LITE UTE I SOLEN.

Den lille sjuklingen sov ute i vagnen igår mitt på dagen, dock blev de ingen längre stund men han sov ett tag i alla fall. Jimmy va ute och greja på baksidan och jag satt i en stol i solen och försökte få lite ny energi. När barnet sen vakna ville han vara ute en stund men de märktes att han inte var riktigt kry för allt va så jobbigt och han ville ha dricka hela tiden. Men han ville heller inte gå in. Han hade ingen feber där på dagen men sen på kvällen vart de 38 igen. Inte jätte hängig men som sagt lite kinkig och väldigt mammig.
 
 


 
Idag har han inte haft någon feber heller men hängig och inte sitt rätta jag. Vill inte sova någon middag fast han hade svårt att hålla sig vaken. Somna dock till slut en stund inne i vagnen... Så de känns som hans kropp inte riktigt vill göra sig av med sjukdomen, de ligger och gnager lite och ploppar upp till och från. Får se hur kvällen blir.
 
Mamman är jätte trött idag, sov sådär i natt och vakna ändå ganska utvilad. Under fm pyssla jag på en del i köket medan Jimmy spackla sovrummet och Theo sprang i mellan oss och tvn. Funka rätt okej men vid lunch blev jag tvärslut och insåg att jag nog hade tagit ut mig lite för mycket . Har vilat och sovit lite från och till nu när Theo försökt sova men jag känner mig bara mer slut av de. Så mycket sammandragningar och full rulle i magen så kan inte riktigt slappna av heller. Om förkylningen gav sig ändå så man slipper hosta och snora mellan alla andetag. Snart dags att äta på något igen. Igår han jag bli alldeles för hungrig på em och de va inte bra alls, fy bubblan va jag mådde illa och hade svårt att få i mig något. De vill jag inte ha en repris på idag.
 

80%

Strax över 80% avklarat och här är belöningen... Ingen värsting eller så bara smidig och lätt att ta med sig överallt. 
 



THEO - LILLEBROR VECKA 33.

Theo vecka 33
 
 
Lillebror vecka 33
 
 

FREDAG + VECKA 33 IDAG.

Vecka 33 idag med lillebror i magen, dagen började 04.45 av att Jimmy åkte till jobbet. 05.15 vaknade Theo pigg och utvilad men vi låg kvar i våran säng och myste och busade en stund.. Resten av morgonen tog jag Theo själv (händer inte så ofta numera) gick bra men de tog på krafterna kan man säga. Mår mycket mer illa idag och det är grymt jobbigt i kroppen. Känner mig som jag skulle vara ett par dagar ifrån bf. Kroppen är helt slut och de trycker nedåt som f*n. Svårt att gå stå och sitta och verkligen inte bekvämt. Idag har jag varit mer snorig igen, tänk att de verkligen byter skepnad från dag till dag. Halsbrännan har kommit tillbaka sista dagarna skillnaden mot förr är att tabletterna mot den gör mig ännu mer illamående. Så va de inte tidigare. Suck! 
 
Morfarn kom på fm och börja greja i sovrummet igen jag vilade och försökte äta lite trotts den hemska känslan. Vid mitt på dagen åkte jag en sväng till Tierp helt ensam. Va extremt jobbigt att sitta och köra själv så de blir nog inte så mycket mer av de innan bebis är ute. Kom både dit och hem i alla fall men de va inte en rolig resa. Dock va jag in på två ställen där, ena med köpt 3 betala för 2 och de andra stället hade 50% på allt idag. Fyndade lite sommarkläder till lillebror och en cars bil (Flo) till Theo samt lite inrednings pryttlar till hemmet. Blev ett betydligt billigare kalas med dem där fina erbjudandena. Åkte förbi Jimmys jobb och sa hej när jag ändå va där sen vidare hem. Var inte borta länge men de gjorde mig helt förfärligt slut. 
 
När jag precis svängde in på gatan ringde dagis att Theo hade 40 graders feber. Sist dem ringde (för ett par veckor sedan) hade han ju ingen fast dem sa de så trodde inte riktigt på de för än jag såg de själv. Men denna gången va han verkligen sjuk, lilla gubben låg helt utslagen och ville inte släppa taget om mig när jag väl kom in där. Hemma fick han lite mot febern och sen slockna han i våran säng. Hade sovit tre timmar på dagis och sov tre till hemma sen. Han va varm som en kamin. Vaknade nyss och nu tittar han och Jimmy på plattan och Theo dricker saft. Piggare men de är nog iprenen som verkar. Nu ska de bli spännande och se hur detta utvecklar sig. De räckte tydligen inte med 5 veckors förkylning och hosta. 
 
Jag har försökt äta lite men fy va jag mår illa. Lillebror spänner magen på mig och rör runt så jag vill bara spy. Riktig mensverk i både mage och nere i ryggen. Kom ut nu unge! Du behöver inte va kvar i magen till i maj, jag lovar. Lesssss på att må skit dåligt nu. Less på att må så illa. Nu, krypa ner till grabbarna i sängen och mysa lite om jag klarar av att ligga ner vill säga. 
 
 
 




GAAAA.

Vilka jädra sammandragningar, jag tror jag smäller av snart. Dem börjar likna mer dem där förvärkarna jag minns jag hade under några veckor innan Theo ville ut. Satan i gatan så de gör ont och så kraftiga dem är. Nästan så man får öva på de där med att andas mellan varven. Dagens foglossnings skörd och värk i magen från hostningarna i blandning med "sammandragningarna" jo hejsan va jag börjar komma ihåg va smärta vid förlossning är. Nog för att de är en helt annan smärta och förra förlossningen ändå va "snäll". Jag önskar dock att all smärta kunde komma vid ett och samma tillfälle och att dessa smärtsamma stunder inte skulle komma så pass tidigt. Om han inte vill ut för än till bf så är det lääänge att gå med dessa sammandragningar. Men man får ju öva på andningen inför förlossningen i alla fall. Just nu är magen stenhård, han rör runt och de bränner och värker i mage och nere i ryggen. De känns ungefär som en sjukt jobbig mensvärk, fast jag bara vilar och vilar så vill de inte släppa. Gaaaa!!! Och jag behöver hosta, jag vill hosta men de går inte, magen känns som den ska spricka!!!

Knäppte lite kort på magen för en liten stund sedan.. Som sagt mitten på vecka 32 just nu. Den börjar bli rätt stor nu, mysigt på någe konstigt vis men sjukt jobbigt att vara gravid. Tänk när man inte kände så mycket av rörelserna då längta man efter att känna och nu när dem är hårda och smärtsamma då önskar man bort dem en aning.






58 DAGAR.

När jag skulle lägga in bilderna på kläderna nyss så såg jag en väldigt liten Theo i en av mapparna. Oj så liten han va, kläderna han har på sig är i storl 50 och skulle tippa på att han kanske är en månad högst på bilderna och väger nog inte mer än 3000-3500g. Tänk att vi snart har en ny liten plutt här i huset. Även fast man varit så medveten om graviditeten så känns de ändå så avlägset och långt borta. Har nog inte riktigt fattat ännu att vi ska bli föräldrar igen. Inte ens dem dagar då han lever rövare i magen, inte ens dem dagar då jag inte kan gå eller bara spyr. De känns jätte konstigt, så overkligt. Som Theos fröken Pia sa idag, snart är det över. Även om du inte får någon bra hjälp just nu och även om du bara mår dåligt och inte kan äta även om de inte kommer bli något fler barn efter detta så har ni i alla fall två barn, du har klarat gå igenom detta två gånger och ni är föräldrar. Även om de är en jätte tuff upplevelse och du inte kan njuta av graviditeten så har ni fått två barn inte alla som kan få ett och som skulle stå ut med att må så här ens första gången. Och jag är så tacksam för detta, även med all pest och pina. Så tacksam över att de snart är två små barn som kan säga mamma till just mig. De är det som gör de hela värt all pina i världen, alla spyor och allt lidande. Det är inte normalt någonstans att ha de så här, inte skönt, inte roligt, inte lätt inte bra för hälsa eller hjärna. Men snart kommer han, han med stort H han som gör all pina alla tårar och alla förfärliga dagar sååååå värt de. Det blir "bara" två och jag är såååå nöjd och stolt över de. Just idag är det 58 dagar till BF, mitten på vecka 32 och har jag klarat detta så här långt kan jag inte ge upp nu. KÄMPA kämpa kämpa....
 
 
 
 

ETT BREV.

Tog precis en dusch för att försöka få iväg lite av de onda ur kroppen och kanske känna mig lite mini lite piggare. Vet inte riktigt om jag lyckades med något av de. I vilket fall kom jag på en sak där undertiden... Jag ska skriva ett "brev"... När Theo föddes skrev jag inget så kallat förlossningsbrev förutom de man pratar med barnmorskan om och hon skriver i journalen. Men denna gång ska jag skriva ett brev men inte vilket som helst utan jag ska skriva ner mitt liv kortfattat sen i början på oktober förra året. De brevet ska jag lämna till "alla" som kommer i kontakt med mig inom sjukvården tills dess lillebror är ute. I fall jag säckar ihop en dag och jag måste in akut så finns de med mig, i fall jag har sån tur att få komma till ackis igen innan jag får värkar av sig självt.. I annat fall lämna till barnmorskorna när dagen d är här. Jag ska skriva hur jag mått vad jag ätit på hur mycket jag vägd och hur mycket jag spytt. Va jag känner tänker och tycker. Om jag råkar ut för en läkare som den vi hade på ackis här om dagen en sån som inte lyssnar på ord och verkar vara helt ointresserad så ska jag kunna slänga åt dem ett A4 som dem förhoppningsvis läser medan jag ser på. Tror folk att man hittar på, tror dem att man går så här sen i oktober för att de är roligt och trevligt och att gillar att gå hemma som ett lik och inte ha något liv alls. Hur kan dem skita i att ta en på allvar. Om dem får ett papper svart på vitt hur man haft de kan dem tänkas börja bry sig då eller blir de som vanligt en blick några ord och hej då. Dem som känner mig vet att jag inte är den som klagar i onödan men nu skiter jag fullkomligt i om jag klagar, vill man inte bry sig eller läsa/höra på så tvingar jag ingen. Men sjukvården ska fan i mig inte få de lika lätt. Sista utvägen är att åka in med ambulans.... Eller att kräva snitt då får jag i alla fall ett datum när han senast är ute.



LITE OM KLÄDER.

Sådär lagom till sommaren kommer (om de blir en varm sommar vill säga) såna här plagg bli guld värda till lillebror. En vän som hade samma bf datum som mig fast förra året i maj (han föddes dagen före) har sagt att kläder under sommarmånaderna är överskattade. Hon hade på tog för mycket plagg som knappt användes då barnet tyckte de va för varmt, så hennes kille ville inte ha en massa onödiga varma tyger på kroppen och de förstår jag. Dem blir ju varma i sig även i skuggan. En av dem bästa plaggen, så även till Theo va dem som bilderna. Så smidiga och svala men ändå skyddar dem kroppen lite på sommaren. Därför känns de lite onödigt att köpa kläder i de mindre storlekarna redan nu. En del finns ju kvar från Theo men då han föddes i november spricker de lite med tjockleken på plaggen. Vinter vs sommar. Gissar på att de är lite kortärmade bodys som kommer komma till användning och tunna shorts eller byxor. Lite långärmade bodys till svala dagar och kvällar. Någon tjockare tröja och på sin höjd någon enstaka pyjamas. Om de nu skulle bli en helt annan sommar i år så får vi väl åka och shoppa lite andra plagg i så fall. Och man vet ju aldrig lillebror kanske också blir en kräkbebis i 6 månader och behöver byta om ofta. Däremot sen i 62 eller 68 beroende på hur fort han växer så lär de bli lite mer kläder när de börjar gå mot sen sommar och höst. 68-74 under början av vintern och 74-80 i sluter och under våren. Theo som hade 86 på sina overaller och lillebror som sen kommer behöva de på sommarkläder... 
 




ENSAM ÄR STARK.

Eller vad brukar man säga.. Jag känner mig sjukt ensam sånär på lillebror som gör sig påmind hela tiden. Och storebror som är otroligt mammig nu. I övrigt (utan att glömma min fina pappa) så känner jag mig otroligt ensam. Snacka om att få gå igenom de här på egen hand. Snacka om prövning snacka om att få stå ut och ingen direkt bryr sig inte ens dem som verkligen borde, prata med väggen är lika effektivt. Önskar att allt vore så annorlunda, önskar mer förståelse, mer omtanke och mer ta hand om och vårda. Jag önskar så att jag slapp gå igenom detta att jag fick de lite lättare att jag inte bara så självklart ska palla med detta ensam. Jag är så less på att bli tagen för given och att jag ska klara allt som om jag vore nån super woman... Var finns hjälpen när man behöver den? Hur dålig ska man behövs bli innan ögon öppnas? Vad behöver inträffa för att man inte ska behöva ta allt själv och få omvårdnad? 

En väldigt trött gravid mamma med dunkande huvudvärk sammandragningar till tusen foglossning en galen lillebror i magen en hosta som gnager sig kvar och får en att tappa andan en näsa som är igenkorkad och ett psyke som börjar ta stryk.... 

Eftersom ensam tydligen är starkast så kommer jag vara sjukt stolt över mig själv den dagen då jag klämt ut lillebror, de är verkligen tack vare mig själv som jag klarat gå igenom detta. (Och all hjälp från min pappa med Theo osv) De är jag som gjort detta och de är jag som kämpat som en jädra galning, jag och ingen annan.


LILLEBROR VÄXER SÅ DE KNAKAR.

Uppdatering om dagen... 
De hela började med en skön sovmorgon till 7.20. Theo vakna vid 02 av sin hosta och kom sen in och sov mellan oss. Väldigt längesen de barnet sov så länge. Skönt för både mamman och pappan. Dock va mamman vaken mellan 24 och 01 men de är en annan sak. Morfarn kom på morgonen/fm och Jimmy och jag åkte mot ackis. Bekanta härifrån orten fick en liten flicka här om dagen och när vi klev in på sjukhuset va dem de första vi mötte. Hon vägde 3600g men va en så liten krabat, man glömmer så fort hur små dem faktiskt varit hon vägde inte mycket mer än Theo när han föddes. Blev lite mer verklighet när man såg dem där inne. I vilket fall skulle vi upp till trean och sen vidare bort till bedömningen. Efter lite väntan fick vi komma in till en barnmorska som gjorde ultraljud, lillebror har växt sen sist för två veckor sedan och de va ju alldeles utmärkt att allt stod rätt till med de. Uppskattad vikt ca 1800-2000g, trodde faktiskt att han skulle väga mindre än så men icke. Efter de fick vi vänta en stund och sen träffa en läkare. Hon va knappast den bästa jag någonsin träffat och brydde sig inte ett endaste dugg om mig, de enda hon brydde sig om va att lillebror vägde bra och resten lyssna hon inte ens på. Min ide om att komma in och få tanka upp med dropp en gång i veckan va inte alls aktuellt. Hon sa till svar att den lilla näring jag fick i mig av de kunde jag få genom att äta en smörgås så de va bara onödigt. Trotts att jag innan förklarat läget att jag inte ens kan få i mig nån jädra smörgås! De enda bra hon gjorde va att skriva ett recept på cocillana... Tur besöket inte kosta något och att vi i alla fall fick se att lillebror har de bra fortfarande. Hon ville även att vårdcentralen skulle ta prover och kolla om jag behövde penicillin mot förkylningen som inte går över. Så på vägen hem ringde jag dit och dem ringde upp lagom tills vi parkera bilen hemma. Va bara in med de vi handla på kvantum på hemvägen och sen vidare till Gimo. Där träffa vi min vanliga läkare och hon kolla upp allt men de va virus så de är bara härda ut och ta hostmedicin och sen fortsätta försöka äta och dricka och göra allt så gott de går. Jag tror själv att jag kommer kunna äta bättre eller i alla fall lite lättare om bara förkylningen och hostan lämna min kropp någon gång. De va bara att ringa och komma dit igen om de blev värre i annat fall skulle hon ringa upp mig när sjukskrivningen går ut och förlänga den till bf datumet. Skönt att ändå va genomgången nu bara de känns som att de kan hjälpa lite på traven. Dock väldigt missnöjd med ackis idag. 

Mormorn åkte med oss hem efter Gimo besöket då hon va där och jobba idag. En snabbvisit som vanligt. Direkt efter hon åkte sen så började dagens sammandragningar på allvar igen, har känt av dem flera gånger idag men denna tid är det nästan olidligt. Börjar nästan tro att dem snart går över i förvärkar. Skulle inte förvåna mig ett smack om lillebror skulle välja att titta ut under april redan. Kanske önsketänkande men så som de känns och så som han beter sig där inne så vore de inte konstigt om han kom för tidigt. De där med igångsättning tidigare verkar inte vara något jag kommer få möjlighet till i alla fall.. Kanske de kan gå genom barnmorskan i Gimo men är dem andra på bedömningen som läkaren idag så skiter dem helt i hur mamman i fråga mår och antar att de är genom dem de ändå måste gå i så fall. 

Nu ska jag ta ett par piller mot huvudvärken som gnager så in i norden, lite hostmedicin och en lillamående tablett och sen krypa ner i sängen och försöka slappna av lite och förhoppningsvis blir de en bra natt. Har så galet mycket sammandragningar så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, nästan så man börjar fundera på om kroppen börjar vilja ha ut lillebror snart. 




UPPDATERING.

I brist på både trevligare och socialare sysselsättning och en hel hög med ork och välmående så gör man vad man kan för att få dagarna att gå och för att orka sig igenom dem. Bland annat så skenar inrednings fantasin i väg då och då och man önskar man kunde/orka åka iväg och shoppa lite nya våriga saker att piffa upp sig själv och hemmet med. Då sovrummet är en byggarbetsplats och med de blir de stökigare och dammigare överallt känns de inte så kul att piffa nånstans egentligen. Jag har ingen ork att städa, jag kan inte städa min kropp orkar icke och säger emot direkt när jag lyft eller rört mig för mycket. Och de behövs inte mycket för att de ska inträffa kan jag säga. Suck! Försöker damma lite ibland på dem ställen jag passerar på min väg mot något. Försöker hålla rent handfatet varje gång jag ska tvätta händerna eller försöka borsta tänderna (en riktig illamående pina för övrigt) Mår inge bra i ett stökigt och för dammigt hem men jag har lärt mycket på denna resas gång, allt behöver inte va perfekt och i ordning. Jag har gett vika ganska rejält mot vad jag trodde jag kunde när de gäller detta för jag blev alltid helt stressad om de va för lortigt och rörigt, jag kunde som inte slappna av och njuta och bara låta de va. Nu kan jag men jag mår fortfarande mycket bättre om de är rent och prydligt runt omkring mig.
 
Nog om de, först och främst va jag till barnmorskan idag på koll efter jag lämnat av Theo på dagis. Min tidigare bm har slutat och nu hade jag en ny tjej,  Sara som va jätte bra så här långt. Väldigt trevlig och lätt att prata med inte alls i närheten av den förra som va vimsig och prata mest om sig själv. Brydde sig inte ett smack om de man sa till henne. Men denna lite yngre människa verka ha både hjärta och hjärna. Va ju inte så många dagar sen som jag fick lyssna på lillebrors hjärta och de var fortfarande precis som de skulle, magen växte på bra också me tanke på min vikt som inte riktigt är okej me tanke på att jag är i vecka 30 och bör ha lagt på mig i stället för gå ner eller stå still men men inte mycket jag kan göra. Har peppar peppar inte spytt något idag ännu och har lyckats få ner tre smörgåsar med bregott och kokt skinka på, kanske fyra glas vatten, en korv och lite mos i mjukttunnbröd med ketchup och en digestiv bars gled ner efter lite protester. De är ett riktigt redigt dags intag de för att vara lilla jag. Får se vad resten av em bjuder på. Just nu ligger jag i sängen med nässprayen intagen för att få luft genom näsan igen. Lillebror har hicka för tillfället och ger mig samtidigt halsbränna. Ute skiner solen för fullt och grannarna har fullt upp med att pyssla ute. Ska nog försöka ta mig några minuter sol på altanen om en stund innan de är dags för Theo att komma hem igen från ett för övrigt magsjuke drabbat dagis igen. Snacka om less, den får bara inte komma hit då kan jag lika gärna lägga in mig på ackis tills lillebror är ute. Fy farao så nervös jag är för att bli mer sjuk nu, speciellt magsjuk. Jag håller ju fortfarande på och försöker besegra min förkylning med tillhörande hosta som är inne på sin tredje vecka. 
 
Magen vecka 30.
 
Och vecka 27.



Hittade en bild från när jag va i vecka 29 med Theo i magen.... Känns som att de är lite smått skillnad på grav ett och grav två och då mår jag ändå mycket smäre denna gång fast de var illa första gången också.
 
 

EN NATT PÅ BB.

Ligger i sängen på bb och kollar på tv, precis som dem sista timmarna sen mitt sällskap (pappa) åkte hem. Har varvat att ligga och sitta ner för att inte få kramp i baken, inte riktigt skönaste sängen när man är tjockis har ont överallt halsbränna hela tiden mår illa och är täppt i näsan. Men helt okej mot den stenhårda jag hade dem första tre timmarna idag inne på förlossningen. 
Har fått se lillebror på tillväxtultraljud idag, lyssnat på hans hjärtslag, tagits en massa prover och träffat ett gäng ur personalen, mycket trevliga personer.. Känns som dem verkligen tog mig på allvar i alla fall och läkaren hon tyckte att spec.mödravården skulle få ha fortsatt koll på mig tills lillebror är ute. 
Hamnade som sagt på bb, om jag inte är helt ute och cyklar så är jag på samma rum som vi låg på när vi var på bb med Theo när han föddes. Måste undersöka de närmare när jag kommer hem. Vilket låter som de blir nån gång under morgondagen. 
Skulle gärna haft mina tabletter mot hostan nu bara, för jag håller på och bli galen på den och den gör mig så mycket mer illamående också.. Men får hämta ut dem i morgon när jag åker hem. Har ett annat recept att hämta ut också, va de nu va. Känner mig helt fullmatad med underliga ord och namn just nu. Trött som en tok så jag hoppas jag kommer sova gott i natt utan en massa vakna timmar. Snart skiftbyte på personalen sen är de dags att sova sig lite tror jag.. Förhoppningsvis mår jag lite bättre i morgon bitti igen, kanske denna och nästa påse dropp kan ge mig lite kraft. 
Saknar mina killar där hemma, pratade med dem nu på kvällen innan Theo skulle sova.. Mamma är hos doktorn och sover där i natt. Fina unge, som jag ska pussa på honom i morgon. Men de ska bli skönt med en natts ostörd (hoppas jag) sömn. 
Lyssna på lillebrors hjärtljud..
Dropp dropp dropp...
En dejt med tvn på rummet... 


FÖRLOSSNINGEN.

Bättre sent än aldrig, nu har min läkare ringt och de första jag gör i morgon är att ringa förlossningen... Vill dem inte ha dit mig blir de ett läkarbesök på em. Tabletter mot hostan är utskrivna på recept men kan inte hämta dem för än i morgon så får hoppas natten blir någelunda. Har känt mig svimfärdig till och från hela em och bihålorna och skallen dunkar som om jag va inuti en högtalare på full volym, Läkaren va lite rädd att detta sätter igång förlossningen eller att jag och bebis blir så medtagna att jag kommer behöva ligga inne igen. Är bara hålla tummarna att förlossningen vill ha in mig i morgon på bedömning och att dem kollar upp den lille och jag får näring. Morfarn kommer i morgon bitti och tar Theo och får han till dagis sen åker vi med lite tur till ackis... Fortsättning följer. 

DAGENS MÅENDE.

Fick nog i morse och ringde vårdcentralen så nu på em ska min läkare ringa upp, samma som jag har genom mvc och sjukskrivningen. Hon "känner" mig och vet va jag går igenom så lika bra att de är henne man får prata med. De tyckte sköterskan också därför blev de ett telefonsamtal och inget besök.. Om inte läkaren nu vill träffa mig efter vi pratat. 
Känns som nån kört över mig idag, som om magens undre del har ett stort fett blåmärke som snart kommer bli svart.. Alltså gör de sjukt ont och varje gång jag hostar känns de som jag ska gå sönder eller nåt. Bihålorna och huvudet sprängs snart i bitar och näsan är helt igenkorkad. Aja bita ihop va de. Men som sagt förhoppningsvis kanske läkaren kan ge mig något som kan underlätta. Känns som de borde gett sig av sig självt nu eller i alla fall varit på bättringsvägen om de ger sig utan hjälp från vc. 
Kollade igenom almanackan lite och mina mående anteckningar från den här sidan året. Ja va ska man säga de är inte många dagar jag mått bra och varit frisk. Lite i början av året, nån vecka eller så där i början av januari, runt den 20e blev de magsjuka och de tog en vecka innan jag kunde äta något igen. Sen direkt efter testades akupunkturen och den gjorde mig bara värre igen alltså spy och må sååå illa under två veckor ca innan de lag sig och jag kunde äta mina mackor igen och behålla lite lite av viss mat... Och så höll jag på en vecka innan denna sjuka satt igång som är inne på sin andra vecka nu...... Får jag ihop två-tre veckor totalt av dagarna jag inte varit sjuk så är det bra. Och dem dagarna har jag inte direkt levt livet om man säger så de har varit bra dåliga dagar, inte dem värsta dagarna som i höstas men jag har heller inte haft normala vanliga dagar. Åå va jag längtar tills denna graviditet är över. Som en vän till mig sa när vi pratade i telefon i helgen, som vi ska äta när bebis är ute. Ta igen all missad tid, missad fika och missade luncher/middagar tillsammans. Förhoppningsvis går de lika lätt att komma tillbaka till livet igen denna gång som när Theo föddes. Men denna graviditet har verkligen varit mycket värre än den med Theo. Jag trodde att de ändå skulle bli lite lättare som när han va i magen då gick de ändå att leva normalt sista månaderna fast de va plågsamt och jobbigt att må så illa och kunna äta bara lite saker och ibland ingenting och att spy. Men jag inser ju att vara sjuk hela tiden inte gör min situation ett dugg bättre utan sätter mig i en svårare och svårare sits hela tiden. Snart en vecka in i mars hela april kvar och sen maj den månaden du förhoppningsvis kommer ut till oss. Alltså är de bara kämpa på även alla dessa tuffa jobbiga dagar och stunder. De är snart slut på lidandet. Jag är faktiskt ärligt talat sjukt nervös så inte lillebror tagit skada av detta, att han är frisk och mår bra när han kommer ut i livet. Han håller låda där inne dag som natt och barnmorskorna och läkarna säger att han inte tar skada men va vet dem egentligen, de är inte direkt så att dem håller mer koll på mig på något vis så hur kan dem vara så säkra. Önskar jag kunde ta något smarrigt att äta på just nu, hungrig men mår så illa och känner mig igenkorkad i halsen så de blir nog bara lite vatten. Sen försöka sova någon timme... 

VECKA 28 IDAG OCH DET ÄR 90 DAGAR TILLS VI FÅR TRÄFFA DIG <3



 




USCH OCH FY.

Theo sover nu sin andra natt hos morfarn, i morgon får jag äntligen krama och pussa på honom igen. Mammas fina kille. Han har de så bra hos morfar, leker för fullt. Mamman då, jo hon har de inte riktigt lika bra. Jädra pest just nu kan jag säga. Kommer som de verkar bli tvungen att ringa förlossningen och be om en omgång dropp. Och eftersom jag inte varit där tidigare utan då på gynakuten så blir de väl bedömning först och sedan vidare till rätt avdelning. Undrar vart man hamnar då, spec. mvc kanske. Jimmy smått tvingar mig att ringa och prata med dem i alla fall, kan inte mer än i värsta fall få ett nej till hjälp och då får jag väl tjata/börja böla så kanske dem tar emot mig. Gör inget annat än mår jätte illa och spyr nu. Ingenting smakar inte ens vatten, spyr frukosten helt plötsligt eller får behålla den men spyr allt under hela eftermiddagen. Alltså ingen koll längre, tidigare under senare delen var de i alla fall antingen eller. Men inte nu. Idag kom allt upp under morgonen/fm kunde små äta lite på mina smörgåsar under dagen på em fick jag behålla en korv och lite mos men de är på vippen att de får vara kvar så dagens mat sen jag vakna tills nu när jag ska sova är... Nästan två små smörgåsar, vatten kanske högst 1 liter, en liten bit av en kaka med lite choklad på, en korv och lite mos + ketchup på. Vilket jätte intag av mat man får i sig. Och hela tiden känns de som man äter något som är mögligt. 
Jimmy och jag var till stan idag en sväng, skulle köpa ett par grejer till sovrums renoveringen, jag satt kvar i bilen medan han handla sen upptäckte jag att de var barn loppis i Fyris park en halvtimme senare så vi åkte dit en sväng. Första gången vi varit där och gu va med folk. Hittade en skaljacka till Theo för en hundring de va mina fynd de. Dit åker jag garanteraf igen. Kom också hem med en ny mobil vilket också va en av anledningarna att vi åkte in.
Nu sova för hela slanten så jag mår bättre i morgon. 


BELÖNING.

En vän till mig som också är gravid med bf i maj berättade att hon gav sig själv en belöning vid varje 10% som gått. Alltså för min del nästa gång vid 70% avklarat som de inte är så jätte långt till. Hon har de också lite kämpigt fast på ett helt annat vis. Och jag tror nog jag ska anamma hennes ide trotts att de inte är så många tillfällen kvar innan vi når 100%... 
Har redan sett ut två unna mig själv saker och tror även att jag ska slå ihop dem två sista tillfällena och slå på stort när bebis är ute och köpa en sak som jag funderat på en stund.. Som är välbehövligt för att min kropp ska orka och som kommer underlätta. Jag är sjukt värd dem små presenterna efter att åter igen gått igenom en jobbig graviditet. Jag förstår inte riktigt själv att jag klarar detta, att mitt psyke inte tar ännu mer stryk men de är inte över än. Världens bästa belöning när han är ute men f*n va jag kämpar varje dag för att nå målet. Önskar verkligen ingen detta, en gaviditet vill man ju hinna njuta av också.
 
En sak jag gärna vill ha är en ljuslykta från paradisverkstan, jag har en vit sen flera år tillbaka och jag fullkomligt älskar den. De finns dock alldeles för många som är fina så hur ska jag klara av att välja färg och utseende?! Skulle kunna ha bara deras lyktor (nästan) här hemma, behöver egentligen inga andra. De kommer bli min första skämma bort mig belöning, nu gäller de bara att bestämma vilken. Åå ja jag hade gärna skämt bort mig med en välbehövlig massage eller liknande i stället men de kommer sen när jag klämt ut ungen då behövs de ännu mera om jag ska få tillbaka min styrka. 
 
 
 
 
 

LESS OCH INGET LINDRAR.

I morgon ska jag få min femte omgång med nålarna, akupunktur mot illamåendet på mvc. Tyvärr tror jag de blir den sista för jag mår inte ett dugg bättre av dem snarare har jag börjat må sämre sen jag började med de. Inget verkar hjälpa mig att må bättre så jag har gett upp nu. Jag är helt enkelt allergisk mot Jimmy eller mina hormoner är de.. Och de spelar ingen roll vad dem ger eller provar på mig kroppen tar inte emot de och de finns inget som lindrar. De är idag 100 dagar till bf.. Jag blir ju inte direkt mindre runt magen, fogar och rygg är redan kämpiga. Lillebror är så sjukt aktiv och de gör mig ännu mer hängig. Hela eftermiddagen har jag bara spytt och försökt äta på något nytt efter men de går icke spyr bara upp de me och mår så sjukt illa. Har ändå sista månaden haft de lite lindrigare med spyorna förutom vid magsjukan då men sen snart en och en halv vecka tillbaka har dem kommit tillbaka mera. Inget mot i höstas men ju längre graviditeten går ju jobbigare blir de ju att spy också. De är nog att må illa hela förbaskade tiden och inte kunna äta, nån spya ibland går an men detta orkar jag inte mer... Kan jag bara få må bra!!!
Kvällsmys med världens bästa Theo <3

VECKA 25.

 
 
 

MAGEN MED MOBILEN VECKA 23.

Himla snygga bilder jag vet, kläderna också. Bekvämt är ledordet. Orkade inte hämta systemkameran från källaren och orkar heller inte ha något snyggare på mig när jag bara går hemma och vill ha de så smidigt som möjligt. Tajta trånga jeans nej tack! 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0