Igår var vi med och mycket.
Efter att inte ätit mer än en halv smörgås och ett glas saft
sen i måndags kväll så mådde jag hemskt och va nära på
att svimma igår morse. Ringde pappa som snäll som han är
kom hit för att köra mig till Gimo och inskrivningen hos BM.
Jimmy som va senare än vanligt från jobbet va långt hemifrån
och hade ingen möjlighet alls att komma hem.
Väl där så prata jag med vår Bm, som för övrigt va hur gullig
som helst så de kommer nog bli många bra möten där med henne.
Inskrivningen gjord och hon tyckte inte att det var normalt att må
så som jag har haft det den senaste månaden.
Hon och dem andra barnmorskorna ville ha in mig på ackis.
Så Angelina ringde och dem på ackis ville också ha in mig.
Så hem och fixa lite och sen vidare till Uppsala med pappa
som chaufför. Himla tur för jag klara verkligen inte av att
köra en endaste meter.

Väl inne i Uppsala fick jag ligga och vänta och vänta och vänta.
Mådde skit och ville så gärna ha de där droppet som dem prata om.
Efter en halvtimme kom mamma som jobba på ackis igår.
Och efter en halvtimme till kom Jimmy in också.
Rena rama familje sammankomsten där ett tag.

Fick lämna lite prover och fick senare komma in och prata
med en läkare. Efter mycket prat och så blev det inget dropp
utan jag fick ännu starkare piller x2. Som jag ska testa först
innan dem ger mig dropp. Så skönt att dem ändå gjode något
för att hjälpa mig. För så som jag levt och mått har verkligen
varit en stor pina. Hade gått ner 3-4 kg på fyra veckor eftersom
ingen mat får stanna kvar. Fick heller inte jobba, gärna ett tag framöver.
Vilket först och främst enligt mig är till måndag men vi får se.
Butiken får i alla fall vara stängd tillsvidare. Va ska man göra.
Ingen annan kan ju komma och bara jobba i stället för mig.
Synd och tråkigt men jag och bebis måste ju komma i första hand.

Så över till det bästa. Jag och Jimmy fick se våran bebis på bild!
Läkaren ville göra ett VUL... ultraljud och kolla på allt såg bra ut.
Så jag hämta Jimmy och hon visa oss våran skrutt där på skärmen.
Så obeskrivligt och så underbart. Bästa känslan någonsin.
Mitt i allt det där skit jobbiga fick jag/vi en stor lättnad.
Den levde och mådde hur bra som helst och även om det
fortfarande känns konstigt att den bor där inne så finns h*n
verkligen i min mage. Bästa stunden än så länge, att se bebis.

Fick i alla fall åka hem sen och sova i våran egna säng. Skönt!
Så nu är jag hemma och vilar och vilar inte stressa bara ta det
lungt och försöka må bra. Äta/ta tabletterna och me tur så hjälper
dem mig och jag slipper må som innan och kan äta mat.
Tänk va underbart det vore att kunna äta utan att spy på en gång.

Fortsättning följer.....