DAGENS MÅENDE.

Fick nog i morse och ringde vårdcentralen så nu på em ska min läkare ringa upp, samma som jag har genom mvc och sjukskrivningen. Hon "känner" mig och vet va jag går igenom så lika bra att de är henne man får prata med. De tyckte sköterskan också därför blev de ett telefonsamtal och inget besök.. Om inte läkaren nu vill träffa mig efter vi pratat. 
Känns som nån kört över mig idag, som om magens undre del har ett stort fett blåmärke som snart kommer bli svart.. Alltså gör de sjukt ont och varje gång jag hostar känns de som jag ska gå sönder eller nåt. Bihålorna och huvudet sprängs snart i bitar och näsan är helt igenkorkad. Aja bita ihop va de. Men som sagt förhoppningsvis kanske läkaren kan ge mig något som kan underlätta. Känns som de borde gett sig av sig självt nu eller i alla fall varit på bättringsvägen om de ger sig utan hjälp från vc. 
Kollade igenom almanackan lite och mina mående anteckningar från den här sidan året. Ja va ska man säga de är inte många dagar jag mått bra och varit frisk. Lite i början av året, nån vecka eller så där i början av januari, runt den 20e blev de magsjuka och de tog en vecka innan jag kunde äta något igen. Sen direkt efter testades akupunkturen och den gjorde mig bara värre igen alltså spy och må sååå illa under två veckor ca innan de lag sig och jag kunde äta mina mackor igen och behålla lite lite av viss mat... Och så höll jag på en vecka innan denna sjuka satt igång som är inne på sin andra vecka nu...... Får jag ihop två-tre veckor totalt av dagarna jag inte varit sjuk så är det bra. Och dem dagarna har jag inte direkt levt livet om man säger så de har varit bra dåliga dagar, inte dem värsta dagarna som i höstas men jag har heller inte haft normala vanliga dagar. Åå va jag längtar tills denna graviditet är över. Som en vän till mig sa när vi pratade i telefon i helgen, som vi ska äta när bebis är ute. Ta igen all missad tid, missad fika och missade luncher/middagar tillsammans. Förhoppningsvis går de lika lätt att komma tillbaka till livet igen denna gång som när Theo föddes. Men denna graviditet har verkligen varit mycket värre än den med Theo. Jag trodde att de ändå skulle bli lite lättare som när han va i magen då gick de ändå att leva normalt sista månaderna fast de va plågsamt och jobbigt att må så illa och kunna äta bara lite saker och ibland ingenting och att spy. Men jag inser ju att vara sjuk hela tiden inte gör min situation ett dugg bättre utan sätter mig i en svårare och svårare sits hela tiden. Snart en vecka in i mars hela april kvar och sen maj den månaden du förhoppningsvis kommer ut till oss. Alltså är de bara kämpa på även alla dessa tuffa jobbiga dagar och stunder. De är snart slut på lidandet. Jag är faktiskt ärligt talat sjukt nervös så inte lillebror tagit skada av detta, att han är frisk och mår bra när han kommer ut i livet. Han håller låda där inne dag som natt och barnmorskorna och läkarna säger att han inte tar skada men va vet dem egentligen, de är inte direkt så att dem håller mer koll på mig på något vis så hur kan dem vara så säkra. Önskar jag kunde ta något smarrigt att äta på just nu, hungrig men mår så illa och känner mig igenkorkad i halsen så de blir nog bara lite vatten. Sen försöka sova någon timme... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0