Gårdagen gick mer eller mindre i ett. Under förmiddagen hade jag fullt upp med att greja här hemma, jag inne och Jimmy ute. Theo sprang lite i mellan och Victor sov mest här inne mellan matningarna och joller i gymmet. På eftermiddagen runt 14 börja de regna blåsa och åska. Vilket oväder de blev under kommande timmen och efter 15 lugna de ner sig lite och var bara lite små regn till och från under ett par timmar.

 

Min kusin Madelene var på väg hemifrån Karlstad med sina två grabbar till Umeå och resten av familjen/släkten och på vägen stanna dem till här för lek, bus, middag och att få möjlighet att träffas lite. Förra året gjorde dem samma sak men då var även Maddes man med. Starkt gjort att köra hela vägen ensam med två små barn, de vet jag inte om mitt psyke skulle klara. Dem kom strax efter 15 och vid 17,30 kom även min mamma och hälsa på oss alla.

 

Dem var kvar till efter 19 nångång och precis när dem skulle åka kom Cia förbi och prata lite och Jimmy stod ute på gården och pratade lite med Johan. Han ska som de ser ut komma hit i morgon och gräva åt oss. Dem har kommit på bästa lösningen för att vi ska kunna komma ut ur huset (måste annars ta bort trappen, enda stället vi kan komma ut ur huset på samt kunna låsa också) och de kan vi inte göra själva med Eriks lilla grävare. Tror de blir bra, kosta va de kosta vill. Kommer som de verkar inte ta ens en dag så de känns ju skönt i alla fall. Lite bök men avloppet måste bytas, kul annars att gräva igen göra ny trapp och sen måste ta bort de gamla avloppet om några år för att de satts igen eller blivit berläggningar inne. Jimmy sa från början att vi lär göra de om de är ett i betong eller ja va de nu mer va och nu har han pratat med fyra fem personer till som säger BYT annars kommer ni ångra er.

 

Idag har vi grävt grävt och grävt. Jag och barnen tog en långpromenad efter lunchen och till slut hade båda somnat och sov ett par timmar ute i skuggan. Undertiden kunde jag hjälpa Jimmy med all jord, sten och grenar. Himla bra träning och skönt att de inte är lika het värme så man orkar göra mera i längre perioder under dagarna. Theo tog med sig Jimmy på en cykeltur här på kvällningnen också på sin egna cykel och när dem kom hem igen drog Theo på en vurp. Dock inte på cykeln (vilket vi bara väntar på) utan när han skulle springa i sina foppatofflor i grushögen och sen upp i närmsta jordhög. Blod och massa skrapsår men med lite avtvättning och så ett blixtenplåster blev allt bra igen. Märks så tydligt att Theo har mer respekt för Jimmy än mig just nu. Jag är nog lite mesig också och säger inte ifrån lika mycket som jag kanske borde både för hans och min skull. Theo ville cykla med mig också (men jag gillar de inte, då han inte lyssnar för fem öre och kör in i mig eller drar iväg åt ett annat håll) men jag va lite skeptisk men efter han bett så snällt så drog vi iväg. Han bara till kurvan hos grannen snett mitt emot sen fick vi vända, eller vi kolla på lite kossor först också. Han ställde sig bredvid cykeln mitt på vägen i kurvan och vägra gå åt sidan. Satt sig sen på cykeln och satt upp fötterna på kanten mot styret och total ignorera mig. Var ju tur att de inte kom några bilar just då. Spela ingen roll va jag sa eller gjorde så gjorde han tvärtemot. Ljuva trots. Med Jimmy gick de kanon att cykla (fast han får säga åt ibland) och samma va de för någon vecka sedan när jag cykla med honom först och sen tog Jimmy en vända. Då körde han in i mig två gånger och drog ifrån rakt ut i korsningen även fast han lova att stanna bredvid mig. Gaaaaa.. Mamman får helt enkelt inte va så mesig och ryta i mera och stå för de. De är dagens att tänka på för mig tror jag.

 

I övrigt är dem mysiga båda våra grabbar, Theo kommer och ska pussas kramas och mysa. Älskar att ligga bredvid i sängen och läsa bok. Just nu ska man läsa två små böcker han fick av morfar när han var där sist. Den ena som handlar om när Bo ska gå till doktorn den kan han nästan utantill alla redan. Å Victor han är bara Victor han, ligger och pyser sover äter och skrattar. Så fort de går snart 3 månader och snart dags för spruta och vägning. Funderar hur de blir om Theo också ska följa med dit och väga/mäta sig. Han har inte gjort de sen 2 års kollen och de vore kul att få se hur stor han är nu, men samtidigt två barn med in där samtidigt och så är det kösystem så man vet aldrig hur länge man får vänta. Tål att tänkas på. Kanske morfar kan leka med honom undertiden annars.

 

 

 

 

Theo ville så gärna åka till morfar idag och sova över så jag och små killarna åkte dit på morgonen. Efter lunch när Theo skulle sova så åkte Victor och jag hemåt igen och fortsatte med allt jobbande här hemma på tomten. 

Lite bilder från förmiddagen...

 

Igår var Inger ledig och kom och hälsa på oss hela dagen. Theo var jätte nöjd och glad att ha henne här. De blev lek, bad, mat, fika och en massa annat skoj.. Och han blev så besviken sen när hon skulle åka hem och i morse frågade han om hon skulle komma idag också.

 

De är så svårt nu att vara ute om dagarna, Theo vill ju inget hellre än att gå ut och jag också så klart. Men lillebror kan inte va ute, svårt med andningen i värmen och bättre blir de inte när han bara ska ligga på mage. Han vägrar sova på rygg utan vill helst lägga hela ansiktet inlindat i filtar eller annat. Och råkar han somna ute på mage då vaknar han efter bara några minuter igen. Så vi får helt enkelt hålla oss inne när de är som varmast och gå ut när de börjar bli kväll och lite svalare. Igår fick han dock komma ut ett par svängar när han va vaken, ena gången badade Inger, Theo och jag medan Victor fick ligga på en filt med Jimmy och träna på smilbanden. För att skratta, le och försöka göra ljud är bland de bästa lillebror vet just nu. Sprattla runt är också en favorit. I torsdags tog han sig en halvmeter framåt när han låg på mage på ett täcke på golvet. Väldigt stark i nacke och kroppen redan, upp med huvudet och kollar runt. Helt säker på att Theo (trotts att han också va en magbebis) inte alls hade kommit lika långt när han va så här gammal (måste kolla upp de).

 

Under mormors fyra veckor långa semester har hon varit hos oss och sovit över vid två tillfällen.. Första gången, vecka 27 va de inte alls sommar och sol utan ruggigt och grått. Men Theo livar som vanligt upp stämningen och här hjälpte han mormor att ta av lite rabarber så mormor kunde ta hem lite och lite gjorde vi kräm av till pappa Jimmy.

 

 

 

 

 

Igår grävde Jimmy upp den här gamla pinalen, va inte riktigt från igår. Nån som va törstig när huset byggdes måntro.

 

 

 

Vi sitter vid köksbordet alla fyra och äter frukost, Theo nyser helt plötsligt och utbrister:

 

Japp så är det, han kommer inte sitta i Theos mun längre. Den älskade fladdermusen. Den hamna nämligen på ett väldigt dumt ställe idag. Vi har varnat Theo länge nu och hittills har han lyckats hålla sakerna på avstånd. Men på kvällen idag då hände de och han blev så besviken på sig själv. Men nu vet han vad som händer, dem hamnar i soporna. För tappar man något i toaletten då finns dem inte längre. Speciellt inte nappen som ska bo i munnen. Så förhoppningsvis lärde han sig något av de. Inga saker när man ska på toa! Nu har han bara hmm 3? nappar kvar innan de blir att sluta med napp helt och hållet. Lite nervös för den dagen men jag hoppas hoppas och hoppas att de kommer gå bra och inte bli total katastrof och panik när de inträffar.

 

Så fint så jag kan inte välja vad som ska få följa med hem till Victors garderob. Alla är ju ljuvliga. Men dressen den ska hem frågan är bara när de kommer börja bli svalare ute så han har någon användning för kläder i huvudtaget. Just nu är det bara blöja som gäller om vi inte ska iväg någonstans. Så 62 eller 68? undrar hur mycket han kommer växa dem kommande månaderna. Hmm.. Ska spana på dem på polarn och pyret nästa gång jag kommer dit.

 

Kom just på att jag inte lagt in några blider från fotograferingen med Victor som vi hade 18 maj. Va en stund sedan jag vet men mitt minne åter igen och så den där förbaskade tiden. Här kommer i alla fall ett litet smakprov. Vart så mycket fina bilder...

 

Nu har vi gjort de igen, badat alltså igår kväll. Denna gång alla fyra.. Linda Theo Jimmy och jag, Victor fick ligga i vagnen och titta på. Inte så mycket sol för än på sluter så klart men 24 grader i vattnet och varmt i luften. Den här gången ville Theo va nere i vattnet och när han märkte att han kunde stå på botten fick han en väldig fart ur våra famnar.

 

Vi invigde den idag ändå, nya poolen. Faster Linda och Theo våga sig i. Dock va Theo bara på ytan och körde sin brandbil.. När dem hade hoppat upp igen ja då kom solen på besök en liten stund igen.

 

Theos byrålåda behöver uppdateras med flera nya fina pyjamaser inflör hösten. Just nu har han ett par stycken men dem behöver fler kompisar och som är lite större i storlek då dem han har börjar bli lite trånga. Såg dem här på KappAhls sida nyss, dem skulle nog gå hem hos storebror.

 

Båda barnen sover ute i sina vagnar, minstingen kommer inte riktigt till ro men sover smått mellan varven i alla fall. Vi hamna just under parasollet på gräsmattan alla tre, regndroppar kommer så smått ner från himlen. Vi som skulle bada när Theo vaknat blir kanske inge av de.. Inte kul i 21 gradigt vatten mulet och små regn. Dem varma vindarna blev snabbt kalla. 

Mamman kikar nätet från sin telefon undertiden och försöker koppla av lite. Våran lille Victor har varit vaken bara en gång i natt (han somna 22.30) men tyckte de var morgon redan 5.20 storebror vakna också tidigt idag kl 6. Så de va bara att strunta i de där med att sova vidare. Victor har kommit in i en period där de är svårt att slappna av och sova på dagarna. Somnar han vaknar han gärna stup i kvarten och har svårt för att komma till ro igen sen.

 

Har kört stenhårt med nappen idag. Och favoriten den får vara kvar mer och mer i munnen nu. Lite svårt ibland och de blir kvällningar men en enorm skillnad, kanske om jag har tur kommer han kunna ta napp inom en snart framtid. Gäller i så fall att åka och inhandla flera för den här sorten har jag så klart bara hittat på ett enda ställe.

 

I tisdags förra veckan spenderade vi dagen i furuvik tillsammans med barnens faster Linda och våra vänner Jane och David och deras ett årige William. Vi hade en toppen dag och Theo stortrivdes även i år. Lite kaxigare och vågade även åka två karuseller som han va mer eller mindre livrädd för förra året. Dem andra två kände han igen och skulle åka dem också om och om igen. Jimmy hade turen att kamma hem en 2kilos marabou på första försöket och hela dagen hade vi härligt väder.. En toppen dag!

 

Sen runt två månaders dagen så ler han för fullt våran lilla Victor. Så himla härlig när man pratar med honom och han försäker "prata" tillbaka. Ibland med lite små ljud.. Vilket leende killen har, att se sin lilla skatt numera le och skratta värmer mamma hjärtat. Jag är så lycklig över att du mår så bra och är så underbar trotts min tuffa tid med dig i magen.

Tänkte jag skulle skriva ner lite om den där dagen då Victor kom till världen.. De började med att jag under flera dagar haft små värkar som inte varken avtog eller blev värre. På tisdagen var jag till Gimo på bm besök och mätte magen, allt såg bra ut och jag fick sitta och andas mellan varven. Min bm trodde inte jag skulle behöva gå så lång tid till när hon såg hur jag hade de... Men för att va på den säkra sidan så skulle hon se till så att jag skulle komma igång innan bf. Så kommande besök skulle hon försöka sätta fart på de och sen skicka in mig till förlossningen för igångsättning.

Natten sen mot onsdagen sov mamman totalt kanske två timmar dock inte i sträck.. Värkarna blev lite starkare men jag bara vänta och vänta på de där lilla extra och när jag trodde de va på väg då avtog de igen. Så de blev inget samtal till förlossningen och Jimmy åkte iväg till jobbet vid 4 på morgonen. Hade smsat med pappa på natten så han skulle vara redo om de drog igång så han kom tidigt på morgonen när Theo hade vaknat och sen hjälpte han mig iväg med honom till dagis till 9. För mig var läget oförändrat och jag besluta mig för att ringa till förlossningen och höra va dem hade att säga då va klockan vid 11.. En jätte trevlig tjej svara och tyckte att jag skulle ta mig till bedömningen, 13,30 skulle vi va där och pappa körde in mig och mamma mötte upp mig på ackis (eftersom hon va där och jobba denna dag så ville jag gärna ha henne med mig då Jimmy jobbade fortfarande) Han va många mil bort i lastbil och hade ingen möjlighet att komma...

 

Hade inga större förväntningar då förra besöket på bedömningen gjorde mig tok förbannad och besviken, eftersom läkaren inte brydde sig ett skit om hur jag hade de. Fick efter en stund komma in på ett besöksrum och där kopplades jag och magen in mot en maskin som mätte både de ena och de andra. Jag fick se att jag hade rätt om mina värkar, dem avtog aldrig utan gick upp starka och sen ner svaga HELA tiden. Varje gång jag kände bebisens rörelser skulle jag trycka på en knapp.. Och så mätte den lite andra viktiga saker också och till slut så hade den fått fram va dem ville se. Fick lämna ett urinprov och dem tog blodtryck m.m. Sedan fick vi gå in till läkaren. Hon undersökte och nog va jag öppen allt, 3cm och de hade jag nog varit under en längre period för så som jag kände dessa dagar hade jag känt i flera veckor. Efter lite prat med någon annan läkare skulle jag få ett rum på bb och sovdos att sova på under natten så skulle dem sätta igång mig på morgonen efter om inget hänt under natten.

 

Fick komma ner på bb och till mitt väldigt stora tysta rum.. Mamma va kvar med mig men skulle gå och byta om från sina sjukhuskläder så hon kunde åka hem sen när hon varit med mig en stund till. Ringde Jimmy undertiden som höll på och laga middag till sig morfarn och Theo. Pappa hade förresten stannat kvar i stan en stund i fall jag skulle få åka med hem igen och så va han lite stand in i fall Jimmy inte skulle hinna hämta Theo utan måsta åka in till mig. Berättade läget för Jimmy och han skulle vara redo att åka in under natten annars tidigt på morgonen. Morfarn åkte hem till oss för att sova över i fall Jimmy skulle in under natten.

Medan jag pratade med Jimmy i telefonen kom min läkare in så vi lag på. Hon berättad om proverna och blodtrycket som inte alls såg bra ut och eftersom de va så pass allvarligt ville dem skicka ner mig på förlossningen för en igångsättning så fort som möjligt. Akut havandeskapsförgiftning! En timme senare 18,00 skulle jag vara där nere. Hon han inte mer än gå ur rummet så fick jag smsa mamma och sen ringa upp Jimmy som i stället fick skynda sig in till mig. Mamma kom tillbaka efter ombytet och fick hjälpa mig packa ner grejerna i stället. Hon ringde Erik och berätta att hon inte skulle komma hem på en stund och sen hade timmen gått och vi va på väg ner till förlossningen. Undertiden hade inte värkarna ändrat sig så mycket, lite starkare kanske men annars va de lika som innan.

 

När vi kom ner fick vi direkt ett rum, dem stod praktiskt taget och väntade på att få sätta igång de hela. Barnmorskan va jätte trevlig och bra, 18,30 ca tog dem hål så vattnet gick, vilken känsla. Med Theo gick vattnen 40 min innan han föddes och jag va fullt öppen när dem tvingade mig till toaletten så hade som ingen uppfattning om hur de va när vattnet gick. Dem hade uppdaterat förlossnings sängen sen med Theo också, åtmindstånde på detta rum för den va sju resor bättre och hade bra många finesser. Satt i stort sätt upp nästan hela förlossningen men benen på en nedsänkt del av sängen. Typ som en trappa. Dem benämnde den som kungatron. Strax efter 19 va Jimmy på plats och vid 19,30 åkte mamma hemåt. Ingenting hände och Jimmy som hade varit uppe sen 4 och jobbat försökte vila. Vid 21 va de skiftbyte och undersökning. Hade öppnat mig 1 ynka cm och värkarna va lika som innan. Suck och pust både Jimmy och jag ana att de skulle ta hela natten och kanske hela morgonen. Jag va lite små rädd att dem skulle få snitta mig eftersom de va en sån akut situation. Dem tog prover och hade väldig koll hela tiden. Dem ville att jag skulle gå på toaletten så jag hade gjort de i fall de blev värre. Men tjejen i rummet bredvid behövde toan först och nog hördes de allt. Jimmy fick gå och stänga vår dörr för att minska de hela lite. Jag hade då redan hunnit sätta mig på sängkanten och han hämta den där gå grejen så jag kunde luta mig lite framåt. Kände att värkarna blev starkare när jag hade rört mig men de va fortfarande inte så jobbigt. Klockan va då runt 21,30 och jag satt på kanten i kanske 30 min sen gav jag vika och ville ha lite tenns på ryggen efter tjat av Jimmy att jag inte skulle va så förbannat tålig utan ta den hjälp jag kunde få. Vid 22 kom en ny bm in och kollade vad jag ville eftersom min va upptagen. jag bad om tennsen så hon skulle bara undersöka sen skulle jag få dem.. 6cm öppen... men hon sa direkt jag tror inte de är någon ide med tenns jag behöver nog inte bara hjälpa dig jag får nog förlösa dig också. Jag hade ännu inte varit på toaletten så dem ville ha dit mig först..

 

Nu gick de sjukt fort och värkarna stegrade i styrka hela tiden. Läkarkandidaten som var med vid 21 fick komma in igen och hjälpa vår nya bm. Dem två fick in mig till toaletten till slut men de va inte långt ifrån att jag inte kunde röra mig ur fläcken. Värkarna gick i ett. Jimmy kom in och dem gick in i rummet igen. När jag väl tog mig tillbaka till sängen tog dem av mig kläderna och på med den snygga sjukhus dräkten. Jag fick direkt lustgas och med lite hjälp kunde jag sätta mig i min kungatron igen. Va 8cm öppen när dem undersökte och sen gick de undan.. Dem sprang runt i rummet, Jimmy försökte hjälpa mig så gott han kunde och jag krama nog sönder hans hand. Jag försökte ta bort masken från munnen men så fort jag gjorde de kom nästa värk. Jag kunde knappt titta utan valde att inte kämpa för de utan blundade i stället. Hörde hur dem for runt i rummet småspringandes och att dem ringde på klockan och hur en sköterska kom in och börja prata med mig. Jag skrek inte ett dugg med Theo men denna gång, herre gud. Från att hon sa 8 cm till jag va fullt öppen tog de nog enbart någon minut. Jag skrek de trycker!!!!! och bm fråga om bebisen ville ut. JAAA skrek jag, jag kan inte hålla emot längre. Dem fortsatte att kuta runt och till slut fick dem upp mina ben för stöd och kunde hissa upp trappan lite. Barnmorskan va underbar, hon sa med lugn röst om du lyssnar på mig och gör precis som jag säger nu så kanske om du har tur slipper vi både sy och bristningar. Hon guida mig igenom hur jag skulle flytta kroppen, masken fick jag inte ta bort från ansiktet och Jimmy han va så skakis så han kunde knappt stå upp. Jag blunda mig igenom alltihop och gjorde som bm sa. De tog enbart ett par så kallade krystningar om man i mitt fall kan kalla dem de. De tryckte hela tiden och de kändes som han liksom vill glida ut av sig själv.. Hon säger nu är huvudet ute och hon han kanppt säga de innan hela han va ute. Jag kunde inte öppna ögonen på en lång stund, ja va helt borta och snurrig av all gas och av att de hade gått så fort. 22,56 va han ute! 56 min från att hon kom in till mig och jag va 6cm öppen. Så alltså från 4cm till 6cm på en timme och sen resten på 56min. Vi som trodde de skulle ta hela natten. Eller att de skulle bli snitt. När jag till slut kunde öppna ögonen låg han redan på mitt bröst, jag fick se sköterskan som hjälpt oss för första gången och Jimmy som va helt svimfärdig av allt ståhej fick sätta sig ner innan han klippte navelsträngen. Jag hade klarat mig från både bristningar och att gå sönder och bm och sköterskan bara gapa. Va! tydligen väldigt vanligt att gå sönder otroligt mycket när de går så här fort men jag anar att de va min skickliga bm som fick ut han så fint med sina ord om hur jag skulle göra. Så tack för de! Otroligt tacksam!

 

Nu va han alltså här kl 22,56 onsdagen den 7/5 17 dagar före bf. Samma veckodag som sin storebror och nästan samma tid (Theo 23,38). Vi fick spendera några timmar inne på rummet innan vi fick ett rum på bb.. Mig kollade dem upp stup i kvarten och jag fick äta blodtryckstabletter i 4 dagar innan de va stabilt igen. Lillebror va frisk och kry som tur va trotts mitt mående hela graviditeten och en snabb förlossning pga den akuta havandeskapsförgiftningen. Jag är så tacksam för att jag va på plats på ackis när det upptäcktes så jag inte hade varit hemma då jag inte hade en enda känning av någon förgiftning under hela tiden innan han va ute. Vilket hade kunnat kostat oss båda dyrt. Lite smått rädd för vad som hänt om vi varit hemma. Men de va väl en mening med att jag skulle ringa och få komma in just när jag gjorde de.

Vi blev kvar på bb nästan två dygn sen hade jag turen att få åka hem med fortsatt medicinering och flera läkarbesök som följd.. Vilken känsla att nu ha fött två små killar till världen. En som numera är stålt storebror.. Dock kunde jag inte ana att lillebror skulle göra en sån snabb entre ut i världen.

 

 

Här om veckan baka Theo och jag sockerkaka och som han älska de (att baka inte att äta). Han tyckte de va jätte kul och valde rosa och grön karamellfärg i kakorna, ungefär utseende som tigerkaka. Och dem vart såå goda! Min lilla bagare! 

De här underbara plagget från polarn fick Theo när han föddes av morfar och Inger. Och de blev genast en favorit av mamman. Victor fick så klart ärva de och han är lika söt i de som sin bror va. Dock verkar Victor ha lite längre ben än sin storebror för den är nästan för kort i benen medan resten av plagget sitter lösare. Ska gräva lite i fotoarkivet och se om jag hittar lite bilder på Theo i samma plagg, hade varit lite kul att jämföra killarna. 

 

 

Här om dagen var vi in till stan en sväng hela familjen.. Jimmy skulle till tandläkaren så vi haka på. Blev en sväng och uträtta lite ärenden, böt några klädesplagg och köpte bland annat ett stort parasoll så barnen kan sova lättare ute på tomten då skuggan lyser med sin frånvaro ute på gräsmattan och altanen som bara är öppen från ena långsidan blir till bastu när de är sol. 

 

Inne på polarn o pyret hade jag turen att få se kommande plagg i deras katalog.. Och idag såg jag att några av dem kommit upp på webben. Dem här godbitarna önskas till killarna. Dock är minsta i 74 så de skulle ju dröja en stund innan Victor kan ha den men en till Theo ska de absolut bli. Frågan är vilken färg? Gärna en av varje! 

 

Försöker komma i kapp lite med alla bilder som ligger på kamran och i mobilen.. Finns en del och de vore lite kul att kunna lägga upp dem mest aktuella med lite text nån gång så jag lär rappa på... Ev text till dem senaste kommer eftersom jag hinner skriva någon..

 

Något som jag njuter av och uppskattar riktigt mycke är stunderna då Victor och jag är ensamma hemma/inne så man kan sitta med honom och mysa i lugn och ro. Tiden rullar på så fort dagarna susar förbi så de gäller att ta till vara på alla ögonblick.

 

 

Tiden rullar verkligen på, idag blir våran lille prins 2 månader och dagarna går så himla fort. Försöker njuta av varje stund samtidigt som jag försöker hinna med så mycket som möjligt. De bara kryper i kroppen efter att inte kunnat göra något på så lång tid (8 månader). Har en hel del bilder som knäppt och varje gång tänker jag att nu ska jag lägga in dem här men så kommer de något i mellan.. 

Vi har hunnit med mycket ändå ses sista orden här inne.. dansat runt midsommarstången, träffat mycket vänner, lekt i lekparker, grillat (typ de vi lever på till middag numera) såå gott med mat, grejat ute på tomten, försöker hinna med att städa inne (så tråkigt när de finns så mycket annat man vill hinna med), målat förrådet klart från förra året... Och så en himla massa annat. 

 

Här firar vi midsommar vid herrgården.. Dansar kring stången med William och Jane.