Igår bubblade Theo ur sig några nya ord:
Morfarn råkade lära honom.. Rackarns skit så nu springer han runt och säger de nu och då. Som igår när han försökte få av sig sina strumpor då sa han rackarns skit när de inte gick bra.
Morfarn och Theo tittade mot Aaron och Mollys hus och pratar lite om dem. Då säger Theo Aaron, men kanske mer Aaon. Jag frågar om han saknar Aaron och vill leka med honom JA säger Theo direkt och pekar mot deras hus.
Han säger också Hej totto högt klart och tydligt nu.
Lego (legå) är också något han börjat säga.
De händer så mycket nu. Ett bra tag har han härmat och babblat på mycket, dem hade reagerar på dagis för några veckor sen att han va så me och hade lätt för att göra dig förstådd och härmade de dem sa och de hördes va de är han säger. Dem fråga om vi märkt de hemma eller om de bara va där. Men nog babblar han på hemma allt.
Han vet precis vad han vill.. Ja och nej hela tiden. Är du hungrig, ska vi byta blöja, vill du ha... Osv och han säger ja eller nej och sen står han för de också. Frågar man är du trött ska vi äta välling och gå och sova. Ja säger han och nickar och springer till toan för att byta till pyjamas eller om han redan har den på går han direkt till köket och pekar upp mot flaskorna.

Tänkte försöka skriva ner ett inlägg sen för minnes skull.. Alla ord han kan och när han lärde sig dem. Alltid bra att spara minnena, kul att komma ihåg när han sa och gjorde vad. De har varit alldeles för dåligt med sånna inlägg så här långt.

Vilken dag de vart igår.. Morfarn sov hos oss och skulle va med Theo igår medan jag åkte lite lastbil med Jimmy, vilket inte har hänt på två år snart och han skulle köra lite extra igår. När vi kom till firman vid 04 började de.. Jimmy sprang på toa när vi sen hade kört ett par mil ut på e4an började han må jätte illa och va tvungen att stanna på e4an.. Väl ute ur lastbilen mådde han lite bättre men upptäckte i stället att vi hade punktering på lastbilen, däcket satt helt löst från fälgen. In i lastbilen igen och köra sakta vidare mot lastningen. Lasta och Jimmy hoppa ur kranen ett par gånger och mådde illa. Fick åka över österby tillbaka i stället för e4an i fall däcken skulle smälla och vi bli stående. På vägen fick han hoppa ur och kräkas. Lämnade av mig hemma när vi ändå åkte förbi och åkte sen mot firman innan han kom fram till Tierp hade han fått stanna ytterligare tre fyra gånger. Väl framme vare bara kasta sig in i våran bil och åka hem och lägga sig, han va hemma före 9. Så de blev inte riktig som planerat. Vid 11 vare min tur att börja må riktigt dåligt och sen va de kört för mig också. Vilken himla tur att morfarn va här igår kan jag säga för både Jimmy och jag låg som stök och orkade verkligen inte ta hand om lill skrutte. Tack bästa morfarn!
I natt sov Theo som en kratta.. Vaknat och grinat och hostat om vart annat hela tiden. Dock kände jag mig rätt utvilad vid 6.15 när han vaknade. Måste vart för att man lag sig vid 20 igår kväll.
Jag skulle ha jobbat idag men ringde chefen igår och beklagade mig. Jag är så less på alla dessa sjukdomar nu, börjar bli jobbigt och ringa och säga att vi är sjuka och att jag måste va hemma :( Men va gör man. Idag känner jag mig än så länge bättre, inte bra men inte lika hemsk som igår. Har fått i mig macka och vatten och de är mer än jag ätit på ett dygn. Den här trevliga magsjukan hade Theo i tisdags/onsdags så vi anade att vi skulle få de men när vi mådde så bra hela veckan så hoppades man ju att nu slipper vi men så va de icke så nu vet vi att magsjuka utbryter tre dagar senare på nästa. Bara hoppas morfarn klarar sig men han hade nån släng av de innan vi vart dåliga så förhoppningsvis klarar han sig nu. Tråkigt att vi missar Jimmys brors 40 års kalas idag men efter gårdagen så har vi inte så mycket mer val än att hålla oss hemma.. Hoppas bara vi kommer få må bra idag.. Så de är som vanligt i morgon igen.

Dock tror jag mer på tänderna denna gång än något virus. Han gnager, biter, gnäller och dreglar som en tok. Jimmy fick hämta honom på dagis i tisdags med 40.5 i temp och igår hade han flera såna toppar och där i mellan runt 38,5 när alvedonen värkar. När han är nere på de undre graderna leker han och håller i gång dock lite långsammare än vanligt och gnäller och vill ha mig nära men är ändå i farten. Han äter lite i alla fall mest välling och lite mackor men igår satt han faktiskt i sig en pannkaka till lunch. I natt sov han rätt okej, vakna och yra och ville inte riktigt komma till ro men med lite alvedon gick febern ner lite igen och han somna. Sov sen till 06.30 så sov morgon mot de vanliga 05.00. Än så länge har han fått i sig gröt och lite mjölk och smörgåsrån.. Rorri är igång och han sitter och diggar till musiken. 38 igen på tempen så får se hur dagen blir. Har förhoppning att få honom att sova mer än 30 min idag.. Både igår och förrgår ville han inte sova mer än så. Lill grodan... Ska snart försöka få mig en titt i munnen på honom, antagligen utan resultat idag också då han skriker rätt ut och säger ajajaj när man försöker.

Ännu en kväll i tårar.. Och en mamma som är så trött men har svårt att somna för alla tankar (och en hemsk förkylning som är en barnlek egentligen)
Drömde en så verklig dröm natten till idag (i morse) En dröm om några av våra vänner som ska bli föräldrar i maj. Ena paret skulle egentligen ha sin lille i juli men efter hemska omständigheter som jag nämnt lite löst tidigare så kommer bebisen tas ut i maj. Vi var i vilket fall på sjukhuset och skulle hälsa på dem alla eftersom dem fått sina små nästan samtidigt.. Bilden av när vännerna som fick sin pojke för tidigt sitter och håller om honom och ler så otroligt stort går inte att sudda ut från mitt minne. Jag ser dem framför mig så klart. Dem satt där på sjukhus sängen tillsammans och log och tittade på prinsen när vi gick mot dem. Deras leenden går inte att beskriva. Jag vakna sen med ett ryck och va alldeles tårögd. De kändes som de var på riktigt.
Jag smsade med den blivande mamman nu på kvällen och hon skrev att de va så tufft men att allt stöd och engagemang fick henne att kämpa ännu mer. Jag vart så varm och börja tänka på drömmen igen. Jag vela en stund men skrev sen min dröm till henne.. Jag kan aldrig i närheten föreställa mig hennes känslor smärta eller oro. Att inte veta vad som kommer hända men jag är så säker på att de kommer gå skit bra. Jag vet inte själv hur jag skulle orka mig ur en sådan situation som hon är i nu. Hur jag skulle se på mig själv känna mig eller om jag skulle kunna acceptera.
Kämpa!!!! Va du än gör ge aldrig upp! Och till er andra.. Va rädda om er, livet, dagen och de ni har. Varje dag!

Var vi till stan en sväng, morfarn va också där märkte vi så vi träffades en sväng. Medan mamman va inne och kolla efter lite jobb kläder körde Theo bil på parkeringen med pappan. Mycket uppskattat och dem hade nog lika kul båda två.

Med en kille som i morse kleta ut smöret på mackan i sitt hår så får man ta till handfatet och vatten för att försöka få de någelunda fräscht till dagis.. Så med blött hår blev de tuppkam. En riktig cooling.