De är så mycket oro i min kropp just nu.
Jag känner hur de nästan värker sönder min lilla hjärna.
Alla funderingar, frågor ja alla saker runt och kring vår skrutt.
Tabletterna jag skrev om tidigare.. Tänk om skrutt inte mår någe bra.
Vad är de med mig är de verkligen normalt att vara inne i en sån
här svacka. Men jag är säkert inte ensam.
Jag vill att de ska bli vecka 18 nu. Jag vill veta om DU mår bra.
Jag vill veta att du är frisk och pigg och trivs i min mage.
De vore en sån lättnad. Vi har ju inte sätt dig sen i vecka 12.
Då var allt bara bra.
Men de var ju då vecka 12 då jag började med tabletterna,
dem där starka som ger mig dåligt samvete.

Veckorna sen vi fick veta har gått så oerhört fort. De känns som igår.
Men ändå var de vecka 7 när vi fick reda på att skrutt bodde i min mage.
Nu 9 veckor senare, över två månader senare. Herre gud, så länge.
Jag är så oerhört glad, vi är så glada.
Jimmy är världens bästa och bryr sig så om mig och skrutt.

Och sen till magen, hur mycket växer magen i början egentligen.
Kan det vara så olika från person till person.
Jimmy tycker de har hänt massor med magen.
Jag kan inte se det, jag tycker de står still. Händer noll och de
gör mig också så himla nojjig.
Men jag känner ju att de är något där inne.
Ibland rör du dig om och om igen, den där känslan som inte
riktigt går att beskriva. Men jag vet jag är säker på att de
är du som myser runt där inne.
Jag ska försöka sluta vara nojig nu, de får räcka.
Men jag har mina dagar, som tur är det inte så ofta.
Men just idag är jag nojig som bara den...
Kan bero på att jag är less på det mesta nu kanske.
De har varit för mycket må illa, är trött orkar inte göra något.
De har som tagit över mig mer än vad jag vill att de ska få.
Men förhoppningsvis vänder de snart, jag får må bättre och
slipper alla jobbiga tankar med butiken, lgh och om
att du våran älskade skrutt mår bra.

Håll tummarna snälla ni, håll tummarna för att skrutt har de bra.