DEN ÄR VÅR, ÄNTLIGEN!
Woho äntligen i min ägo, sängen jag velat ha så länge. Dock får den inte komma in i huset för än sovrummet är klart men den väntar på oss i garaget så länge. En av Jimmys gamla barndomskompisar som hade köpt nu och vi hade turen att få den levererad enda till garaget nu på kvällningen, super service. Så glad! Kommer bli jätte bra. Nu är det bara sovrummet som ska bli klart, Jimmy slipar och spacklar lite nu ikväll, börjar bli dags att bestämma va de ska va för tapeter där inne nu. Jag kan ju inte bestämma mig, snacka om velig. Har nog aldrig varit så både velig och snål på en och samma gång som under denna graviditet. När man inte orkar något kan man tydligen inte bestämma sig heller och när man inte kan bestämma sig så struntar man i att köpa/göra något alls. Vad har hänt med mig haha. Men denna gång lär jag bestämma mig, lite tråkigt utan tapet på väggen.
Bild från Ms annons på fb.
LITE UTE I SOLEN.
Den lille sjuklingen sov ute i vagnen igår mitt på dagen, dock blev de ingen längre stund men han sov ett tag i alla fall. Jimmy va ute och greja på baksidan och jag satt i en stol i solen och försökte få lite ny energi. När barnet sen vakna ville han vara ute en stund men de märktes att han inte var riktigt kry för allt va så jobbigt och han ville ha dricka hela tiden. Men han ville heller inte gå in. Han hade ingen feber där på dagen men sen på kvällen vart de 38 igen. Inte jätte hängig men som sagt lite kinkig och väldigt mammig.
Idag har han inte haft någon feber heller men hängig och inte sitt rätta jag. Vill inte sova någon middag fast han hade svårt att hålla sig vaken. Somna dock till slut en stund inne i vagnen... Så de känns som hans kropp inte riktigt vill göra sig av med sjukdomen, de ligger och gnager lite och ploppar upp till och från. Får se hur kvällen blir.
Mamman är jätte trött idag, sov sådär i natt och vakna ändå ganska utvilad. Under fm pyssla jag på en del i köket medan Jimmy spackla sovrummet och Theo sprang i mellan oss och tvn. Funka rätt okej men vid lunch blev jag tvärslut och insåg att jag nog hade tagit ut mig lite för mycket . Har vilat och sovit lite från och till nu när Theo försökt sova men jag känner mig bara mer slut av de. Så mycket sammandragningar och full rulle i magen så kan inte riktigt slappna av heller. Om förkylningen gav sig ändå så man slipper hosta och snora mellan alla andetag. Snart dags att äta på något igen. Igår han jag bli alldeles för hungrig på em och de va inte bra alls, fy bubblan va jag mådde illa och hade svårt att få i mig något. De vill jag inte ha en repris på idag.
80%
Strax över 80% avklarat och här är belöningen... Ingen värsting eller så bara smidig och lätt att ta med sig överallt.
ETT VARV RUNT HUSET.
THEO - LILLEBROR VECKA 33.
Theo vecka 33
Lillebror vecka 33
FREDAG + VECKA 33 IDAG.
Vecka 33 idag med lillebror i magen, dagen började 04.45 av att Jimmy åkte till jobbet. 05.15 vaknade Theo pigg och utvilad men vi låg kvar i våran säng och myste och busade en stund.. Resten av morgonen tog jag Theo själv (händer inte så ofta numera) gick bra men de tog på krafterna kan man säga. Mår mycket mer illa idag och det är grymt jobbigt i kroppen. Känner mig som jag skulle vara ett par dagar ifrån bf. Kroppen är helt slut och de trycker nedåt som f*n. Svårt att gå stå och sitta och verkligen inte bekvämt. Idag har jag varit mer snorig igen, tänk att de verkligen byter skepnad från dag till dag. Halsbrännan har kommit tillbaka sista dagarna skillnaden mot förr är att tabletterna mot den gör mig ännu mer illamående. Så va de inte tidigare. Suck!
Morfarn kom på fm och börja greja i sovrummet igen jag vilade och försökte äta lite trotts den hemska känslan. Vid mitt på dagen åkte jag en sväng till Tierp helt ensam. Va extremt jobbigt att sitta och köra själv så de blir nog inte så mycket mer av de innan bebis är ute. Kom både dit och hem i alla fall men de va inte en rolig resa. Dock va jag in på två ställen där, ena med köpt 3 betala för 2 och de andra stället hade 50% på allt idag. Fyndade lite sommarkläder till lillebror och en cars bil (Flo) till Theo samt lite inrednings pryttlar till hemmet. Blev ett betydligt billigare kalas med dem där fina erbjudandena. Åkte förbi Jimmys jobb och sa hej när jag ändå va där sen vidare hem. Var inte borta länge men de gjorde mig helt förfärligt slut.
När jag precis svängde in på gatan ringde dagis att Theo hade 40 graders feber. Sist dem ringde (för ett par veckor sedan) hade han ju ingen fast dem sa de så trodde inte riktigt på de för än jag såg de själv. Men denna gången va han verkligen sjuk, lilla gubben låg helt utslagen och ville inte släppa taget om mig när jag väl kom in där. Hemma fick han lite mot febern och sen slockna han i våran säng. Hade sovit tre timmar på dagis och sov tre till hemma sen. Han va varm som en kamin. Vaknade nyss och nu tittar han och Jimmy på plattan och Theo dricker saft. Piggare men de är nog iprenen som verkar. Nu ska de bli spännande och se hur detta utvecklar sig. De räckte tydligen inte med 5 veckors förkylning och hosta.
Jag har försökt äta lite men fy va jag mår illa. Lillebror spänner magen på mig och rör runt så jag vill bara spy. Riktig mensverk i både mage och nere i ryggen. Kom ut nu unge! Du behöver inte va kvar i magen till i maj, jag lovar. Lesssss på att må skit dåligt nu. Less på att må så illa. Nu, krypa ner till grabbarna i sängen och mysa lite om jag klarar av att ligga ner vill säga.
THEO "RINGER" FARBROR UFFE, ETT MYCKET VIKTIGT SAMTAL.
GAAAA.
Vilka jädra sammandragningar, jag tror jag smäller av snart. Dem börjar likna mer dem där förvärkarna jag minns jag hade under några veckor innan Theo ville ut. Satan i gatan så de gör ont och så kraftiga dem är. Nästan så man får öva på de där med att andas mellan varven. Dagens foglossnings skörd och värk i magen från hostningarna i blandning med "sammandragningarna" jo hejsan va jag börjar komma ihåg va smärta vid förlossning är. Nog för att de är en helt annan smärta och förra förlossningen ändå va "snäll". Jag önskar dock att all smärta kunde komma vid ett och samma tillfälle och att dessa smärtsamma stunder inte skulle komma så pass tidigt. Om han inte vill ut för än till bf så är det lääänge att gå med dessa sammandragningar. Men man får ju öva på andningen inför förlossningen i alla fall. Just nu är magen stenhård, han rör runt och de bränner och värker i mage och nere i ryggen. De känns ungefär som en sjukt jobbig mensvärk, fast jag bara vilar och vilar så vill de inte släppa. Gaaaa!!! Och jag behöver hosta, jag vill hosta men de går inte, magen känns som den ska spricka!!!
Knäppte lite kort på magen för en liten stund sedan.. Som sagt mitten på vecka 32 just nu. Den börjar bli rätt stor nu, mysigt på någe konstigt vis men sjukt jobbigt att vara gravid. Tänk när man inte kände så mycket av rörelserna då längta man efter att känna och nu när dem är hårda och smärtsamma då önskar man bort dem en aning.
TISDAG MORGON.
I morse tog jag hand om Theo själv för första gången på ett bra tag. Minns inte ens när jag gjorde det en morgon sist. Va inställd på att det skulle gå och det gjorde det, väldigt mycket för att Theo va på strålande humör och trottsade väldigt lite för att vara morgon och honom (ett plus i kanten var att mamman va någelunda pigg där på morgonen också). Han kan vara riktigt duktig om han bara vill och i morse va en av dem dagarna. Han va så trött igår kväll, märktes att han hade nog tagit ut sig ganska mycket på dagis. Och som han åt igår, hade ätit jätte bra med lunch och mellis på dagis och hemma åt han två portioner.. mer potatis mamma sa han två gånger, han som inte ens brukar vilja ha potatis. Han har inte varit där så mycket under dem senaste tre-fyra veckorna då det varit vattkoppor, dagis, hosta, dagis och sen hem skickad med "feber" som inte alls va feber och sen fick han va hemma veckan ut så kanske dem här sjukdomarna ger sig snart här hemma. Så igår kväll sa han flera gånger trött vill gå och sova och sagt och gjort så snart han va klar för sängen, nattad och vred på sig lite sen sov han sött. Vet att jag hörde honom hosta en gång i natt när jag va vaken och upp på toa men annars sov han nog sött hela natten och vakna inte för än 7,15. Jag vakna en timme tidigare och låg och försökte slappna av och känna hur jag mådde. Gick upp och tog lite hostmedicin drack vatten och gjorde mig klar i badrummet. När jag kika in till Theo där vid kvart över såg jag honom röra på sig lite men låg fortfarande ner och blunda och gosa. Gick in och pratade lite med honom och han va pigg och glad, redo att gå upp. Bland det första han sa va torr bölla mamma känn och som sagt nog va den torr allt och vi skynda in till pottan och kissade där i stället. Super duktig och han blir så stolt!
Han åt frukost, tog puffar, borsta tänder och klädde på sig utan problem. Vi var klara med alla måsten långt före det var dags att klä på ytterkläder och åka iväg. Han till och med att leka en bra stund trotts att han som sagt inte vaknade speciellt tidigt.
58 DAGAR.
När jag skulle lägga in bilderna på kläderna nyss så såg jag en väldigt liten Theo i en av mapparna. Oj så liten han va, kläderna han har på sig är i storl 50 och skulle tippa på att han kanske är en månad högst på bilderna och väger nog inte mer än 3000-3500g. Tänk att vi snart har en ny liten plutt här i huset. Även fast man varit så medveten om graviditeten så känns de ändå så avlägset och långt borta. Har nog inte riktigt fattat ännu att vi ska bli föräldrar igen. Inte ens dem dagar då han lever rövare i magen, inte ens dem dagar då jag inte kan gå eller bara spyr. De känns jätte konstigt, så overkligt. Som Theos fröken Pia sa idag, snart är det över. Även om du inte får någon bra hjälp just nu och även om du bara mår dåligt och inte kan äta även om de inte kommer bli något fler barn efter detta så har ni i alla fall två barn, du har klarat gå igenom detta två gånger och ni är föräldrar. Även om de är en jätte tuff upplevelse och du inte kan njuta av graviditeten så har ni fått två barn inte alla som kan få ett och som skulle stå ut med att må så här ens första gången. Och jag är så tacksam för detta, även med all pest och pina. Så tacksam över att de snart är två små barn som kan säga mamma till just mig. De är det som gör de hela värt all pina i världen, alla spyor och allt lidande. Det är inte normalt någonstans att ha de så här, inte skönt, inte roligt, inte lätt inte bra för hälsa eller hjärna. Men snart kommer han, han med stort H han som gör all pina alla tårar och alla förfärliga dagar sååååå värt de. Det blir "bara" två och jag är såååå nöjd och stolt över de. Just idag är det 58 dagar till BF, mitten på vecka 32 och har jag klarat detta så här långt kan jag inte ge upp nu. KÄMPA kämpa kämpa....
VAD GER MAN EN TJEJ SOM FYLLER 7?
Vad vill en tjej som fyller 7 år ha i födelsedags present? De är vad jag klurar på idag och de är inte det lättaste måste jag säga. En månad efter denna 7 åring fyller nästa och de är lika svårt där. Lite tråkigt med presentkort men då får ju tjejerna välja vad som kan passa. Kläder, hmm har som tappat lite på vad dem gillar just nu eftersom jag inte haft något liv på ett tag och inte kunnat träffat dem. Saker, inte de lättaste heller. Eftersom jag är ensam här hemma idag, ingen Jimmy som jobbar som vanligt, ingen Theo eftersom han är på plats på dagis igen och ingen morfar som är hemma och vilar och kurerar sig... så har jag mycket vila att ta hand om och i mellan all vila så måste man försöka sysselsätta sig med något, något som inte tar ens krafter helt och hållet. Nätet och jag får bli bästa vänner idag.
Lite H&M inspo.. Kanske något av detta kan passa.....
NY BILBANA?
Theo sov bra i natt sånär som på hosta ett par svängar, mamman hon har vaknat varannan timme och behövt gå på toa och varje gång har de blivit en hostattack innan jag kunnat somna om igen. Borde inte mina magmuskler vara rätt tränade vid de här laget? De är ingen lätt hosta jag dras med. Låter krig. Theo vakna 06.50 och efter en stund kom han in och lekte lite i våran säng innan de va dags för frukost. Han släpa med sig alla sina cars och rorri bilar in till sängen och skulle så klart ha dem precis bredvid mig. Efter en stund och efter att jag dragit av mig lite av täcket så fick han den fina idéen att använda sin mammas ben som väg.. Tänk så lite som kan underhålla. Han hade fullt upp en bra stund, ett problem bara alla bilar fick ju inte plats. Mamma hade för kort ben.
ETT BREV.
Tog precis en dusch för att försöka få iväg lite av de onda ur kroppen och kanske känna mig lite mini lite piggare. Vet inte riktigt om jag lyckades med något av de. I vilket fall kom jag på en sak där undertiden... Jag ska skriva ett "brev"... När Theo föddes skrev jag inget så kallat förlossningsbrev förutom de man pratar med barnmorskan om och hon skriver i journalen. Men denna gång ska jag skriva ett brev men inte vilket som helst utan jag ska skriva ner mitt liv kortfattat sen i början på oktober förra året. De brevet ska jag lämna till "alla" som kommer i kontakt med mig inom sjukvården tills dess lillebror är ute. I fall jag säckar ihop en dag och jag måste in akut så finns de med mig, i fall jag har sån tur att få komma till ackis igen innan jag får värkar av sig självt.. I annat fall lämna till barnmorskorna när dagen d är här. Jag ska skriva hur jag mått vad jag ätit på hur mycket jag vägd och hur mycket jag spytt. Va jag känner tänker och tycker. Om jag råkar ut för en läkare som den vi hade på ackis här om dagen en sån som inte lyssnar på ord och verkar vara helt ointresserad så ska jag kunna slänga åt dem ett A4 som dem förhoppningsvis läser medan jag ser på. Tror folk att man hittar på, tror dem att man går så här sen i oktober för att de är roligt och trevligt och att gillar att gå hemma som ett lik och inte ha något liv alls. Hur kan dem skita i att ta en på allvar. Om dem får ett papper svart på vitt hur man haft de kan dem tänkas börja bry sig då eller blir de som vanligt en blick några ord och hej då. Dem som känner mig vet att jag inte är den som klagar i onödan men nu skiter jag fullkomligt i om jag klagar, vill man inte bry sig eller läsa/höra på så tvingar jag ingen. Men sjukvården ska fan i mig inte få de lika lätt. Sista utvägen är att åka in med ambulans.... Eller att kräva snitt då får jag i alla fall ett datum när han senast är ute.
LITE OM KLÄDER.
Sådär lagom till sommaren kommer (om de blir en varm sommar vill säga) såna här plagg bli guld värda till lillebror. En vän som hade samma bf datum som mig fast förra året i maj (han föddes dagen före) har sagt att kläder under sommarmånaderna är överskattade. Hon hade på tog för mycket plagg som knappt användes då barnet tyckte de va för varmt, så hennes kille ville inte ha en massa onödiga varma tyger på kroppen och de förstår jag. Dem blir ju varma i sig även i skuggan. En av dem bästa plaggen, så även till Theo va dem som bilderna. Så smidiga och svala men ändå skyddar dem kroppen lite på sommaren. Därför känns de lite onödigt att köpa kläder i de mindre storlekarna redan nu. En del finns ju kvar från Theo men då han föddes i november spricker de lite med tjockleken på plaggen. Vinter vs sommar. Gissar på att de är lite kortärmade bodys som kommer komma till användning och tunna shorts eller byxor. Lite långärmade bodys till svala dagar och kvällar. Någon tjockare tröja och på sin höjd någon enstaka pyjamas. Om de nu skulle bli en helt annan sommar i år så får vi väl åka och shoppa lite andra plagg i så fall. Och man vet ju aldrig lillebror kanske också blir en kräkbebis i 6 månader och behöver byta om ofta. Däremot sen i 62 eller 68 beroende på hur fort han växer så lär de bli lite mer kläder när de börjar gå mot sen sommar och höst. 68-74 under början av vintern och 74-80 i sluter och under våren. Theo som hade 86 på sina overaller och lillebror som sen kommer behöva de på sommarkläder...
INSPIRATION.
Just nu pågår trädgårdsmässan i Stockholm och jag hade så himla gärna velat vara där och spana på allt. Tänk att så lite som en ordentlig måltid hade gjort mig överlycklig just nu men tänk även sånt där som man verkligen älskar... Inredning blommor m.m inspiration och idéer. De ger energi och ork. Jag kikar på instagram och bloggar och får se så mycket fina bilder därifrån. Tänk om jag hade klarat av en tripp dit ändå de hade jag levt på länge. Men bilderna får vara mitt energi piller denna gång. De är bättre än ingenting i alla fall. Nästa år och i höst då ska jag ta igen så mycket som gått förlorat. Jag ska ta tillvara på alla tillfällen jag får att träffa vänner åka iväg på tripper och jag ska äta precis de jag känner för.
ENSAM ÄR STARK.
Eller vad brukar man säga.. Jag känner mig sjukt ensam sånär på lillebror som gör sig påmind hela tiden. Och storebror som är otroligt mammig nu. I övrigt (utan att glömma min fina pappa) så känner jag mig otroligt ensam. Snacka om att få gå igenom de här på egen hand. Snacka om prövning snacka om att få stå ut och ingen direkt bryr sig inte ens dem som verkligen borde, prata med väggen är lika effektivt. Önskar att allt vore så annorlunda, önskar mer förståelse, mer omtanke och mer ta hand om och vårda. Jag önskar så att jag slapp gå igenom detta att jag fick de lite lättare att jag inte bara så självklart ska palla med detta ensam. Jag är så less på att bli tagen för given och att jag ska klara allt som om jag vore nån super woman... Var finns hjälpen när man behöver den? Hur dålig ska man behövs bli innan ögon öppnas? Vad behöver inträffa för att man inte ska behöva ta allt själv och få omvårdnad?
En väldigt trött gravid mamma med dunkande huvudvärk sammandragningar till tusen foglossning en galen lillebror i magen en hosta som gnager sig kvar och får en att tappa andan en näsa som är igenkorkad och ett psyke som börjar ta stryk....
Eftersom ensam tydligen är starkast så kommer jag vara sjukt stolt över mig själv den dagen då jag klämt ut lillebror, de är verkligen tack vare mig själv som jag klarat gå igenom detta. (Och all hjälp från min pappa med Theo osv) De är jag som gjort detta och de är jag som kämpat som en jädra galning, jag och ingen annan.
LILLEBROR VÄXER SÅ DE KNAKAR.
Uppdatering om dagen...
De hela började med en skön sovmorgon till 7.20. Theo vakna vid 02 av sin hosta och kom sen in och sov mellan oss. Väldigt längesen de barnet sov så länge. Skönt för både mamman och pappan. Dock va mamman vaken mellan 24 och 01 men de är en annan sak. Morfarn kom på morgonen/fm och Jimmy och jag åkte mot ackis. Bekanta härifrån orten fick en liten flicka här om dagen och när vi klev in på sjukhuset va dem de första vi mötte. Hon vägde 3600g men va en så liten krabat, man glömmer så fort hur små dem faktiskt varit hon vägde inte mycket mer än Theo när han föddes. Blev lite mer verklighet när man såg dem där inne. I vilket fall skulle vi upp till trean och sen vidare bort till bedömningen. Efter lite väntan fick vi komma in till en barnmorska som gjorde ultraljud, lillebror har växt sen sist för två veckor sedan och de va ju alldeles utmärkt att allt stod rätt till med de. Uppskattad vikt ca 1800-2000g, trodde faktiskt att han skulle väga mindre än så men icke. Efter de fick vi vänta en stund och sen träffa en läkare. Hon va knappast den bästa jag någonsin träffat och brydde sig inte ett endaste dugg om mig, de enda hon brydde sig om va att lillebror vägde bra och resten lyssna hon inte ens på. Min ide om att komma in och få tanka upp med dropp en gång i veckan va inte alls aktuellt. Hon sa till svar att den lilla näring jag fick i mig av de kunde jag få genom att äta en smörgås så de va bara onödigt. Trotts att jag innan förklarat läget att jag inte ens kan få i mig nån jädra smörgås! De enda bra hon gjorde va att skriva ett recept på cocillana... Tur besöket inte kosta något och att vi i alla fall fick se att lillebror har de bra fortfarande. Hon ville även att vårdcentralen skulle ta prover och kolla om jag behövde penicillin mot förkylningen som inte går över. Så på vägen hem ringde jag dit och dem ringde upp lagom tills vi parkera bilen hemma. Va bara in med de vi handla på kvantum på hemvägen och sen vidare till Gimo. Där träffa vi min vanliga läkare och hon kolla upp allt men de va virus så de är bara härda ut och ta hostmedicin och sen fortsätta försöka äta och dricka och göra allt så gott de går. Jag tror själv att jag kommer kunna äta bättre eller i alla fall lite lättare om bara förkylningen och hostan lämna min kropp någon gång. De va bara att ringa och komma dit igen om de blev värre i annat fall skulle hon ringa upp mig när sjukskrivningen går ut och förlänga den till bf datumet. Skönt att ändå va genomgången nu bara de känns som att de kan hjälpa lite på traven. Dock väldigt missnöjd med ackis idag.
Mormorn åkte med oss hem efter Gimo besöket då hon va där och jobba idag. En snabbvisit som vanligt. Direkt efter hon åkte sen så började dagens sammandragningar på allvar igen, har känt av dem flera gånger idag men denna tid är det nästan olidligt. Börjar nästan tro att dem snart går över i förvärkar. Skulle inte förvåna mig ett smack om lillebror skulle välja att titta ut under april redan. Kanske önsketänkande men så som de känns och så som han beter sig där inne så vore de inte konstigt om han kom för tidigt. De där med igångsättning tidigare verkar inte vara något jag kommer få möjlighet till i alla fall.. Kanske de kan gå genom barnmorskan i Gimo men är dem andra på bedömningen som läkaren idag så skiter dem helt i hur mamman i fråga mår och antar att de är genom dem de ändå måste gå i så fall.
Nu ska jag ta ett par piller mot huvudvärken som gnager så in i norden, lite hostmedicin och en lillamående tablett och sen krypa ner i sängen och försöka slappna av lite och förhoppningsvis blir de en bra natt. Har så galet mycket sammandragningar så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, nästan så man börjar fundera på om kroppen börjar vilja ha ut lillebror snart.
DE GÅR BRA NU.
Då va de klart, en månad till får mannen jobba sen är de no more Ohlsen. Konkurs och alla är uppsagda, han hade oturen att bara ha en månad med garantilön då han nästa månad har jobbat två år i företaget och därför inte får garantilön i mer än en månad i stället för två. 51 familjer berörda och väldigt många av dem har barn/småbarn.. Eftersom Ohlsen styrde dem flesta andra timmeråkerier här i länet och på andra ställen också så är det ytterligare företag som kommer behöva gå i konkurs och alla sågar osv kommer få de kämpigt då väldigt mycket virke inte kommer kunna transporteras på ett bra tag. En arbetslös, en sjukskriven snart höggravid och så Theo. Känns sådär måste jag säga men allt löser sig på någe vis men de hade ju fått komma lite mer lägligt än just nu mitt i detta kaos som redan är i denna familj. Suck pust och stön.. Får se vad som händer i morgon på ackis kanske något som gör att man ser lite mer positivt på tillvaron. De kan väl inte bli sämre/värre nu eller?
EN ONSDAG.
Ny dag nya tag... Den kan väl inte bli värre än gårdagen? Jag har för första gången sen i september ätit lite yoghurt och de smaka så bra, nu är det bara vänta och se om den får stanna kvar i magen. Som vanligt smakar de pest efteråt, kanske jag bör sitta med en skål i knät dygnet runt och ta en sked en gång i minuten... Så svårt att tugga en massa så jag kom på idéen att norpa yoghurt av Jimmy. Tidigare har de inte ens funkat att testa de men nu har jag inte så mycket val. Nu blundar jag och ber till gud att de ska gå bra. Kan röra tungan lite bättre idag än igår (än så länge i alla fall) dock hostar jag mera idag men känns bättre att göra de i alla fall. Kanske man kan få bort lite av de slemmiga klumparna i halsen.
Theo har hostat en del i natt, känner igen den typen av hosta så väl nu så jag vet att den kommer ifrån mig. Han va vaken mellan 2-3 och vakna igen strax efter 5 och höll på till strax före 6.. Somna om en kortis men sen ville han upp. Och morfarn kom tidigt och sen dess har de varit full fart. Theo äter frukost just nu, macka flingor yoghurt och mjölk... Riktigt matfrisk me tanke på hostan. Om en stund är de nog full fart igen med duplo pussel bilar och filmer.
Mamman ska vila lite till sen ta en dusch i försök att pigga på sig lite mera. Får se va lillebror är på för humör idag då, än så länge har han varit ganska lugn där inne. Hoppas han har en slapp dag och är lite lugnare som igår. Man blir nästan orolig när han rör sig så mycket mindre än vanligt, men de är väl de här som är normalt och inte hans turbo stil som annars.
Snart har de passerat 80% av graviditeten och då ska jag köpa mig en liten kamera. En som är lätt att släpa med sig och som man kan ta alla dem där helt plötsligt bilderna med. Mobilens bilder vill jag inte framkalla, alldeles för dålig kvalité och systemkameran orkar jag verkligen inte släpa på hela tiden och alla gånger har man varken tid eller lust att sitta med alla inställningar. Hade tänkt köpa en för företaget från början men eftersom de ligger lite på is i och med sjukskrivningen och graviditeten så får de bli ett köp ändå. Min 80% bonus! Nu gäller de bara att bestämma sig för vilken.
KLAGOMUREN.
Min egna lilla klagomur men jag måste ha någonstans att ventilera. Någonstans där jag kan få utlopp för allt de jobbiga. Jag vill bara gråta, men kan inte och får inte för då mår jag bara ännu värre. Känns som ingen förstår, ingen alls.. även fast dem nära mig försöker och ser mig varje dag i det här tillståndet så är det svårt att greppa. Och jag förstår att de är jätte svårt att förstå vad jag går igenom när man aldrig varit i närheten av att uppleva de själv. Dem kan ju bara stå och titta på och finnas där. Och dem gör de jätte bra, jag vill absolut inte klaga på dem jag vill bara komma ur detta utan att mista mig själv som person och utan att dem ska mista mig. Jag vill bara ha hjälp, jag vill bli frisk och slippa må så här så jag kan få tillbaka lite av livet igen. Hur kan de vara för mycket begärt att få ha en dag, en vecka, en månad utan att må så förjävla dåligt. En liten ljusglimt i allt gravid elände ska man behöva va sjuk hela tiden när man redan är så nedgången av graviditeten. Jag vill bara grina och försvinna nånstans långt härifrån. Jag vill ha mitt liv tillbaka, jag vill ha tillbaka min kropp. Just nu känns de som de bara är ett skal kvar, jag finns där nånstans men vet inte hur jag ska hitta tillbaka.
I morgon är Theo hemma från dagis eftersom han vart hemskickad med feber idag, den febern måste varit på
blixtvisit då jag kollade innan han ens hade fått av sig ytterkläderna när han kom hem och då visa den inte ens 37 grader. Förutom en snorig näsa och hosta till och från har han varit hur pigg som helst, lekt och varit på jätte bra humör. Va så duktig och åt både middag och kvälls mellis borsta tänderna tog puffar och medicin.. Inga konstigheter alls. Känns som att dem bara ville bli av med honom, redan när morfarn hämta så va de full fart på honom inne på dagis. Bör dem kanske kolla upp sin febertermometer, kanske byta batterier eller hur kunde dem få de till att han hade feber. Aja. Han blir hemma i morgon i alla fall och som tur är har han världens bästa morfar som alltid ställer upp. Vad gjorde vi annars.
Mamman kommer nog va som ett kolli i morgon.. Hon hoppas så klart på att må bra när hon vaknar men de är knappast troligt. Jimmy han ska åka och jobba som vanligt och på em ska dem ha möte med konkurs förvaltarna som ska fortsätta driva åkeriet vidare så länge. Va som händer mer efter de ja de får vi väl se efter i morgon kanske.. Vore ju himla lägligt om han står helt utan jobb här framöver. Jag orkar inte oroa mig, de löser sig på ett eller annat sätt... De måste de. Jag har tillräckligt mycket som gnager i min skalle och ställer till allting. Nu sängen och försöka få lite sömn i natt, kommer bli galet svårt men lär göra ett försök.
NÄR TAR DE SLUT.
Ligger i sängen och halvsover och försöker få bort de förfärligt onda i min hals, tungan börjar till och med värka och domna bort nu, normalt?... Plötsligt ringer mobilen och de är fröken Ann från dagis, Theo har fått feber nu också och de är bara att skicka morfar att hämta honom.. Hinner bara lägga på och säga de till morfar så ringer de igen. Jimmy denna gång och han berättar att dem precis fått mail från VDn på åkeriet att Ohlsen gått i konkurs. Alltså när kan de hända något positivt i detta hus. Jag vet snart inte om jag ska skratta eller gråta åt allt elände. De tar som aldrig slut. Bara väntar på att jag ska få tandvärk också då jag laga en trasig fyllning på en tand precis innan jag började må illa denna graviditet och den höll i 5-6 månader och är trasig igen. Känns lite halv jobbigt då jag inte kan ligga i en tandläkarstol för än lillebror är ute. Som sagt bara väntar på att börja få ont. Alltså vad är detta..... Kan de bara bli lugn och ro här snart. Vad händer här näst kan man undra.
NÄSTA KRÄMPA.
Ja men herre gud när ska de ge med sig, i natt har jag fått sova riktigt bra men vad vakna jag med denna dagen jo ont i halsen. Känns som halsen är dubbelt så stor och de ömmar utan att jag ens sväljer eller förösker dricka/äta. Försökte mig på en smörgås under morgonen nu men de går knappt att tugga. Känns som att de kanske inte just är vanligt halsont utan mera utav alla mina spyor som irriterar halsen.. Näsan är helt sårig och röd innuti av allt och jag kan bara ana att halsen kan ha tagit liknande stryk eftersom de hållt på så sjukt länge nu. Theo har också sovit bra i natt och har bara hostat till några gånger under hela natten. De gav utdelning med starkare hostmedicin, han snorar mer idag och när han springer och härjar börjar hostan mera men håller han sig någelunda lugn så är det lindrigare. Han får sina puffar också och jag hoppas dem hjälper till och lindrar lite också dem ska tas direkt när han blir förkyld eller hostig och han är jätte duktig på att ta dem.. Morfar körde honom till dagis för en timme sedan och mamman ja hon ska vila hela dagen. Så otroligt skönt att inte ha måsten på morgonen när man inte mår bra alls. Visst är det väldigt mycket mamma även fast morfar är här men de går ändå att koppla bort lite och få vila bättre. Nu pysslar morfarn med sovrums renoveringen och jag ska inta soffan en stund i hopp om en bättre eftermiddag. Lägger också in en önskan om att lillebror ska vara lite lugnare i magen idag, hans vilda stil passar inte så värst bra ihop med en illamående dålig mamma. Så snälla lillebror lugna ner dig lite idag tack.
OMTÄNKSAM.
Våran fina kille, ibland blir man smått galen på honom men allt som oftast är han världens gosigaste underbaraste finaste kille. Mammans uteblivna ork och Theos energi är ingen bra kombo men när mamman mår som sämst kommer den fina lilla killen med snuttefilt och kramar om och vill trösta och hjälpa. Han är så omtänksam och bryr sig verkligen.
HOSTA OCH LITE SÖMN.
Jimmy blev hemma från jobbet idag med en jätte hostig Theo. Han sov ju knappt någon middag igår pga hostan och innan vi han somna igår hade han vaknat säkert tio gånger och hostat så han nästan kräktes, han va så ledsen men samtidigt så trött så han nästan sov undertiden. Han fick sova mellan oss och till slut kunde vi få lite sömn. Lillebror levde rövare så jag mådde så dåligt och de gjorde inte saken bättre. I natt strax före ett drog Theo igång igen, han höll mig vaken till efter två nån gång innan han fick ro igen och slutade hosta hela tiden. Jag somna tillslut också och vakna vid halv fyra nästa gång av Jimmys alarm, han ringde jobbet och sen börja Theo hosta på nytt. Till slut så somna vi om alla tre och sov till kvart över sex sen ville inte Theo sova längre. Hela morgonen så här långt har han hosta och hosta så man bara väntar på att han ska kräkas av de. Min hosta håller också i och de går förbannat trögt att äta då halsen känns som en klump. En liten macka har jag fått ner så här långt men de känns som den ska komma i retur när som helst. I morgon blir de antagligen dagis för Theo igen om han inte är jätte hängig till i eftermiddag. Tänkte försöka få han att sova middag i bilen idag så han sitter upp då borde de gå lite lättare med hostandet. Värt att testa i alla fall.
JAG ORKAR INTE MER.
Nu är klagomuren i farten igen. Men jag bryter snart ihop, jag orkar inte mera! Jag har väl sagt de en miljon gånger snart men jag börjar tappa den lilla gnutta positivt tänkande som jag haft kvar nu. Min kropp orkar inte mera. Känner att mitt psyke tar alldeles för mycket stryk just nu och jag vill bara lägga mig ner och stor böla. Om jag kunde ligga ner ändå, de går ju inte för då spyr jag. Sitta går lite bättre men då lever lillebror rövare och de trycker och spänner så jag mår illa av de i stället. Lämna min kropp ifred, lämna mig ifred... Va har jag gjort för att förtjäna detta helvete.
Nu har Theo fått min hosta också, han låter inge bra alls. Idag på dagen sov han inte många minuter, vaknade och hosta hela tiden och till slut gick jag in och gav honom mollipect men de hjälpte knappt. Han va så trött men kunde inte få ro att sova. Så han fick tillslut komma in och lägga sig bredvid mig på våran säng. Jag låg ju ändå där och mådde dåligt. Han försökte somna flera gånger men hostan gav sig inte. Vi börja kolla lite filmer på plattan i stället så han i alla fall fick vila sig. Och de har verkligen märkts att han sovit lite idag, han kommer och kryper ner i sängen och vill vila under täcket. Han fick lägga sig ganska tidigt ikväll och de behövdes, han har redan vaknat och hostat som en galning flera gånger och smått grinar i sömnen för att de är så jobbigt. Känner att denna natt kommer bli tuff, pappan som ska upp 3.40 och åka till jobbet och mamman som mår så förfärligt illa hon vaknar fyra fem gånger per natt i vanliga fall och har ont och behöver gå på toa hur kommer de inte bli i natt då med en hostig Theo och med mig själv som både hostar och mår förfärligt illa till på köper. Herre gud giv mig styrka och hopp om att de nån gång ska bli bra och lugna ner sig för denna familj.
FÖRFÄRLIGA DAG.
Usch va jag är less på denna dag och klockan är bara halv tre än. Mår urk, så förfärligt illa och lillebror är snart på väg igenom magen så som han lever om där inne. Magen fullkomligt flyttar sig åt alla håll, han trycker nere till höger och håller emot med benen/fötterna i min vänstra sida nästan mot ryggen. Theo va långt ifrån så här livlig och reagera inte alls lika mycket på att jag åt eller drack något. Testade på tornfisksallad till lunch idag och de var riktigt gott, problemet kommer som vanligt direkt när jag slutat äta. Deppar ihop totalt snart, hur kan man må så dåligt av mat. Tveka lite att äta först då de va ris i och ris är ett helvete att få i retur så nu är de bara att kämpa emot. Hoppas verkligen morgondagen blir lite bättre igen, på torsdag är det besök på ackis och bedömningsmottagningen. Då blir de inga förfinade ord och historier för detta är ett helvete att genomgå. Har ingen aning va som kommer hända sen men gissar på att allt beror på vilket skick dem tycker jsg är i och va dem tycker om de jag går igenom. Önskar lite smått att dem vill sätta igång mig tidigare samtidigt som jag vill ha en naturlig start på förlossningen. Bara jag slipper gå över tiden då får jag panik. Jag vet ju att dem tycker att jag behöver ha ork och kraft till att klämma ut ungen och den kraften är lite som bortblåst men jag vill verkligen helst slippa att snittas men anar ju att de kommer komma på tal. Min kropp är inte längre vad den en gång var. Jag hoppas dock den kommer tillbaka till sitt rätta jag igen så småningom.
Just precis nu halvligger jag i sängen med plattan i knät och försöker skriva och sluta tänka på hur jag mår. Inger och Theo leker för fullt på Theos rum, morfarn och Jimmy fixar och trixar i vårt sovrum. De går inte fort framåt men de finns alldeles för mycket saker som ställt till de hela och som gör att tiden inte finns eller räcker till. Alla dessa sjukdommar, Jimmys arbetsdagar, en elektriker som är utomlands i tre veckor och så lilla jag som inte klarar av att ta hand om Theo själv medan dem grejar och som antingen är på sjukan eller ligger utslagen hemma. Usch önskar verkligen att de såg annorlunda ut, mår dåligt av att inte ens kunna eller klara att leka med och underhålka vår son. Inte kunna laga mat åt honom eller ta med honom utanför huset.
Så här ser det i alla fall ut i vårt sovrum just precis nu....
TILL LILLEBROR.
Gick förbi polarn igår på väg mot andra butiker för att leta födelsedags present.. Spana in lite snabbt genom fönstret och såg dessa. Sååå fina. Vill ha till lillebror. Den kortärmade skulle funka fint till i sommar (56) och den långärmade (62 eller 68) kanske lite längre fram sådär i slutet på sommaren början på hösten.
LÖRDAG/SÖNDAG.
Igår var Jimmy och jag in till Uppsala en sväng, var förbi fyris park på barnloppisen och kikade. Fyndade en didriksons skaljacka och en vindfleece för totalt 90kr och ett par kavatskor som knappt var använda för 20kr. Så de vart inga stora inköp direkt men kom billigt undan i alla fall. Såg liknande skor på tradera som var i mycket sämre skick och där låg budet just nu på runt 270kr. Så blir dem inte så mycket använda så känns de inte som att de gör så mycket lär få igen den lilla summan i alla fall. Gjorde ett par ärenden till på gränby men satan i gatan så mycket folk det var, vi blev helt snurriga och ville bara åka hem. Jag som knappt ens kan gå eller va bland folk ville nästan vända redan innanför dörren. Blev ett väldigt kortvarigt besök och de enda vi kom ut med därifrån var två matkassar från kvantum. Resten av dagen och kvällen var de bara vila som gällde....
Klippte Jimmy innan vi åkte iväg till stan förresten, han har sett ut som en ja vet inte va alldeles för länge nu. Pappa klipptes för några veckor sedan men Jimmy är det knepigare med då de oftast bara är kvällar när Theo somnat som funkar och då är jag så slut så då somnar jag stående och vill verkligen inte ställa mig med en sax i handen. Va väldigt påfrästande att stå och klippa men nu är det gjort i alla fall och tror de var 4-5 cm som försvann från skallen. Hade nog kunnat sätta upp hans hår med toffs uppe på skallen innan utan problem.
Åå just de den där lilla snön som kom, va skulle den hit och göra. Jag som kände att de kanske inte är så långt till maj ändå blev genast lite putt och börja tänka på vintern i stället. Men den försvinner väl snart igen förhoppningsvis. I Uppsala var det inte många vita fläckar på marken så där fick jag lite hopp igen men väl hemma så låg den så fint kvar på gräsmattan. Några små gröna fläckar här och där syns men annars är gräsmattan helt vit. Men solen lyser i alla fall de är skönt de.
Snart kommer Theo hem igen och ordningen blir återställd här hemma. Morfarn och Inger kommer också och blir kvar under dagen. Får se vad dagen har att bjuda på, till middag idag blir de i alla fall grillat och potatisgratäng. Kanske kan jag få äta lite jag också, skulle va så smarrigt. Ibland har de funkat med lite men har inte för stora förhoppningar. Är nog fjärde gången sen nyår som det grillas här hemma och som jag längtar till i sommar och alla grillmiddagar. Än så länge idag har jag en halv skaplig dag, har behövt kuta till toan en sväng men förhoppningsvis var det den enda idag. Hostans fel mycket av det, tjockt i halsen och försöka hosta och må illa samtidigt är icke en bra kombo. Förstår heller inte varför allt hela tiden ska behöva smaka urk två sekunder efter sen man sluta äta på de, de är ju så gott just då när man har det i munnen. De kommer nog fortsätta vara en gåta och de får de gärna vara bara de slutar göra de nån gång. Har tryckt i mig ett par mackor igen och håller tummarna att dem får stanna kvar.
TIMMERBILAR.
En stund innan jag skulle åka till dagis och hämta Theo så parkera en timmerbil utanför på gatan. Jimmy va redan hemma och skulle ha skiftbyte hemma utanför dörren. Jimmy kunde därmed följa med till Hökhuvud och hålla oss sällskap. Och då skiftkollegan skulle komma först en timme senare så hämtade jag barnet och så åkte vi hem en sväng och hämtade pappan och Theo fick passa på att åka lite kran och spana lite i bilen innan vi drog iväg. Lycka för en liten Theo.
Och innan vi drog hem från morfarn så han de komma ännu en timmerbil i Theos närhet då morfarn så lägligt fick hem ett lass som han huggit. Så vi skynda och klä på oss och gick ut och titta medan dem lastade av alla "pinnar". Sen drog mamman och pappan hem och barnet busa vidare med morfarn och Inger. Ååå just de han drog i sig sin middag idag där hemma. Morfars köttfärssås och spagetti med ketchup. Klagade lite efter ett tag men med lite pepp från oss alla så åt han upp och "belönades" sen med kaka efter maten. Hoppas hoppas han fortsätter äta nu.
V 31 OCH DE DÄR MED MAT.
Är så less, vill kunna hitta något jag kan äta på. Något som inte gör mig lika illamående som allt de övriga. Just nu är de bara vatten bregott och kokt skinka som sitter kvar från förr.. Kan gå med korv och mos ibland än också. Jag vill äta!!!!! Jag vill verkligen hitta fler rätter som jag får behålla och som inte gör mig så dålig. Så fort jag stoppar något i munnen så får jag halsbränna nu också och lillebror får hicka och börjar röja runt. Jo jag vet att de är så att vara gravid, de sista alltså men de i kombo med resten gör mig gråtfärdig. Och inte har förkylningen och hostan gett sig av från min kropp heller, tre veckor snart och hosta i två. Ingen medicin hjälper mot de heller... Och just de, idag är vi inne i vecka 31 jag och magen.
Theo har kommit in i någon period nu när han inte vill äta något, jag som inte direkt kan stå och laga vad som helst och inte kan äta med honom heller de gör inte saken bättre direkt. Som igår vid middagen åt han och Jimmy pannkakor... Theo va jätte nöjd och glad att han skulle få äta de, lag upp på tallriken tillsammans och han fick välja vad han skulle ha på. Satt sig vid bordet och han tog några tuggor och sen tvärvägrar! Vill inte ha mera och blir oftast jätte sur och säger vill inte äta mera och ibland säger han även att han vill ha annan mat. Igår fick jag till slut ur honom att han ville ha köttbullar så för att testa så stekte jag de åt honom och han va med mig i köket. Han åt sex sju stycken med ketchup sen va de samma sak igen, vill inte ha. Han som älskar välling säger ifrån till de me och allt annat han gillar. Går med päronsaft och ibland smörgåsrån.. Suck. Är likadant på dagis just nu och jag blir snart gråhårig på hur man ska bete sig. Han har ju energi till tusen ändå men de gör så ont när han klagar på att ha ont i magen hela tiden, inte konstigt de så lite som han äter. Sover dålig gör han också och vaknar tiiiiidigt. I morse 4.30 men somna om en stund 6-6.45. Känns som att de räcker med att mamman i denna familj har de sjukt tufft. Kan de där han nu har kommit in i vända nu snälla...
Ska hämta honom efter mellis idag, sen åker vi till morfarn, Inger kommer också och busar med honom. Om inget inträffar blir han kvar där till i morgon och jag hoppas lite smått att de ska vända lite när han är där nu ett dygn. Kanske behöver han miljöombyte en stund, kanske är de tänder på gång som gör att han inte vill äta, kanske håller han på att bli sjuk.... Mycket kanske, vill bara att de ska vända så pigga matglada Theo kommer tillbaka.
UPPDATERING.
I brist på både trevligare och socialare sysselsättning och en hel hög med ork och välmående så gör man vad man kan för att få dagarna att gå och för att orka sig igenom dem. Bland annat så skenar inrednings fantasin i väg då och då och man önskar man kunde/orka åka iväg och shoppa lite nya våriga saker att piffa upp sig själv och hemmet med. Då sovrummet är en byggarbetsplats och med de blir de stökigare och dammigare överallt känns de inte så kul att piffa nånstans egentligen. Jag har ingen ork att städa, jag kan inte städa min kropp orkar icke och säger emot direkt när jag lyft eller rört mig för mycket. Och de behövs inte mycket för att de ska inträffa kan jag säga. Suck! Försöker damma lite ibland på dem ställen jag passerar på min väg mot något. Försöker hålla rent handfatet varje gång jag ska tvätta händerna eller försöka borsta tänderna (en riktig illamående pina för övrigt) Mår inge bra i ett stökigt och för dammigt hem men jag har lärt mycket på denna resas gång, allt behöver inte va perfekt och i ordning. Jag har gett vika ganska rejält mot vad jag trodde jag kunde när de gäller detta för jag blev alltid helt stressad om de va för lortigt och rörigt, jag kunde som inte slappna av och njuta och bara låta de va. Nu kan jag men jag mår fortfarande mycket bättre om de är rent och prydligt runt omkring mig.
Nog om de, först och främst va jag till barnmorskan idag på koll efter jag lämnat av Theo på dagis. Min tidigare bm har slutat och nu hade jag en ny tjej, Sara som va jätte bra så här långt. Väldigt trevlig och lätt att prata med inte alls i närheten av den förra som va vimsig och prata mest om sig själv. Brydde sig inte ett smack om de man sa till henne. Men denna lite yngre människa verka ha både hjärta och hjärna. Va ju inte så många dagar sen som jag fick lyssna på lillebrors hjärta och de var fortfarande precis som de skulle, magen växte på bra också me tanke på min vikt som inte riktigt är okej me tanke på att jag är i vecka 30 och bör ha lagt på mig i stället för gå ner eller stå still men men inte mycket jag kan göra. Har peppar peppar inte spytt något idag ännu och har lyckats få ner tre smörgåsar med bregott och kokt skinka på, kanske fyra glas vatten, en korv och lite mos i mjukttunnbröd med ketchup och en digestiv bars gled ner efter lite protester. De är ett riktigt redigt dags intag de för att vara lilla jag. Får se vad resten av em bjuder på. Just nu ligger jag i sängen med nässprayen intagen för att få luft genom näsan igen. Lillebror har hicka för tillfället och ger mig samtidigt halsbränna. Ute skiner solen för fullt och grannarna har fullt upp med att pyssla ute. Ska nog försöka ta mig några minuter sol på altanen om en stund innan de är dags för Theo att komma hem igen från ett för övrigt magsjuke drabbat dagis igen. Snacka om less, den får bara inte komma hit då kan jag lika gärna lägga in mig på ackis tills lillebror är ute. Fy farao så nervös jag är för att bli mer sjuk nu, speciellt magsjuk. Jag håller ju fortfarande på och försöker besegra min förkylning med tillhörande hosta som är inne på sin tredje vecka.
Magen vecka 30.
Och vecka 27.
Hittade en bild från när jag va i vecka 29 med Theo i magen.... Känns som att de är lite smått skillnad på grav ett och grav två och då mår jag ändå mycket smäre denna gång fast de var illa första gången också.
SÖTSAKER.
Sött till småttingar från polarn.. Lite vår nytt jag just fick syn på. Man hinner ju liksom kolla igenom lite sidor på nätet när man ligger i en sjukhussäng och inte kan göra någonting alls i stort sätt.
EN NATT PÅ BB.
Ligger i sängen på bb och kollar på tv, precis som dem sista timmarna sen mitt sällskap (pappa) åkte hem. Har varvat att ligga och sitta ner för att inte få kramp i baken, inte riktigt skönaste sängen när man är tjockis har ont överallt halsbränna hela tiden mår illa och är täppt i näsan. Men helt okej mot den stenhårda jag hade dem första tre timmarna idag inne på förlossningen.
Har fått se lillebror på tillväxtultraljud idag, lyssnat på hans hjärtslag, tagits en massa prover och träffat ett gäng ur personalen, mycket trevliga personer.. Känns som dem verkligen tog mig på allvar i alla fall och läkaren hon tyckte att spec.mödravården skulle få ha fortsatt koll på mig tills lillebror är ute.
Hamnade som sagt på bb, om jag inte är helt ute och cyklar så är jag på samma rum som vi låg på när vi var på bb med Theo när han föddes. Måste undersöka de närmare när jag kommer hem. Vilket låter som de blir nån gång under morgondagen.
Skulle gärna haft mina tabletter mot hostan nu bara, för jag håller på och bli galen på den och den gör mig så mycket mer illamående också.. Men får hämta ut dem i morgon när jag åker hem. Har ett annat recept att hämta ut också, va de nu va. Känner mig helt fullmatad med underliga ord och namn just nu. Trött som en tok så jag hoppas jag kommer sova gott i natt utan en massa vakna timmar. Snart skiftbyte på personalen sen är de dags att sova sig lite tror jag.. Förhoppningsvis mår jag lite bättre i morgon bitti igen, kanske denna och nästa påse dropp kan ge mig lite kraft.
Saknar mina killar där hemma, pratade med dem nu på kvällen innan Theo skulle sova.. Mamma är hos doktorn och sover där i natt. Fina unge, som jag ska pussa på honom i morgon. Men de ska bli skönt med en natts ostörd (hoppas jag) sömn.
Lyssna på lillebrors hjärtljud..
Dropp dropp dropp...
En dejt med tvn på rummet...
FÖRLOSSNINGEN.
Bättre sent än aldrig, nu har min läkare ringt och de första jag gör i morgon är att ringa förlossningen... Vill dem inte ha dit mig blir de ett läkarbesök på em. Tabletter mot hostan är utskrivna på recept men kan inte hämta dem för än i morgon så får hoppas natten blir någelunda. Har känt mig svimfärdig till och från hela em och bihålorna och skallen dunkar som om jag va inuti en högtalare på full volym, Läkaren va lite rädd att detta sätter igång förlossningen eller att jag och bebis blir så medtagna att jag kommer behöva ligga inne igen. Är bara hålla tummarna att förlossningen vill ha in mig i morgon på bedömning och att dem kollar upp den lille och jag får näring. Morfarn kommer i morgon bitti och tar Theo och får han till dagis sen åker vi med lite tur till ackis... Fortsättning följer.
DAGENS MÅENDE.
Fick nog i morse och ringde vårdcentralen så nu på em ska min läkare ringa upp, samma som jag har genom mvc och sjukskrivningen. Hon "känner" mig och vet va jag går igenom så lika bra att de är henne man får prata med. De tyckte sköterskan också därför blev de ett telefonsamtal och inget besök.. Om inte läkaren nu vill träffa mig efter vi pratat.
Känns som nån kört över mig idag, som om magens undre del har ett stort fett blåmärke som snart kommer bli svart.. Alltså gör de sjukt ont och varje gång jag hostar känns de som jag ska gå sönder eller nåt. Bihålorna och huvudet sprängs snart i bitar och näsan är helt igenkorkad. Aja bita ihop va de. Men som sagt förhoppningsvis kanske läkaren kan ge mig något som kan underlätta. Känns som de borde gett sig av sig självt nu eller i alla fall varit på bättringsvägen om de ger sig utan hjälp från vc.
Kollade igenom almanackan lite och mina mående anteckningar från den här sidan året. Ja va ska man säga de är inte många dagar jag mått bra och varit frisk. Lite i början av året, nån vecka eller så där i början av januari, runt den 20e blev de magsjuka och de tog en vecka innan jag kunde äta något igen. Sen direkt efter testades akupunkturen och den gjorde mig bara värre igen alltså spy och må sååå illa under två veckor ca innan de lag sig och jag kunde äta mina mackor igen och behålla lite lite av viss mat... Och så höll jag på en vecka innan denna sjuka satt igång som är inne på sin andra vecka nu...... Får jag ihop två-tre veckor totalt av dagarna jag inte varit sjuk så är det bra. Och dem dagarna har jag inte direkt levt livet om man säger så de har varit bra dåliga dagar, inte dem värsta dagarna som i höstas men jag har heller inte haft normala vanliga dagar. Åå va jag längtar tills denna graviditet är över. Som en vän till mig sa när vi pratade i telefon i helgen, som vi ska äta när bebis är ute. Ta igen all missad tid, missad fika och missade luncher/middagar tillsammans. Förhoppningsvis går de lika lätt att komma tillbaka till livet igen denna gång som när Theo föddes. Men denna graviditet har verkligen varit mycket värre än den med Theo. Jag trodde att de ändå skulle bli lite lättare som när han va i magen då gick de ändå att leva normalt sista månaderna fast de va plågsamt och jobbigt att må så illa och kunna äta bara lite saker och ibland ingenting och att spy. Men jag inser ju att vara sjuk hela tiden inte gör min situation ett dugg bättre utan sätter mig i en svårare och svårare sits hela tiden. Snart en vecka in i mars hela april kvar och sen maj den månaden du förhoppningsvis kommer ut till oss. Alltså är de bara kämpa på även alla dessa tuffa jobbiga dagar och stunder. De är snart slut på lidandet. Jag är faktiskt ärligt talat sjukt nervös så inte lillebror tagit skada av detta, att han är frisk och mår bra när han kommer ut i livet. Han håller låda där inne dag som natt och barnmorskorna och läkarna säger att han inte tar skada men va vet dem egentligen, de är inte direkt så att dem håller mer koll på mig på något vis så hur kan dem vara så säkra. Önskar jag kunde ta något smarrigt att äta på just nu, hungrig men mår så illa och känner mig igenkorkad i halsen så de blir nog bara lite vatten. Sen försöka sova någon timme...
LITE KVÄLLS ORD.
Killarna sitter och äter middag, lätt lagat idag med makaroner och korv som Jimmy snabbt slängde ihop när dem kom hem från jobb/dagis. Jag klara knappt ens av att ta fram en kastrull en stekpanna och makaron förpackningen ur skåpet åt honom. Längtar lite efter den maten måste jag säga, de och spagetti och köttfärssås. Jag är tok hungrig och försökte få i mig en smörgås nyss sittandes i sängen. Sitter där ännu och försöker tänka på annat så den ska få behållas. Extrema jobbiga dag, jag orkar inte spy en gång till idag. Jag blir så galet hungrig när jag inte får behålla något under fleraste timmar och då blir de så klart jobbigare att försöka äta igen när man är hungrig men har spytt. Och blir jag för hungrig blir jag ännu mer illamående. Aja de va väl inte sista gången detta händer mig denna graviditet. I morgon ska jag f*n i mig va piggare igen, ska väl inte behöva stå ut med denna förkylning hela veckan ut.. Nästa vecka är det dags för magmätning på mvc, andra gången denna graviditet och med ny barnmorska då min precis har slutat. Ska bli spännande och se va de är för en person, jag lär ju dra min historia på nytt. Och jag hoppas hon är hjälpligare än den jag hade nu innan för hon gjorde mig mest bara irriterad dom få gångerna jag träffa henne. Träffa även på henne då och då när vi vänta Theo men hade henne inte den gången som tur va. Ska i alla fall försöka höra mig för hur man måste göra eller må för att få ett tillväxtultraljud, vill väldigt gärna se till lillebror där inne så han har de bra trotts mitt mående. Skulle lugna denna hela tiden sjuka spyende slutkörda mamman. Om jag känner mig skaplig den dagen jag ska till mvc ska jag ta en tripp till flora och hälsa på bossen och tjejerna, kolla på allt nytt och få lite mer idéer och inspiration kanske göra mig något att ta med hem till bordet. Saknar mina jobb så mycket men så tacksam att jag kan va hemma och vila mig hade verkligen inte varit möjligt för mig att jobba så som jag mår.
När jag blivit helt frisk igen från denna lilla sjukdoms period jag är inne i just nu ska jag ta en tripp till thuns och köpa mig bland annat några nya skålar (som jag tänkte köpa sist men lag så klart tillbaka) och kanske något annat skoj att pigga upp dagen med. Måste försöka komma ut lite efter jag varit hängig och haft en tuff period. Otroligt viktigt för mitt psyke och min kropp har jag märkt. Så nu hoppas jag att jag är pigg till nästa vecka för då blir de flora och thuns mer än så orkas inte med på en vecka. För mycket planerat gör mig bara sämre. Veckan efter de eller va de kanske ännu en vecka i mellan i vilket fall har jag för mig att de är dags för en klippning hos frissan... Men som sagt just nu ligger fokus på att behålla den lilla maten och att bli fri från sjukdomarna som härjar i min kropp, önska mig lycka till tack och skänk gärna lite tålamod hopp och styrka till den här adressen.
Bild från google.se
PRICKEKORVEN THEO.
I början när prickarna inte var så många och inte så framträdande. Morfar och Theo läser bok.
Vår vattkoppe pojke är tillbaka på dagis idag igen.. Han va lite tveksam innan vi kom iväg och ville nog gärna vara hemma med mamma idag också men sen väl på plats så vart de fulllll fart. Dem hade tagit fram cyklarna sen han va där sist och Theo va inte sen med att trampa iväg när vi sagt hej då. Måste säga att den här veckan med kopporna gått riktigt bra ändå mot vad jag hade förväntat mig när jag tänkt på hur de kommer bli när han en dag får dem. Känns skönt att de är avklarat före lillebror kommer så han inte har det när lillebror är mini liten och vi slipper också ha två killar med koppor samtidigt sen. Läst en del om bältros men de verkar inte vara så stor risk att mamman i familjen åker på det... Men även om risken är noll så åker jag ju ändå på allt för tillfället så nu väntar jag bara på att prickarna ska dyka upp. Har en känsla (tittar på min mage) att de kommer komma prickar där ganska snart, ser redan nu lite små röda prickar här och där på vissa ställen på magen och nog skenar tankarna iväg allt. Som sagt skulle inte förvåna mig alls. Mår piss idag, igår kväll hade jag ett gäng riktigt jobbiga timmar och idag har jag känt mig mer sjuk än frisk. Mår så fruktansvärt illa och det är så svårt att äta och få behålla de jag äter. Snuvan ger sig inte och inte hostan heller fast den gett sig lite vissa tidpunkter på dygnet. Men snuvan hur länge ska jag va igenkorkad i näsan, hur länge ska de kännas som jag har feber fast jag ingen har. Kroppen gör såååå ont och jag vill inte må så här illa och spy. Torsdag och fredag är det också dagis för Theo, jag hoppas han inte åker på min förkylning. Han har hittills hostat lite när han sover och ibland när han springer som en galning runt runt men ännu inget värre än så. Jag ska vila för fulla muggar dessa två kommande dagar. Idag borde jag lagt mig ner och sovit lite, ångrar lite att jag inte gjorde det nu när de snart är dags för grabben att komma hem igen. Men får lägga mig när han somnat. Lillebror håller låda för fullt i magen så de gör förbannat ont till och från. Snacka om att försöka sig på konster där inne eller sträcker han på sig kanske, börjar bli lite trångt där inne nu och går väl inte riktigt lika bra att göra kullerbyttor längre. I vilket fall så är han mycket vildare än va jag tycker och kommer ihåg att Theo va. Men nog va Theo livlig också allt men de här tar nog priset. Morfarn och pappan har i vilket fall hjälp till mycket nu när Theo varit hemma, jag hade nog inte pallat många dagar utan hjälp av dem. Kanske gått några dagar om inte förkylningen och hostan knackat på så lägligt men frågan är hur min kropp hade reagerat. Mysigt att ha haft Theo hemma och de är faktiskt lite tyst och tråkigt nu när han är på dagis igen om också skönt med lite tystnad och lugn.
Våran duktiga kille har börjat bli jätte duktig med att kissa på pottan, nu när han haft kopporna och varit hemma har vi kört stenhårt med det och han är så nöjd när han ska gå på pottan och blöjan är torr. Han ropar gärna ut - torr blöja mamma innan man ens har tagit av honom den. Vi har kört med pottan vid nästan varje blöjbyte en tid nu men nu har det blivit mer och mer att han verkligen vill de själv. Måste så klart vara skönt att inte ha blöt blöja och så stolt han är när han kissat en massa i pottan i stället för i blöjan. Nu är det "bara" att försöka få honom att gå på pottan när han känner att han är kissnödig också och inte som nu när vi byter blöja. Men de har ju börjat bra i alla fall och han vill ju hellre kissa i pottan.
Dag tre-fyra vart värst med 39graders feber under ett dygn och många av kopporna dök också upp just de dygnet.
Otroligt nog så klia han inte så värst utan lät dem mest vara, vissa klia han på och under nätterna när han vakna (också värst dag 3-4) så vart kliandet värre. Men ingen salva och andra saker för att lindra behövdes.
Prickarna är mer och mer skorpor och han visar gärna upp dem. Nu idag är dem flesta vädligt små och på väg bort helt. Dem övriga behöver nog några dagar till på sig innan dem ger sig av.. Men vilket skillnad de är på bara några dagar. Får se till helgen hur han ser ut då.
GUNGHÄLGE HAR BYTT FÄRG.
Theo tog sig en sista tur på gungälgen innan morfarn kidnappa hem honom till Hökhuvud för lite ommålning. Numera är han helt vit... En tanke va att behålla träfärgen och köra vitt där den förr va röd... Men de blev helvitt i stället och de blev jätte bra de med. Hälge kommer hem igen när vårt sovrum är klart och han kan flytta in i lillebrors rum på en gång. Tror storebror kommer låna honom lite nu och då men han får ändå bo hos lillebror.
TVÅ ÅR UTAN BUTIK.
Såg på fejjan idag att de är två år sedan Indra öppnade upp i min gamla lokal... Så alltså två år och några dagar sen jag slutade med min butik där inne. Gör lite ont varje gång man åker förbi ser skyltfönstren och spanar in på sina gamla hyllor och disk. Allt som pappa och jag fixat ihop tillsammans... Mina tankar pappa som skapade. Ser så tråkigt ut i fönstret, bara samma och samma knappt förändring och hon har verkligen sin stil där inne och de är alltså en bra bit ifrån den jag hade. Vill bara dit och skylta mina gamla skyltningar, skapa och inreda. Ååå så jag saknar min fina butik och så många ideer jag får upp i skallen då och då hela tiden fast de som sagt är två år sedan jag lämna ifrån mig nycklarna. För två år redan var Theo en liten bebis plutt, han hade varit med i butiken medan jag jobbade under några månader. Pappa/morfarn var med och hjälpte till att greja där inne och ta hand om Theo när de kom kunder. Vilka minnen. Men tänker också på hur mycket jag missade av Theo som pluttis eftersom jag hade så mycket tankar och lade ner så mycket tid på att jobba och ta hand om butiken. Nu lite mer än två år efter att jag slutade där inne är de en ny liten plutt som snart ska komma till världen. De trodde man ju aldrig när man lämnade ifrån sig nycklarna. Skulle så gärna vilja ha något eget igen, kunna skapa skylta dekorera inreda köpa in och sääälja. Ååå de vore så kul men ärligt så är det inte värt alla timmar där inne inte när man har familj och barn att ta hand om. Jag har ju mitt företag kvar men de blir liksom inte samma sak att "bara" ha de och ingen butik. Men drömma kan man alltid och man vet aldrig va framtiden har för planer ..
GER UPP.
Jag ger upp snart, de här tar knäcken på mig. Kan dem inte bara plocka ut ungen så jag får tillbaka mitt liv. En sjukt hård dag och ännu värre kväll, jag ger upp snart. Vill inte vara med längre. Gör mig frisk så jag slipper åtminstone tampas med den skiten också. Har jag inte gått igenom nog snart. Denna kväll är en mardröm, hostar lungorna ur mig och får knappt någon luft, spyr av illamåendet och den igenkorkade halsen/näsan. Ont i ögon huvud bihålor mage och hals... Lillebror lever rövare i magen så de spänner och magen hoppar upp och ner. Halsbränna och ja va har jag glömt mer..... Ge mig ett liv!!!! Va har jag gjort för att förtjäna att gå igenom denna prövning om och om igen. Snart åker jag till förlossningen och tvingar dem att lägga in mig, om inte för att föda så kan jag väl i alla fall få dropp smärtlindring och sömntabletter... Bitter less och ledsen? Näää jag, va då är de inte så här de är att va gravid.. Och sjuk. Tror min kropp missa detaljen med att njuta och må bra. Vaknar (om jag nån gång somnar ikväll) förhoppningsvis upp till en bättre dag... Jag hoppas innerligt men jag tror inte på mirakel längre.
SJUK OCH ÅTER SJUK.
Jag fortsätter klaga av mig.. Jag vill inte klaga jag är inte en sån som hela tiden klagar egentligen! Men nu tycker jag faktiskt att de får vara nog med skit för min del. Jag har gett upp mitt hopp om att få må lite bra innan bebis är här. Lite hopp hade jag ändå kvar om att kunna få vara frisk sista månaderna. Illamåendet osv kommer jag ju inte slippa och alla andra krämpor men att va sjuk trodde jag ändå att jag kunde få slippa. Har aldrig varit så mycket sjuk d dessa sista fem månader, så fort jag blir frisk från något så är jag "pigg" en vecka eller två sen åker jag på något igen. Åå jo de är ju mitt immunförsvar som är helt åt skogen i och med de hela som pågår men kunde jag inte fått klarat mig lite bättre. Min förkylning som härjar i kroppen har gjort sig sällskap av en sjukt påfrestande hosta nu också och igår börja ögonen krångla, trodde de bara sved eftersom jag va så förkyld men verkar va en släng av ögoninflammation på båda ögonen. Jag har aldrig haft de tidigare, kanske när jag va liten men de är inget jag minns alltså är det längesedan i så fall.
Theo somna igår kväll i famnen på Jimmy när dem satt i soffan och Theo skulle äta välling. Jimmy somna också ska tilläggas och de såg så mysigt ut. Jag tyckte de blev lite tyst där inne när jag satt i ett annat rum och prata i telefon, Theo hade innan dess grinat som en galning för att han inte fick vara inne hos mig medan jag prata. Jag väckte Jimmy och bar in Theo till sin säng, han gnällde till lite men fortsatt sova. Klockan va närmare åtta. Jag har varit upp kanske fem gånger i natt på mina nattliga toabesök (så less på att vakna och va kissnödig hela tiden och att knappt ta mig upp ur sängen vid varje tillfälle) gjorde rent ögonen varje gång också eftersom jag knappt kunde öppna dem.. Va nog tur de annars hade dem nog suttit ihop när jag väl vakna och gick upp nu i morse. Hörde Theo hosta till vid ett tillfälle annars sov han inne hos sig enda till 6.30! Sååå skönt och välbehövligt för oss alla tre. Måste betyda att han börjar krya på sig också. Alla koppor börjar mörkna mer och mer och ser mycket mörkare ut nu. Inte lika ljusa och irriterade som innan. Ska ta en genomgång utan hans koppe kropp när han ska byta om från pyjamas till vanliga kläder sen. Måste säga att han har varit extremt duktig och de där med att de kliar så barnen blir tokiga ledsna och man måste prova alla krämer och huskurer som finns de har vi inte ens varit nära. Har inte smörjt ungen med ett endaste dugg och de enda han har kliat har varit väldigt sparsamt mot vad jag trodde de skulle bli.
Får se hur denna dag kommer bli. Hade en del planer men vet inte riktigt hur vi ska göra med dem än. Kanske ska skrota dem helt eller bara genomföra en del av dem. Jag kommer nog mest flytta mig mellan sängen toan och soffan.
