Sista bilden på magen.. Vecka 37+4 /38. Här är vi inne på bb och jag skulle få sova över en natt för att just få sova.. En timme senare vart de bråttom och rummet byttes ut till ett på förlossningen i stället..

Bara några timmar innan magen försvann upp i rök och ersattes av en liten Victor <3 

 

Nu är de dags för matning och lite sömn... I morgon är de en ny dag med fina familjen <3 

I vilket fall så vart de ett rätt bra besök där inne. Hade inga höga förväntningar alls eftersom jag inte fått något telefonsamtal trotts att dem lova de angående igångsättning. Man ger liksom upp lite och vet inte om man ska fajtas eller bara skita i allt. Hade jag varit svagare i mitt mående hade jag skrikit tills dem satt igång mig men nu har jag börjat se slutet och lägger inte lika mycket vikt i de dåliga bemötande vi fick på bedömningen sist. Jag kommer fixa detta ändå (bara jag inte blir sjuk innan). Dock ville dem gärna ha in en anmälan om hur jag hade behandlats. Och jag vill helst att de sätter igång av sig självt så långt de går. Vi ska ge de två veckor till och är han inte ute innan ville bm försöka sätta fart på de i annat fall blir de remiss till förlossningen då hon inte vill att jag ska gå över tiden. Vilket känns himla skönt att veta och nu kommer jag hålla hårt på dem orden. Där ger jag mig icke i första taget. 

Men hon tror inte jag kommer gå så långt, men man vet aldrig. Han ligger nämligen så långt ner han kan komma med huvudet innan de är frigång ut i vida världen. Hon trodde inte hon kände rätt först utan fick känna om två gånger och även en tredje efter hon hade lyssnat på hjärtljuden också. Han va så långt ner att hon knappt kunde känna huvudet och va lite rädd att han hade huvudet upp först då de va så extremt långt ner redan nu. Där ligger man tydligen när de är väldigt nära utsläpp. Så hon trodde inte han tänkte stanna kvar så länge till. Då jag har väldigt mycket förvärkar och hon såg mig även fajtas mot dem in action så tyckte hon jag skulle ringa in till förlossningen om de fortsatte lika mycket närmsta tiden och han inte kom ut. De värsta som kunde hända va att jag inte fick komma in än eller att dem skicka hem mig men eftersom jag verkar vara redo för nedsläpp så trodde hon dem skulle behålla mig kvar och hjälpa till på traven om de inte va fullt på förlossningen redan. Så vi får väl se. Ska alltså inte va rädd för att ringa och be om att få komma in. 

Dagarna går och jag räknar ner och ner. Ner till att pluttas får sova sött i sitt rum för första gången. Jobbigt så här in i de sista men så nära ett slut ändå. Sover knappt om nätterna och är så slut ont och jobbigt om dagarna. Hur kan slutet alltid kännas som en evighet. Har knappt ens tänkt på förlossningen tidigare, de har känts så långt borta och overkligt att de kommer inträffa. Nu börjar man undra hur de kommer sätta igång, om de kommer vara något som är lika som vid Theos ankomst. Vart kommer jag befinna mig, vart är Theo då, vart är Jimmy och kommer vi hinna in eller blir de på hall golvet.. Haha.. Är i för sig inte så nervös för de där egentligen, de är ju finalen av dessa jobbiga månader. Men kan inte låta bli att slänga de en tanke ibland ändå. De är ändå något stort som kommer hända och någon kunnig inom området vore ju tryggt att ha vid sin sida, lite säkrare i fall något skulle gå snett. Sen om de är ambulansen som gäller och jag är ensam utan varken man far mor eller vän de är väl som de är, även om de är tråkigt.. de är bara kämpa på ändå. Finalen är ju ändå de bästa!

 

Usch att vakna till denna dag... Första maj och 1dm snö på backen. De sluta snöa för en timme sedan och nu börjar himlen bli lite blå och solen lyser. Lite hopp om att den smälter bort fort i alla fall. Känner mig sjukt deprimerad av detta väder, har sovit dåligt. Avslutade kvällen igår med att må så fruktansvärt illa så kvällens matintag kom i retur. Va några dagar sen sist de hände. Även om jag mår illa och har svårt att äta har jag ändå fått behålla de lilla jag ätit på senaste dagarna. Vaknar sjuttielva gånger i natt av en bråkig bebis i magen och tio toabesök... Vaken mellan 3 och 4 då de inte alls gick att sova något. Är så less på att inte kunna ligga ner och sova så som jag vill, sitta går inte heller och att ligga på sida är pina. Även om en bebis inte ger än mer sömn så kan jag i alla fall sova skönt mellan den vakna tiden... Vid 6 kom Theo in till oss och ville mysa och titta plattan. Han är en extremt grinig kille idag så antingen börjar han bli sjuk (inte magsjuka snälla) sovit dåligt eller så är han också snö depp.. Han åt välling i morse men ville inte äta frukost sen. Men klagar på ont i magen. Antagligen hungrig. Han har fått i sig en banan nu i alla fall får se om den mättade något. Funderar på att ta mig upp ur den sköna sängen, men till att göra vad då? Har ingen lust att göra ett endaste dugg idag (mer än att föda barn) tänker inte gå utanför dörren och jag vet att jag kommer bli galen att bara vara inne och slöa. Kanske försöka sig på en smörgås efter lillebror slutat hicka där inne.. Han lever om samtidigt och de gör så ont. Hur länge ska jag gå med dessa förvärkar och denna obehagliga smärta och tryck. Om man visste vilket datum han tänkte komma ut ändå. Aja masa sig upp va de ja. Får se va dagen har att bjuda på. 

En lugn Valborg i detta hus.. Mamman pappan och Theo sitter i sängen och myser så här på kvällningen. Lillebror gör sig också påmind genom att böka ut sina knän i mammans sida och tycker ut rumpan så magen får en stor bula. Theo tittar plattan mamman sitter med mobilen och pappan lika så. Theo va de som bestämde vad vi skulle göra. 

 

När Theo hämtades från dagis idag fick vi veta den himla skojiga nyheten att de går magsjuka igen! Fyra ungar idag. Så nu är vi smått livrädda för att Theo tog med sig den hem idag. Spritade våra händer alla tre direkt och varje gång jag tar i Theo åker den fram igen.. Skit skraj för att åka på den nu in i de sista. 

 

Lillebror kan gärna få ge sin mamma den där smärtan och dem riktiga värkarna nu. Vi lovade för flera månader sen, säkert före jul att om Theo va duktig kille innan lillebror kom så skulle han få en Mack lastbil av lillebror. Han ville nämligen så gärna ha Mack. Och de har grabben icke glömt utan påminner oss om de hela tiden. Inte pappas minne där inte. Och nu finns Mack hemma! Redo för att lämnas till storebror från lillebror när dem träffas första gången. 

 

Fick även hem några nya plagg till grabbarna både idag och igår. . Polarns kom igår, kunde inte låta bli att klicka hem lite kläder med deras senaste erbjudande. Och eftersom de inte funka att åka till butiken fick de bli hem leverans. Så nu har Theo några shorts och lillebror några par bodys byxor m.m till sommaren. Inte bara Theos gamla plagg i garderoben längre. Kan behövas mer somrigt i dem små storlekarna eftersom Theo va en vinterbebis.. Inte riktigt samma typ av kläder som kommer behövas nu. Idag kom de hem lite maxomorra även de med bra rabatt. Syskon matchning. Tröjan Theo har på bilden och lillebror fick en body med korta ärmar med lika tryck. 

 

Och just de, jag har smärta i en annan del av kroppen också.. I lilltån på vänster fot. Klantiga mamman slog i den rejält på em och den är numera blålila på in och utsidan svälld och gör satan ont om jag kommer åt något eller rör den i sidled något. Inte mycket att göra men de va bra nog onödigt att de skulle inträffa just nu. Får se hur den ser ut och känns i morgon.. 

Idag har jag inte gjort några knop alls. Jo jag startade en tvättmaskin på fm som jag ännu inte hängt. Anledningen? Jo jag va så trött vid 11 att jag lag mig på soffan, somnade och vaknade vid 12 gick vidare in till sovrummet och somna om och sov fram och tillbaka till kl 14,30. Känns som de va behövligt me tanke på hur lite sömn jag fått dem senaste månaderna. Men nu, nu känner jag mig halv död och huvudet dunkar. Hela fm och morgonen har jag haft så otroligt starka sammandragningar. Har verkligen fått andas mig igenom dem då hela magen krampat ihop och gjort ont. Inte försvann dem helt heller för direkt när jag vakna börja dem komma tillbaka eller så va de bara jag som missa allt medan jag sov lite. Ska försöka hänga den där maskinen tvätt nu innan den torkar i maskinen sen sätta in lite kyckling i ugnen och dra på fläkten till fullt så jag kan va inne samtidigt utan att måååå riktigt risigt. Min graviditet och kyckling i ugnen går icke ihop. Hmm bör jag hinna något mera, nä tror inte de. De jag skulle gjort medan jag sov får tas i morgon i stället.

 

 

Fint erbjudande från polarn o pyret. .. Hade gärna klämt på plaggen själv i butik men vet inte om jag bör åka utanför kommunen på en stund (om inte lillebror väljer att komma ut vill säga). De känns att vara jag just nu, usch och suck. Så frustrerande att inte klara och orka något. Idag har jag bara legat suttit legat igen och suttit en stund igen. Körde Theo till dagis och var sen in på affären och handla bröd, skinka, fil och icas burk persikor... De där som mitt liv består av just nu ihop med vatten. Sen hem och försöka äta lite av den utsökta maten och efter de konstatera att jag inte kommer orka ett skit idag. Lillebror lever om som f*n idag och jag mår då mer illa och har mer ont så klart. Är sååå tröttt och nickar till då och då för att sen vakna till av rörelserna som gör så ont och är så obehagliga. Kan verkligen inte njuta av lillen rörelser, sjukt jobbiga.

 

I morgon är det barnklädesloppis i Östhammar och Uppsala.... Hade velat åka på någon av dem. Helst Uppsala då det är större utbud och bättre priser. Men orkar jag? Då hade jag kunnat klämma och känna på polarn plaggen också i stället för ett klicka hem dem på nätet. Som de känns just nu vill jag bara få ut ungen, känns som jag knappt klarar hämta Theo på dagis för tillfället och ännu mindre åka och handla. Mycket man vill och önskar men bara ge upp allt och lägga sig på soffan igen kan jag tänka. Vi fick hem en hammock förra helgen som stått hos Jimmys farmor i hennes garage en mindre evighet, kanske ska inviga den i helgen och ligga där i stället då får man lite luft i alla fall. Jimmy hinner nog hämta Theo idag men jag kanske borde göra de ändå för att komma ut lite i luften och för att se lillgrabben springa mot mig och bli överlycklig när man kommer och hämtar. De ger extra energi. Och så får han ju komma hem lite tidigare än om Jimmy hämtar som nog inte hinner dit för än till 17.

 

Igår kväll vid halv sex tiden ringde min läkare från Gimo. Helt oförberedd var jag och brukar inte svara på hemligt nr men jag gjorde de ändå och tur va väl de. Hon ville höra hur jag mådde, om jag fortfarande va förkyld och pratade om senaste odlingen som inte visa något. Eftersom jag behövde mer illamående tabletter och hade tänkt ringa och lämna meddelande om de idag så va de väldigt praktiskt att slippa vänta på de utan hon skrev de direkt medan vi pratade. Vi prata även om igångsättning och om att jag absolut inte får bli sjuk igen innan förlossningen. Varesig de skulle bli en igångsättning eller inte. Jag vill faktiskt helst inte bli igångsatt utan att de börjar naturligt men samtidigt vore de väldigt skönt med ett datum där man vet att tills dess är det kämpa som gäller sen kan jag slappna av och "leva" igen. Om jag har riktig otur kan jag gå enda till 7 juni men som bm sa igår och sagt förr så tror hon inte att de kommer inträffa. Läkaren igår sa samma sak. I morgon skulle dem prata med överläkaren på förlossningen/gyn om mig så får se vad som händer eller inte efter de. 

Igår va en hemsk dag kroppsligt sätt. Fy farao vilka sammandragningar/förvärkar. Har knappt sovit i natt, varit upp och spytt, haft sån halsbränna och varje gång jag vaknat till har liten levt rövare i magen. Verkligen hållt igång hela tiden så magen står åt alla håll och kanter. När bm klämde på magen igår vart han så förbannad. Som han strejka och höll på. Hon fick lyssna på hjärtljuden länge för att höra att han kom ner i varv igen. Han stångades verkligen där inne och hon bara skratta åt hur magen bytte form hela tiden. De vi trodde va fötter längst ut på min vänstra sida mot ryggen trodde hon va hans knän. Hon fick även se själv flera gånger hur han försökte töja ut dem i min sida medan han bulla ut rumpan rakt ut. Han ligger fortfarande med huvudet nedåt fast besluten om att kila fast sig där nere. Skönt att han fortfarande ligger i position för att komma ut. 

Just nu sitter jag i fåtöljen från vardagsrummet som Jimmy bar in i lillebrors rum igår kväll. Den har jag sovit några timmar i inatt och de kommer jag garanterat göra i natt också om de fortsätter så här med kroppen. Kändes lite lättare att komma till ro i den än i sängen som inte alls vill de jag vill längre. I denna ska jag mata liten är det tänkt också, kanske inte varje natt och dag men då det underlättar. Tror jag ska ta mig en middagslur i den alldeles strax, känner hur ögonlocken börjar bli tunga nu när jag skriver. 

Är så grymt trött ikväll, denna dag har verkligen tagit på krafterna rejält. Inte för att jag mått väldigt dåligt utan för att vi har haft mycket för oss och jag har knappast legat på latsidan. Kroppen har fått jobba hårt och det har varit så skönt. Har som vanligt inte kunnat äta speciellt mycket eller varierat men de är ju vardag numera. Men har haft fullt upp med mina grabbar hela dagen så har kunnat koppla bort illamåendet en hel del. 

 

Vi började morgonen med att städa lite här hemma. Theo hjälpte till lite med att plocka in dem torra nytvättade kläderna och plocka upp sina leksaker.. Efter ännu en ägg jakt (tredje ägget han fått på tre dagar, denna dag från oss) så åkte vi bort till stora lekparken som ligger granne med Theos farmor och farfar passande nog. Hade packat med lite fika och mackor till lunch. Theo lekte och lekte. Åkte kana, gunga, lekte i sandlådan m.m och han va så trött efter vi ätit lite så de va bara åka hemåt, men de va ändå sov dags. De tog inte många minuter innan han sov sött i sin säng. 

 

Medan han sov började jag och Jimmy att greja lite ute och vid två gick jag in och väckte barnet som gärna kom med och gjorde oss sällskap ute. Han va med och dona med det vi gjorde, lekte sandlådan, körde skottkärra m.m. Hans faster Linda kom en sväng på em också och då kunde vi jobba lite mer ostört till och från. 

 

Efter middagen som blev lite tidigare eftersom lunchen vart så enkel kunde vi gå ut några timmar igen och fortsätta pyssla. Theo haka på men va sugen på att gå in igen efter en stund... Theos farbror Uffe med familj kom förbi med en present till Theo helt plötsligt sen ville han inte alls gå in längre och han verkligen satt sig på tvären och ville inte när han va tvungen att gå in sen för att sova. 

 

Theo har varit helt uppe i varv hela dagen. Han har kacklat på som en liten tupp hela dagen. De vart så tyst och skönt när han väl somnade haha. Han har pratat som aldrig förr idag, meningar och kommentarer vi aldrig förr hört honom säga. Han har sjungit och busat om och om igen. Han har varit himla dålig på att lyssna på va vi än sagt utan skrattat bort de eller låtsat som ingenting och ignorera oss för att sen stå och flina åt oss. Han måste ha fått för mycket sol och frisk luft idag. Han somna som sagt till slut men de tog tid. Sjöng och levde rövare i sängen ett tag först. Buse! 

 

Hoppas på en fin och solig dag i morgon också så vi kan vara ute mycket igen. Morfarn kommer nog och leker med Theo så får se va mamman och pappan kan tänkas göra. Mamman kommer nog va väldigt stel och ha ont i kroppen i morgon. Ovant att ta i som jag gjort idag men en otroligt skön känsla när man kan göra saker och inte känner sig bara matt och orkeslös. 

 

Helgen som varit har varit lite bättre än på länge. Nätterna är inte dem trevligaste med toabesök varje en och en halv timme.... Har jag tur kan jag ta mig upp ur sängen utan att vilja skrika av smärta. Vissa nätter senaste tiden mår jag även så himla illa att de är kört även på spy fronten. Men jag hoppas de varit en tillfällig svacka och att den inte kommer tillbaka. Vecka 36 närmar sig med stormsteg och jag ser verkligen fram emot den här helgen, påsk och ledighet med mina fina killar. Vet dock inte hur Jimmy kommer jobba från och med nästa vecka så ev kanske de blir lite längre ledighet än väntat... Svårt de där när man ska planera med dagis osv. På tisdag är det i alla fall dags för nästa bm besök och är Jimmy hemma så kan de ju vara trevligt om han får följa med och höra på hjärtljuden han också. Beroende på jobbandet för Jimmy så är det kanske dags för Theo att börja sina 15 timmar på dagis redan nu, alltså ingen full tid längre. Men som sagt de beror ju helt på hur de går för Jimmy med jobb. Antingen 15 timmar i början, full tid igen och sen 15 timmar när lillebror kommer. Känns lite hattigt men de är ju så det måste bli i fall Jimmy inte får jobb på en gång och i fall lillebror inte vill komma ut för än bf. Vill inte ta bort honom helt från dagis om Jimmy blir hemma heller, då kommer han för mycket ifrån det för att sen börja igen och de känns inge bra. Lämnade sommar schemat idag när jag lämna Theo och de va då inte det lättaste att fylla i det i år när man inte vet ett smack. Ingen aning om Jimmy kommer ha någon semester och i så fall när kommer den kunna tas. Tror de blev bra med veckorna i alla fall varesig Jimmy har semester eller inte, Theo blir hemma mer denna sommar än förra och så fort lillebror är här så kommer han ju ändå vara hemma mycket mer så de blir lång ledigt. Kommer nog dock kännas för mamman att ha två killar att ta hand om på egen hand men de blir rutin på det också med tiden.

 

De va en liten uppdatering om läget här i huset i alla fall.... När man känner sig mer som en zombie än människa så finns inte orken till att knåpa ihop något.. Orkar inte ens starta datorn och från mobilen måste jag ändå in och redigera på datorn efteråt speciellt om det är bilder med. På tal om i huset så är vårt sovrum i stort sätt klart nu. Fattas två små lister, handtag på garderoberna, fönsterbräda och några eluttag som ska kopplas in. Men i natt kommer vi nog sova där för första gången på länge. Madrasserna ska flyttas över i kväll om det inte blir något oväntat som inträffar. Igår när J och T kom hem satt vi upp garderobs dörrarna, rullgardinen, gardinstången och lite av inredningen i garderoberna. Jag knåpa ihop alla korgar och satt in igår på em och skruvade ihop lillebrors hylla. De tog på krafterna men skam den som ger sig. Måste ha något att göra för att inte tänka lika mycket på hur man mår. Till en viss gräns går det i alla fall.

 

Idag har jag så här långt flyttat över våra kläder till sovrummet från kartonger och lillebrors garderober och tvättat en maskin tvätt... Mellan varven blir det mycket vila för att inte ta ut sig helt. Nyss lunch som jag hoppas får vara kvar idag, igår va tydligen inte lillebror hungrig vid lunchtid. Tror det blir lite vila i solen nu om en stund. Ser väldigt varmt och skönt ut här på baksidan i solen.

 

 

 

Vi började morgonen med att göra oss klara för dagis som vanligt, idag utan morfarn som hjälp. Vid 8,15 böt vi från Theos film till nyhetsmorgon och kollade på modiga fantastiska Anna som gjorde det så bra i rutan. Jag är så imponerad. Lag till två bilder från tv rutan med texten från igår kväll. Sjukt bra gjort att klara av att sitta i tv och prata om något så jobbigt och känsligt. Jag kunde inte hålla tårarna borta medan vi kikade och Theo fundera lite smått varför mamma va så rörd. Sen var det dags att börja klä på och göra färdigt för avfärd. Först lämna Theo på dagis, gick bra men han va inte så glad på mig när han inte fick ta med sig sin gräsklippare till dagis. Han fick ett utbrott kan man säga. Men efter en stund när han äntligen satts fast i bilstolen kom orden, förlåt mamma och så en puss på de. Lill gubben.... Inte lätt inte. Men han va överlag jätte duktig i morse. Efter han va lämnad så åkte jag mot mvc och Gimo. Gick bra att köra och han vila lite i bilen innan de var dags att gå in. Barnmorskan jag har nu (andra besöket) är så mycket bättre att ha och göra med. Väldigt nöjd över att hon började i stället för den förra. Vi gick igenom hur de varit sen sist och vad jag var med om på bedömningen. Hon skulle prata med min läkare jag har genom mvc och be henne skicka in en remiss till ackis om igångsättning och med lite tur får jag komma in runt vecka 37 för undersökning och koll om dem kan tänkas sätta igång mig. Så nu har jag fått tillbaka lite av mitt hopp igen. Men vi får som sagt se vad som händer. Magen växer men jag går ännu inte upp i vikt utan ner, bäbis går upp och därför ligger jag ganska still i vikt ännu. Ännu en anledning för igångsättning. Som bm sa jag ska ju orka föda ut barnet också, ingen viktuppgång och så illamåendet på de är stora skäl till att få en tid att sättas igång. Lillebror ligger som jag redan förstod fortfarande med huvudet nedåt precis som han gjort sen jag var in på förlossningen och hamna med dropp på bb. Inte nog med de hade jag även rätt i att han ligger låååångt ner. Han har lagt sig tillrätta verkligen och kan inte komma så mycket längre ned med sitt lilla huvud än vad han gör just nu. Nästa skede är att ploppa ut. Så hon förstod mig verkligen när jag hade svårt att gå sitta ligga och stå.. Han trycker på någe nog och inte konstigt att jag har så mycket sammandragningar och förvärkar heller. Han pressar nedåt. Hon hoppades att han skulle stanna kvar där inne till minst 35-37 för både hans och min del.... Men hon höll med om att de skulle inte vara förvånande om han tänkte kika ut tidigare än dess. Men som sagt jag hoppas på en igångsättning och får jag bara veta att en sån är möjlig så kan jag nog lättare stå ut med att må så här tills dess.

 

Efter bm besöket åkte jag hemåt, stannade till hos Cia och hälsade på lite i butiken. Känner mig verkligen som en dålig vän. Hon som behöver sina vänner efter det jobbiga hon gått igenom och jag har inte kunnat finnas där. Det gör ont men jag vet också att hon förstår mig och även om jag mår sådär över de hela så vet jag att hon inte är besviken på mig. Vi får helt enkelt ta igen allt när lillebror är ute och samma sak gäller mina övriga vänner som jag verkligen försummat dessa månader.

 

Väl hemma innanför dörren var det dags att försöka äta lite igen, smaka sådär men inte lika illa som igår ändå. Kanske gjorde susen att komma ut lite. Har hunnit spendera lite tid i telefonen med både Jimmy, Jane och flora Lotta också. Lotta blev så glad när jag svarade, hon förvänta sig inte att få höra min röst. Vi pratade lite och det va så kul att få höra lite om butiken och nyheterna. Saknar och längtar dit. Med lite tur kanske jag orkar ta mig dit efter nästa bm besök om två veckor. Kan mellanlanda hos pappa om det blir för jobbigt. Eller be honom köra mig sista biten fram och tillbaka han kanske kan handla eller så undertiden jag går in där och hälsa på. Skulle vara så kul att se alla saker. Samtalet med Jane handlade om ullared, hon är där och shoppar och ringde för att fråga mig vilken färg på gardinerna jag ville ha.. Jag har letat efter ett par gardiner jag såg på instagram men dem verkar bara finnas i ullared. Hon visste att jag ville ha dem och hade hittat på dem där inne och tänkte shoppa dem till mig. Lycka! Dem kommer bli så fina här hemma. Snacka om tur man har och snacka om knäpp som blir glad över ett par gardiner haha.

 

Jag kanske måste hämta Theo på dagis idag då Jimmy ev ska åka och träffa en kille som äger ett åkeri han kanske ska börja på nu när nuvarande jobbet gått åt skogen. Inte säkert än men i fall att de blir så måste jag orka åka iväg till dagis så nu blir det data förbud för en stund och vila i stället. Samla lite krafter och hoppas på att kunna äta lite mer om en stund. Känner mig fortfarande hungrig men vill inte må mer illa så vet inte hur mycket jag vågar äta på en och samma gång. Snacka om dilemma.

 

 

 

 

Och magen och jag går in i vecka 34. Högst 8 veckor kvar tills lillebror är ute och när man tänker bakåt så va de nyss de va åtta veckor sedan... Tiden går fort fast de känns som en evighet när de är tufft och jobbigt. 

 

Igår kväll hade jag de inte lika jobbigt de startade vid 2 i natt i stället. Jimmy masserade ryggen och benen på mig innan vi somnade och de kanske gjorde susen liten. Och i natt när jag vakna hade jag ändå inte lika smärtsamma sammandragningar/förvärkar som kvällarna och nätterna innan. Jag har fått tillbaka mitt onda i halsen och de känns som en stor irriterande böld sitter där och irriterar. Bestämde mig igår kväll  för att åka till vc om jag hade ont när jag vakna idag också och de hade inte försvunnit så jag tog mod till mig och åkte dit och tog odlingen. Inte i halsen som jag trodde utan dem gick ner genom näsan och fy farao så obehagligt. Dock va de kanske bra att de inte va halsen då hade jag nog bjudit på en spya där inne. Åkte sen hem och han precis i tid för att köra Theo till dagis så jag gjorde de själv och morfarn fick va kvar hemma hos oss. De gick bra de också men är lite kämpigt. Theo va jätte glad att jag va med, vi han leka lite ute innan kompisarna kom ut och han va så glad. Han va lite fundersam innan jag åkte till vc, va nog lite orolig att jag inte skulle komma hem igen så de va skönt att hinna hem innan han skulle iväg. Gick in en sväng på Ica innan jag åkte hem också. Så mycket som jag va ute idag (under den lilla stunden) va länge sen jag va sist. Sen jag kom hem har jag inte gjort många knop. Hjälpt morfarn lite med att ge verktyg medan han sätter taket och suttit lite vid datorn. Halsen känns som en stor fet klump och de är så irriterande. Magen spänner och spänner tror snart den ska spricka sönder. Så irriterande att knappt ens kunna sitta längre de trycker som bara den nedåt och jag tror minst en gång i timmen att jag ska börja föda snart haha. Men de är ingen lätt match detta inte. Vilken skillnad mot med Theo på slutet. De är tufft att måsta anda sig igenom så stora delar av dagen. Värk smärta pina gaaaaa lugna ner dig eller kom ut! Tror lite smått han kommer komma i helgen... 

 

 

I vilket fall så vart jag kvar i badrummet efter dem gick ut därifrån. Magen värkte och ryggen likaså... Hemska jädra smärta. Och de kan förklaras som en ordentlig magknip .. Jag som redan va helt slut av dagen och allt illamående och krämporna orka bara inte mera. Hungrig som tusan men klara inte av att äta då allt smaka skit. Vart tok depp och Jimmy kom in till mig efter en stund, han tog med mig in till soffan och försökte trösta. Theo kom mot mig blixtsnabbt när han såg att jag va ledsen. Trösta mamma ropa han medan han sprang mot mig. Mamma ledsen. Han krama och krama på mig, gav mig filten och stoppa om mig. Den fina ungen kläcker sen ur sig... De blir bra snart mamma och ger mig en stor kram. De kändes precis som att han verkligen mena de, som att han förstod varför jag va ledsen. Bästa killen! Så klok och omtänksam för att vara så liten. Han förstår nog mycket mer än vad man tror. Jag blev helt varm och bröt ihop lite till. Han ville inte lämna mig själv och ropa på Jimmy att han också skulle sitta där med oss. Plötsligt sprang han iväg och tillbaka kom han med sin motorsåg och hörselskydd. Börja såga lite på mina ben och försökte få mig att leka lite med honom. Jag försökte lite men hade så jobbigt så jag bara satt. Så tog han motorsågen och såga mot min mage. Såga magen ta ut lillebror sa han. Om de va så enkelt ändå men bra tänkt. 

Sen när barnet lagt sig lag jag mig igen och Jimmy gjorde mig sällskap. Hemskt jobbig dag och de tog flera timmar innan jag somnade. Hade så galet ont och de börjar mer och mer likna förvärkarna jag hade den där veckan innan Theo ville komma ut. Jag hoppas lite att de betyder att lillebror vill ut snart för att ha dem här värkarna till vecka 40 eller så de kommer aldrig gå, hur orkar man de. Känner just nu att dem smyger sig på sakta men säkert igen. Inte alls lika smärtsamma som igår kväll och några andra kvällar men de molar bra nog i mage och rygg. Hur ska denna kväll sluta.