Det har hänt mycket idag. Själv med båda gossarna på riktigt! Igår va en prövo dag kan man säga, Jimmy va iväg på lite möten och sen ett tandläkarbesök men va ändå borta från 8-18.. idag va han borta 4-17. Men de har gått bra, både idag och igår. Värst va de dock igår då Theo va en galning hela fm och jag börja fundera några gånger va jag gett mig in på.. Två barn!! Men på em va han lugnare och idag hitta han tillbaka till sitt rätta jag igen. Vissa mindre utbrott men de är väl inte konstigt.. Trotsig tillhör ju åldern och idag va den varan lite mildare. 

 

Vi började dagen med att va inne och städa lite. Vid 11 skulle vi vara på 1 års kalas hos William. Theo skötte sig fint och va nyfiken och lite små busig. Va flera andra barn i liknande ålder och dem busa och bada i Williams pool. Vi åt korv med bröd drack saft åt bullar kakor och glass. Vid 13 va vi tvugna att åka hemåt då BVC skulle komma på hembesök idag på em. 

 

När vi kom hem somna Theo utan några större problem. Tar på att leka och va på kalas. Han sov under hela BVC besöket (1 1/2 Tim) och va så slut när jag väckte honom och ville inte alls gå upp. Victor som gick ner i början (precis som sin storebror) 11% som mest men har sen dess knatat sakta men säkert uppåt igen. Idag hade han passerat sin födelsevikt och väger nu 3620g och är 53 cm.. Alltså växt 3 cm på 16 dagar. Ska jämföra med Theo tänkte jag som väl säkert låg runt 3000g när han va så här många dagar pga alla spyor. Men har inte hunnit med de ännu så de får vi ta sen. Victor är otroligt matfrisk i alla fall och så skönt att de denna gång finns mat så de räcker och blir över (i alla fall så här långt) han vet va han ska göra och visste de redan på bb till skillnad mot brorsan. 

 

Efter BVC besöket har de inte hänt så mycket här hemma. Middag, handlat mat och underhållit barn. Snart dags för en måltid för Victor också och sen är de sängen. Såå trött. I morgon kommer morfar och Inger och hälsar på liten. Victor har inte träffa Inger ännu. Blir antagligen ett besök i Tierp och inköp av lite ute blommor medan Theo sover middag också. Dags att pimpa dem tomma krukorna/amplarna lite.

 

 

Idag har Matilda varit här och fotat Victor. Han som alltid sen vi kom hem från bb har sovit vid ett var mer eller mindre klarvaken så de tog en stund innan vi kunde börja med dem "riktiga" fotona. Här är ett litet smakprov.. Får resterande bilder i morgon.

 

Tårta

 

 

I bilen på väg hem från Öregrund.. Ett besök på bakluckan och sen en tripp till Öregrund på de. Lilla familjen och morfar ... 

 

 

vikt: 3550g längd: 50cm huvud: 35,5cm

 

Jämfört med Theo som vägde:

3470g 51cm lång och 35cm runt huvudet.

 

 

 

Mormorn var förbi en sväng idag efter jobbet. Med sig hade hon sin kamera med lite bilder från bb och lördagen när hon var här och hälsade på lite. Eftersom jag inte knäppt så många ännu och dem jag tagit ligger kvar på kameran och mobilen så bjuder jag på några från mormorn så länge.

 

Sista bilden på magen.. Vecka 37+4 /38. Här är vi inne på bb och jag skulle få sova över en natt för att just få sova.. En timme senare vart de bråttom och rummet byttes ut till ett på förlossningen i stället..

Bara några timmar innan magen försvann upp i rök och ersattes av en liten Victor <3 

 

Nu är de dags för matning och lite sömn... I morgon är de en ny dag med fina familjen <3 

I vilket fall så vart de ett rätt bra besök där inne. Hade inga höga förväntningar alls eftersom jag inte fått något telefonsamtal trotts att dem lova de angående igångsättning. Man ger liksom upp lite och vet inte om man ska fajtas eller bara skita i allt. Hade jag varit svagare i mitt mående hade jag skrikit tills dem satt igång mig men nu har jag börjat se slutet och lägger inte lika mycket vikt i de dåliga bemötande vi fick på bedömningen sist. Jag kommer fixa detta ändå (bara jag inte blir sjuk innan). Dock ville dem gärna ha in en anmälan om hur jag hade behandlats. Och jag vill helst att de sätter igång av sig självt så långt de går. Vi ska ge de två veckor till och är han inte ute innan ville bm försöka sätta fart på de i annat fall blir de remiss till förlossningen då hon inte vill att jag ska gå över tiden. Vilket känns himla skönt att veta och nu kommer jag hålla hårt på dem orden. Där ger jag mig icke i första taget. 

Men hon tror inte jag kommer gå så långt, men man vet aldrig. Han ligger nämligen så långt ner han kan komma med huvudet innan de är frigång ut i vida världen. Hon trodde inte hon kände rätt först utan fick känna om två gånger och även en tredje efter hon hade lyssnat på hjärtljuden också. Han va så långt ner att hon knappt kunde känna huvudet och va lite rädd att han hade huvudet upp först då de va så extremt långt ner redan nu. Där ligger man tydligen när de är väldigt nära utsläpp. Så hon trodde inte han tänkte stanna kvar så länge till. Då jag har väldigt mycket förvärkar och hon såg mig även fajtas mot dem in action så tyckte hon jag skulle ringa in till förlossningen om de fortsatte lika mycket närmsta tiden och han inte kom ut. De värsta som kunde hända va att jag inte fick komma in än eller att dem skicka hem mig men eftersom jag verkar vara redo för nedsläpp så trodde hon dem skulle behålla mig kvar och hjälpa till på traven om de inte va fullt på förlossningen redan. Så vi får väl se. Ska alltså inte va rädd för att ringa och be om att få komma in. 

Dagarna går och jag räknar ner och ner. Ner till att pluttas får sova sött i sitt rum för första gången. Jobbigt så här in i de sista men så nära ett slut ändå. Sover knappt om nätterna och är så slut ont och jobbigt om dagarna. Hur kan slutet alltid kännas som en evighet. Har knappt ens tänkt på förlossningen tidigare, de har känts så långt borta och overkligt att de kommer inträffa. Nu börjar man undra hur de kommer sätta igång, om de kommer vara något som är lika som vid Theos ankomst. Vart kommer jag befinna mig, vart är Theo då, vart är Jimmy och kommer vi hinna in eller blir de på hall golvet.. Haha.. Är i för sig inte så nervös för de där egentligen, de är ju finalen av dessa jobbiga månader. Men kan inte låta bli att slänga de en tanke ibland ändå. De är ändå något stort som kommer hända och någon kunnig inom området vore ju tryggt att ha vid sin sida, lite säkrare i fall något skulle gå snett. Sen om de är ambulansen som gäller och jag är ensam utan varken man far mor eller vän de är väl som de är, även om de är tråkigt.. de är bara kämpa på ändå. Finalen är ju ändå de bästa!

 

Ingen magsjuka ännu ingen feber och ingen bebis.. Vi fortsätter hoppas på de sista och bönar och ber för att slippa dem första. Idag har de inte hänt mycket här hemma. Inte mer än att bebis måste ha ändrat sin position i magen en del. Han måste ha tagit sig ännu längre ner (bm som sa att han va riktigt långt ner redan förra och förr förra gången) hickningarna har liksom mattats av i styrka och dem ligger längre ner mer inbäddade. Han har även gjort magen smalare så jag har fått för mig att han inte ligger med benen på sidan längre utan med rumpan upp. Mycket obehagliga rörelser just nu och de ilar verkligen till i fogar och hela den regionen när han rör runt där inne. Tror smått han försöker borra sig ut med huvudet och sparkar ifrån med rumpa och ben. Inte de lättaste att varken sova eller röra sig. Kan knappt böja mig ner och att gå eller sitta är som själva pesten. Fruktansvärt smärtsamt och obehagligt. 

 

Theo och Jimmy har bland annat varit ut på promenad idag med Daniel och Tyra, hälsar på vid skroten och så tog jag med mig dem till Ica nu på kvällningen då både handla och bära är sjukt svårt och även köra bil! Får se vad morgondagen har att bjuda på. Jag hoppas Theo kommer sova längre än till 6, man har nästan kunnat ställa klockan efter honom den senaste veckan. Han har vaknat någon minut före eller efter kl sex under minst en vecka nu. 

 

På tal om vill ha saker så kan jag lite fint meddela att jag med största sannolikhet inte kommer fira min födelsedag för än barnet är ute. Och att de kommer ett vill ha inlägg inom kort.. Just nu är jag för trött för att ens hålla ögonen öppna. Jag hoppas bara lillebror låter mig sova någorlunda i natt. De är inte de lättaste att sova med detta yrväder i magen som stället till det.

 

(Super fina smycken från snö i rosé)

Ljuslyktor från underbara paradisverkstan.. Dem är helt ljuvliga och jag skulle lätt kunna ha bort hälften av mina lyktor och ljusstakar för att äga några till av dessa. Inga direkt billiga slit och släng lyktor men har dem väl fått sin plats i detta hem har jag sjukt svårt för att byta plats på dem eller ställa bort dem och dit med något annat. Skulle vilja ha någon i grått, svart, puder och kalk också.. Och så vit så klart. Har två som jag tyckt gått under kategorin vitt förut men ju mer jag ser dem vet jag inte riktigt va man kan kalla deras färg, visst är den vit men inte så där rent vita som jag sätt att de finns. 

 

 

Usch att vakna till denna dag... Första maj och 1dm snö på backen. De sluta snöa för en timme sedan och nu börjar himlen bli lite blå och solen lyser. Lite hopp om att den smälter bort fort i alla fall. Känner mig sjukt deprimerad av detta väder, har sovit dåligt. Avslutade kvällen igår med att må så fruktansvärt illa så kvällens matintag kom i retur. Va några dagar sen sist de hände. Även om jag mår illa och har svårt att äta har jag ändå fått behålla de lilla jag ätit på senaste dagarna. Vaknar sjuttielva gånger i natt av en bråkig bebis i magen och tio toabesök... Vaken mellan 3 och 4 då de inte alls gick att sova något. Är så less på att inte kunna ligga ner och sova så som jag vill, sitta går inte heller och att ligga på sida är pina. Även om en bebis inte ger än mer sömn så kan jag i alla fall sova skönt mellan den vakna tiden... Vid 6 kom Theo in till oss och ville mysa och titta plattan. Han är en extremt grinig kille idag så antingen börjar han bli sjuk (inte magsjuka snälla) sovit dåligt eller så är han också snö depp.. Han åt välling i morse men ville inte äta frukost sen. Men klagar på ont i magen. Antagligen hungrig. Han har fått i sig en banan nu i alla fall får se om den mättade något. Funderar på att ta mig upp ur den sköna sängen, men till att göra vad då? Har ingen lust att göra ett endaste dugg idag (mer än att föda barn) tänker inte gå utanför dörren och jag vet att jag kommer bli galen att bara vara inne och slöa. Kanske försöka sig på en smörgås efter lillebror slutat hicka där inne.. Han lever om samtidigt och de gör så ont. Hur länge ska jag gå med dessa förvärkar och denna obehagliga smärta och tryck. Om man visste vilket datum han tänkte komma ut ändå. Aja masa sig upp va de ja. Får se va dagen har att bjuda på.