Vecka 26 idag och vi började dagen med att besöka Gimo och BM.
Gick bara bra och Angelina hitta bebis hjärta direkt när hon närmade sig magen.
Jimmy följde med eftersom han var ledig så nu fick han också se vart jag
har och ska gå många gånger dem närmsta månaderna.
Alla besök inbokade så nu är det bara vänta på att veckorna ska gå.

Första dagen på jobbet idag efter semestern också, känns lite konstigt.
Som att jag aldrig varit härifrån samtidigt som jag ändå skulle vilja
ha några veckors semester till. Pappa som är ledig två veckor till var snäll
och kom hit och hjälpte mig städa och göra rent kylen bland annat.
Måste passa på medans den ändå var tom på blommor.
Så nu är den ren och fin igen och nya blommor är på ingång i den igen.

Annars då, jo jag mår väl som vanligt... alltså illamående och spyr då och då.
Lite olika från dag till dag men idag är jag spy fri om man inte räknar med en
vända till toan i natt sådär vid tre. Men känner mig inte på topp.
Är deppig och allmänt nere fast jag egentligen vill vara glad och possitiv.
Har ju faktiskt mer energi nu än på många månader.
Men är inne i en hormon fas och blir irriterad och arg på alldeles för mycket.
Vill inte gnälla men känns som att det finns alldeles för mycket att gnälla på
för tillfället och jag som inte är mitt vanliga jag har inte all den energi som finns
för att göra allt och det där lilla extra som jag alltid annars gör.
Och då känner jag mig otrevlig som tycker att man kanske kan få lite mer "hjälp".
Ord och blickar sårar på ett helt annat sätt nu än när hormonerna inte spökar.
Kanske "man" lär sig vad som bör och inte bör sägas/göras men tror inte
det någonsin kommer ge resultat.
Får väl stå ut och bita ihop, hormonerna lär väl ge sig till och från under resten
av tiden också och när bebis väl är här ska jag väl kanske slippa dem.
Usch är så mycker ord  tankar och meningar jag skulle vilja skriva av mig
men det är inget jag gärna delar med resten av "världen".
Önskar bara man fick mer förståelse och mer respekt, mer hjälp och mer kärlek.
Det skulle underlätta dagarna då man bara vill sjunka ner under jorden.

Sådär ja nu ska vi bara possitiva igen och glada.
Men fy vad jag känner mig irriterad för tillfället och de är så svårt för det känns
inte som man får förståelse någonstans och som att man bara klagar
för ingenting.. Är man en maskin eller vad är man.. Varför jag alltid..
Som sagt glad var det ja.. Snart bara 100 dagar kvar till beräknat och
tiden flyger verkligen fram. Har bockat av några till grejer på inköpslistan
nu inte för att det stod så många på den men är skönt att ta lite eftersom
i stället för allt på en gång sen på slutet.
Var med pappa på bakluckan i lördags och mer om det senare när jag har tid.
Nu ska jag hjälpa min kära pappa att ta hand om "mina" blommor.
På återseende. KRAM.



Foto:Google.se