Usch va jag är less på denna dag och klockan är bara halv tre än. Mår urk, så förfärligt illa och lillebror är snart på väg igenom magen så som han lever om där inne. Magen fullkomligt flyttar sig åt alla håll, han trycker nere till höger och håller emot med benen/fötterna i min vänstra sida nästan mot ryggen. Theo va långt ifrån så här livlig och reagera inte alls lika mycket på att jag åt eller drack något. Testade på tornfisksallad till lunch idag och de var riktigt gott, problemet kommer som vanligt direkt när jag slutat äta. Deppar ihop totalt snart, hur kan man må så dåligt av mat. Tveka lite att äta först då de va ris i och ris är ett helvete att få i retur så nu är de bara att kämpa emot. Hoppas verkligen morgondagen blir lite bättre igen, på torsdag är det besök på ackis och bedömningsmottagningen. Då blir de inga förfinade ord och historier för detta är ett helvete att genomgå. Har ingen aning va som kommer hända sen men gissar på att allt beror på vilket skick dem tycker jsg är i och va dem tycker om de jag går igenom. Önskar lite smått att dem vill sätta igång mig tidigare samtidigt som jag vill ha en naturlig start på förlossningen. Bara jag slipper gå över tiden då får jag panik. Jag vet ju att dem tycker att jag behöver ha ork och kraft till att klämma ut ungen och den kraften är lite som bortblåst men jag vill verkligen helst slippa att snittas men anar ju att de kommer komma på tal. Min kropp är inte längre vad den en gång var. Jag hoppas dock den kommer tillbaka till sitt rätta jag igen så småningom. 

 

Just precis nu halvligger jag i sängen med plattan i knät och försöker skriva och sluta tänka på hur jag mår. Inger och Theo leker för fullt på Theos rum, morfarn och Jimmy fixar och trixar i vårt sovrum. De går inte fort framåt men de finns alldeles för mycket saker som ställt till de hela och som gör att tiden inte finns eller räcker till. Alla dessa sjukdommar, Jimmys arbetsdagar, en elektriker som är utomlands i tre veckor och så lilla jag som inte klarar av att ta hand om Theo själv medan dem grejar och som antingen är på sjukan eller ligger utslagen hemma. Usch önskar verkligen att de såg annorlunda ut, mår dåligt av att inte ens kunna eller klara att leka med och underhålka vår son. Inte kunna laga mat åt honom eller ta med honom utanför huset. 

 

Så här ser det i alla fall ut i vårt sovrum just precis nu....