I vilket fall så vart jag kvar i badrummet efter dem gick ut därifrån. Magen värkte och ryggen likaså... Hemska jädra smärta. Och de kan förklaras som en ordentlig magknip .. Jag som redan va helt slut av dagen och allt illamående och krämporna orka bara inte mera. Hungrig som tusan men klara inte av att äta då allt smaka skit. Vart tok depp och Jimmy kom in till mig efter en stund, han tog med mig in till soffan och försökte trösta. Theo kom mot mig blixtsnabbt när han såg att jag va ledsen. Trösta mamma ropa han medan han sprang mot mig. Mamma ledsen. Han krama och krama på mig, gav mig filten och stoppa om mig. Den fina ungen kläcker sen ur sig... De blir bra snart mamma och ger mig en stor kram. De kändes precis som att han verkligen mena de, som att han förstod varför jag va ledsen. Bästa killen! Så klok och omtänksam för att vara så liten. Han förstår nog mycket mer än vad man tror. Jag blev helt varm och bröt ihop lite till. Han ville inte lämna mig själv och ropa på Jimmy att han också skulle sitta där med oss. Plötsligt sprang han iväg och tillbaka kom han med sin motorsåg och hörselskydd. Börja såga lite på mina ben och försökte få mig att leka lite med honom. Jag försökte lite men hade så jobbigt så jag bara satt. Så tog han motorsågen och såga mot min mage. Såga magen ta ut lillebror sa han. Om de va så enkelt ändå men bra tänkt. 

Sen när barnet lagt sig lag jag mig igen och Jimmy gjorde mig sällskap. Hemskt jobbig dag och de tog flera timmar innan jag somnade. Hade så galet ont och de börjar mer och mer likna förvärkarna jag hade den där veckan innan Theo ville komma ut. Jag hoppas lite att de betyder att lillebror vill ut snart för att ha dem här värkarna till vecka 40 eller så de kommer aldrig gå, hur orkar man de. Känner just nu att dem smyger sig på sakta men säkert igen. Inte alls lika smärtsamma som igår kväll och några andra kvällar men de molar bra nog i mage och rygg. Hur ska denna kväll sluta.