Då var det tisdag idag då och vi är i början av vecka 16.
I söndags tog jag ett beslut, jag ska försöka vara utan den
starkaste av dem två tabletterna jag tar. De ska gå, jag hoppas verkligen!
Jag har så dåligt samvete för att jag tar den, känns som att jag
gör något mot skrutt varje gång två gånger om dagen som jag
tar de där stora pillret. Visst skulle dem väl inte ge mig de om de
var så farligt för skrutt och mig men jag kan inte låta bli att
undra om jag skadar den lilla bara för att jag ska ha drägliga dagar.

Så nu ska jag försöka, har gett mig fan på att de ska gå.
Inatt var jag utan mina fina armband också. Sov som en stock och
hade samma vanliga drömmar som innan. Märkte inte ens att
dem var borta från mina handleder. Men när jag hade varit uppe en
stund så åkte dem på igen. Känns som att mycke sitter i skallen också.
Man inbillar sig saker.. de på handlederna kanske egentligen inte alls
gör någon nytta och har kanske aldrig gjort men genom att dem
sitter där så får man säkert för sig att dem hjälper.
Vet varken ut eller in längre känns de som. Suck!

Men tredje dagen utan dem där starka tabletterna och jag har
peppar peppar inte spytt någon än. Mår illa.. mer eller mindre hela
tiden men de har inte gått så långt som till ett toabesök.
Och de är skillnad mot innan.. illamåendet har en helt annan bana
än vad de hade när jag började med dem nya pillerna.
Jimmy vill att jag ska ta dem där stora, jag märker ju själv
att jag inte alls är lika avslappnad och glad utan dem..
Jag vill inte vara sur och tvär men ibland så rår jag inte för de.
Tror i för sig egentligen inte att de har något med pillerna att göra.
Jag har ju blivit så ibland ändå bara för att jag mått skit och då
åt jag ju dem faktiskt.
Men förstår honom, han vill ju inte att jag ska gå och må dåligt.

Men mitt på väg att bli mamma hjärta säger mig att de inte är
någe bra om jag fortsätter med dem där starka.
Och jag ska försöka, försöka att låta bli... de ska gå. De har jag bestämt!