 på morgonen. Hade smsat med pappa på natten så han skulle vara redo om de drog igång så han kom tidigt på morgonen när Theo hade vaknat och sen hjälpte han mig iväg med honom till dagis till 9. För mig var läget oförändrat och jag besluta mig för att ringa till förlossningen och höra va dem hade att säga då va klockan vid 11.. En jätte trevlig tjej svara och tyckte att jag skulle ta mig till bedömningen, 13,30 skulle vi va där och pappa körde in mig och mamma mötte upp mig på ackis (eftersom hon va där och jobba denna dag så ville jag gärna ha henne med mig då Jimmy jobbade fortfarande) Han va många mil bort i lastbil och hade ingen möjlighet att komma...
 
Hade inga större förväntningar då förra besöket på bedömningen gjorde mig tok förbannad och besviken, eftersom läkaren inte brydde sig ett skit om hur jag hade de. Fick efter en stund komma in på ett besöksrum och där kopplades jag och magen in mot en maskin som mätte både de ena och de andra. Jag fick se att jag hade rätt om mina värkar, dem avtog aldrig utan gick upp starka och sen ner svaga HELA tiden. Varje gång jag kände bebisens rörelser skulle jag trycka på en knapp.. Och så mätte den lite andra viktiga saker också och till slut så hade den fått fram va dem ville se. Fick lämna ett urinprov och dem tog blodtryck m.m. Sedan fick vi gå in till läkaren. Hon undersökte och nog va jag öppen allt, 3cm och de hade jag nog varit under en längre period för så som jag kände dessa dagar hade jag känt i flera veckor. Efter lite prat med någon annan läkare skulle jag få ett rum på bb och sovdos att sova på under natten så skulle dem sätta igång mig på morgonen efter om inget hänt under natten.
 
Fick komma ner på bb och till mitt väldigt stora tysta rum.. Mamma va kvar med mig men skulle gå och byta om från sina sjukhuskläder så hon kunde åka hem sen när hon varit med mig en stund till. Ringde Jimmy undertiden som höll på och laga middag till sig morfarn och Theo. Pappa hade förresten stannat kvar i stan en stund i fall jag skulle få åka med hem igen och så va han lite stand in i fall Jimmy inte skulle hinna hämta Theo utan måsta åka in till mig. Berättade läget för Jimmy och han skulle vara redo att åka in under natten annars tidigt på morgonen. Morfarn åkte hem till oss för att sova över i fall Jimmy skulle in under natten.
Medan jag pratade med Jimmy i telefonen kom min läkare in så vi lag på. Hon berättad om proverna och blodtrycket som inte alls såg bra ut och eftersom de va så pass allvarligt ville dem skicka ner mig på förlossningen för en igångsättning så fort som möjligt. Akut havandeskapsförgiftning! En timme senare 18,00 skulle jag vara där nere. Hon han inte mer än gå ur rummet så fick jag smsa mamma och sen ringa upp Jimmy som i stället fick skynda sig in till mig. Mamma kom tillbaka efter ombytet och fick hjälpa mig packa ner grejerna i stället. Hon ringde Erik och berätta att hon inte skulle komma hem på en stund och sen hade timmen gått och vi va på väg ner till förlossningen. Undertiden hade inte värkarna ändrat sig så mycket, lite starkare kanske men annars va de lika som innan.
 
När vi kom ner fick vi direkt ett rum, dem stod praktiskt taget och väntade på att få sätta igång de hela. Barnmorskan va jätte trevlig och bra, 18,30 ca tog dem hål så vattnet gick, vilken känsla. Med Theo gick vattnen 40 min innan han föddes och jag va fullt öppen när dem tvingade mig till toaletten så hade som ingen uppfattning om hur de va när vattnet gick. Dem hade uppdaterat förlossnings sängen sen med Theo också, åtmindstånde på detta rum för den va sju resor bättre och hade bra många finesser. Satt i stort sätt upp nästan hela förlossningen men benen på en nedsänkt del av sängen. Typ som en trappa. Dem benämnde den som kungatron. Strax efter 19 va Jimmy på plats och vid 19,30 åkte mamma hemåt. Ingenting hände och Jimmy som hade varit uppe sen 4 och jobbat försökte vila. Vid 21 va de skiftbyte och undersökning. Hade öppnat mig 1 ynka cm och värkarna va lika som innan. Suck och pust både Jimmy och jag ana att de skulle ta hela natten och kanske hela morgonen. Jag va lite små rädd att dem skulle få snitta mig eftersom de va en sån akut situation. Dem tog prover och hade väldig koll hela tiden. Dem ville att jag skulle gå på toaletten så jag hade gjort de i fall de blev värre. Men tjejen i rummet bredvid behövde toan först och nog hördes de allt. Jimmy fick gå och stänga vår dörr för att minska de hela lite. Jag hade då redan hunnit sätta mig på sängkanten och han hämta den där gå grejen så jag kunde luta mig lite framåt. Kände att värkarna blev starkare när jag hade rört mig men de va fortfarande inte så jobbigt. Klockan va då runt 21,30 och jag satt på kanten i kanske 30 min sen gav jag vika och ville ha lite tenns på ryggen efter tjat av Jimmy att jag inte skulle va så förbannat tålig utan ta den hjälp jag kunde få. Vid 22 kom en ny bm in och kollade vad jag ville eftersom min va upptagen. jag bad om tennsen så hon skulle bara undersöka sen skulle jag få dem.. 6cm öppen... men hon sa direkt jag tror inte de är någon ide med tenns jag behöver nog inte bara hjälpa dig jag får nog förlösa dig också. Jag hade ännu inte varit på toaletten så dem ville ha dit mig först..
 
Nu gick de sjukt fort och värkarna stegrade i styrka hela tiden. Läkarkandidaten som var med vid 21 fick komma in igen och hjälpa vår nya bm. Dem två fick in mig till toaletten till slut men de va inte långt ifrån att jag inte kunde röra mig ur fläcken. Värkarna gick i ett. Jimmy kom in och dem gick in i rummet igen. När jag väl tog mig tillbaka till sängen tog dem av mig kläderna och på med den snygga sjukhus dräkten. Jag fick direkt lustgas och med lite hjälp kunde jag sätta mig i min kungatron igen. Va 8cm öppen när dem undersökte och sen gick de undan.. Dem sprang runt i rummet, Jimmy försökte hjälpa mig så gott han kunde och jag krama nog sönder hans hand. Jag försökte ta bort masken från munnen men så fort jag gjorde de kom nästa värk. Jag kunde knappt titta utan valde att inte kämpa för de utan blundade i stället. Hörde hur dem for runt i rummet småspringandes och att dem ringde på klockan och hur en sköterska kom in och börja prata med mig. Jag skrek inte ett dugg med Theo men denna gång, herre gud. Från att hon sa 8 cm till jag va fullt öppen tog de nog enbart någon minut. Jag skrek de trycker!!!!! och bm fråga om bebisen ville ut. JAAA skrek jag, jag kan inte hålla emot längre. Dem fortsatte att kuta runt och till slut fick dem upp mina ben för stöd och kunde hissa upp trappan lite. Barnmorskan va underbar, hon sa med lugn röst om du lyssnar på mig och gör precis som jag säger nu så kanske om du har tur slipper vi både sy och bristningar. Hon guida mig igenom hur jag skulle flytta kroppen, masken fick jag inte ta bort från ansiktet och Jimmy han va så skakis så han kunde knappt stå upp. Jag blunda mig igenom alltihop och gjorde som bm sa. De tog enbart ett par så kallade krystningar om man i mitt fall kan kalla dem de. De tryckte hela tiden och de kändes som han liksom vill glida ut av sig själv.. Hon säger nu är huvudet ute och hon han kanppt säga de innan hela han va ute. Jag kunde inte öppna ögonen på en lång stund, ja va helt borta och snurrig av all gas och av att de hade gått så fort. 22,56 va han ute! 56 min från att hon kom in till mig och jag va 6cm öppen. Så alltså från 4cm till 6cm på en timme och sen resten på 56min. Vi som trodde de skulle ta hela natten. Eller att de skulle bli snitt. När jag till slut kunde öppna ögonen låg han redan på mitt bröst, jag fick se sköterskan som hjälpt oss för första gången och Jimmy som va helt svimfärdig av allt ståhej fick sätta sig ner innan han klippte navelsträngen. Jag hade klarat mig från både bristningar och att gå sönder och bm och sköterskan bara gapa. Va! tydligen väldigt vanligt att gå sönder otroligt mycket när de går så här fort men jag anar att de va min skickliga bm som fick ut han så fint med sina ord om hur jag skulle göra. Så tack för de! Otroligt tacksam!
 
Nu va han alltså här kl 22,56 onsdagen den 7/5 17 dagar före bf. Samma veckodag som sin storebror och nästan samma tid (Theo 23,38). Vi fick spendera några timmar inne på rummet innan vi fick ett rum på bb.. Mig kollade dem upp stup i kvarten och jag fick äta blodtryckstabletter i 4 dagar innan de va stabilt igen. Lillebror va frisk och kry som tur va trotts mitt mående hela graviditeten och en snabb förlossning pga den akuta havandeskapsförgiftningen. Jag är så tacksam för att jag va på plats på ackis när det upptäcktes så jag inte hade varit hemma då jag inte hade en enda känning av någon förgiftning under hela tiden innan han va ute. Vilket hade kunnat kostat oss båda dyrt. Lite smått rädd för vad som hänt om vi varit hemma. Men de va väl en mening med att jag skulle ringa och få komma in just när jag gjorde de.
Vi blev kvar på bb nästan två dygn sen hade jag turen att få åka hem med fortsatt medicinering och flera läkarbesök som följd.. Vilken känsla att nu ha fött två små killar till världen. En som numera är stålt storebror.. Dock kunde jag inte ana att lillebror skulle göra en sån snabb entre ut i världen.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0