Idag har jag haft en hemsk natt. Eller det började väl redan igår kväll.
Va på dåligt humör, spydde, mådde illa och va allmänt less på läget.
Är alldeles för mycket som inte är under kontroll just nu.
Jag är väl i för sig rätt bra på att slappna av och inte stressa upp
mig men ibland kommer de ikapp mig och då ordentligt.
Hade super svårt att sova och massa sammandragningar...
Somna nån timme och vakna och var vaken nån timme och så
flöt hela natten på. Jimmy åkte vid halv tre och efter de var de hopplöst
att somna om. Spände så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen.
Plus att skruttisen rörde sig som en galning där inne.
Vakna sen kl halv sex och sen dess har jag inte sovit en blund.
Ont ont ont... Men när vet man att de är bra ont och när är det dåligt?
Känner mig helt snurrig eftersom man inte har en aning om hur
de ska kännas och inte.. Och när och var.
Kändes verkligen som att man hade grymmaste mens smärtan
plus sammandragningar.. Försökte slappna av men hur lätt var det.
Ringde Jimmy och prata md honom tills klockan var åtta och jag
hade planer på att kliva upp. Hade värmekudde ett tag innan jag
steg upp för att kolla om de gjorde nån skillnad och de gjorde de
men de sluta ju inte direkt göra ont.. Den varma duschen gjorde
sitt också sen så det har gett med sig någelunda nu.
Bara massor med sammandragningar och en yber vild skruttis.
Men vad var det där jag kände? kommer de komma tillbaka idag
eller i natt igen.. Jag blir galet snurrig på de här varför kan man
inte bara veta vad som är bra och vad som man ska få panik av.
Får se hur de går att jobba.... Har panik över att jag har bröllop i
helgen också så får inte ligga till sängs eller på förlossningen...
De går absolut inte.. Varför kan man inte dela sig själv i  två?