KLAGOMUREN.

Min egna lilla klagomur men jag måste ha någonstans att ventilera. Någonstans där jag kan få utlopp för allt de jobbiga. Jag vill bara gråta, men kan inte och får inte för då mår jag bara ännu värre. Känns som ingen förstår, ingen alls.. även fast dem nära mig försöker och ser mig varje dag i det här tillståndet så är det svårt att greppa. Och jag förstår att de är jätte svårt att förstå vad jag går igenom när man aldrig varit i närheten av att uppleva de själv. Dem kan ju bara stå och titta på och finnas där. Och dem gör de jätte bra, jag vill absolut inte klaga på dem jag vill bara komma ur detta utan att mista mig själv som person och utan att dem ska mista mig. Jag vill bara ha hjälp, jag vill bli frisk och slippa må så här så jag kan få tillbaka lite av livet igen. Hur kan de vara för mycket begärt att få ha en dag, en vecka, en månad utan att må så förjävla dåligt. En liten ljusglimt i allt gravid elände ska man behöva va sjuk hela tiden när man redan är så nedgången av graviditeten. Jag vill bara grina och försvinna nånstans långt härifrån. Jag vill ha mitt liv tillbaka, jag vill ha tillbaka min kropp. Just nu känns de som de bara är ett skal kvar, jag finns där nånstans men vet inte hur jag ska hitta tillbaka.

I morgon är Theo hemma från dagis eftersom han vart hemskickad med feber idag, den febern måste varit på
blixtvisit då jag kollade innan han ens hade fått av sig ytterkläderna när han kom hem och då visa den inte ens 37 grader. Förutom en snorig näsa och hosta till och från har han varit hur pigg som helst, lekt och varit på jätte bra humör. Va så duktig och åt både middag och kvälls mellis borsta tänderna tog puffar och medicin.. Inga konstigheter alls. Känns som att dem bara ville bli av med honom, redan när morfarn hämta så va de full fart på honom inne på dagis. Bör dem kanske kolla upp sin febertermometer, kanske byta batterier eller hur kunde dem få de till att han hade feber. Aja. Han blir hemma i morgon i alla fall och som tur är har han världens bästa morfar som alltid ställer upp. Vad gjorde vi annars. 

Mamman kommer nog va som ett kolli i morgon.. Hon hoppas så klart på att må bra när hon vaknar men de är knappast troligt. Jimmy han ska åka och jobba som vanligt och på em ska dem ha möte med konkurs förvaltarna som ska fortsätta driva åkeriet vidare så länge. Va som händer mer efter de ja de får vi väl se efter i morgon kanske.. Vore ju himla lägligt om han står helt utan jobb här framöver. Jag orkar inte oroa mig, de löser sig på ett eller annat sätt... De måste de. Jag har tillräckligt mycket som gnager i min skalle och ställer till allting. Nu sängen och försöka få lite sömn i natt, kommer bli galet svårt men lär göra ett försök. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0