Då börjar vi då, med det där som jag inte riktigt hunnit med ännu.
För snart väldigt snart två veckor sedan, en onsdag.. Jimmy jobbade em
och kom hem från jobbet 3 på morgonen. Jag han reagera på att han
var hemma och somna om så skönt igen. En timme senare vaknar jag
av att det gör grymt ont. Aha förvärkar inatt igen då som senaste
veckan då det varit nästan varje natt i ett par timmar.
Tänkte inte så mycket mer på det utan försöker fördriva tiden mellan
dem då det absolut inte går att somna om.
Två timmar senare inser jag att det nog inte bara är förvärkar.
Väcker Jimmy vilket inte är det lättaste och säger att jag tror jag
har värkar.. Men att han kan somna om igen men så han är inställd
på att jag kanske behöver honom om ett tag.
Fram till halv 9 kommer dem med 5-10 min mellanrum efter de blir
dem aningen tätare 5-8 min men allt som oftast ligger dem på 5 min.
Ringer till bm i Gimo och pratar med Christel eftersom vi skulle dit
till klockan 11 och träffa Angelina.. Hon tyckte jag skulle
ringa till förlossningen så det gjorde jag. Dem i sin tur trodde att vi skulle
behöva komma in under dagen så det var bara avvakta så länge.
Då vakna Jimmy till och han höll sig vaken sen av mina skrik haha.
Vid 10-11 ringde han sin chef och sa att han skulle stanna hemma.
Runt 12 var värkarna fortfarande med 5 min mellanrum ibland lite
tätare.. Och Jimmy och jag tog oss ner till butiken för att göra
begravningsbinderier till fredagen eftersom jag insåg att jag nog inte
kommer hinna hem för att göra dem och jag hade ingen som kunde
komma och hjälpa mig göra. Så under två timmar vilket i vanliga fall
kanske tar högst en timme så hjälpte Jimmy mig igenom alla hemska
värkar medans jag stod och gjorde binderier. Otroligt nog vart dem
sjukt bra så jag tror jag ska ha värkar när jag gör dem oftare haha.

Vid 14 sen ringde jag förlossningen igen då var värkarna mellan 3
och 5 minuter. Då tyckte dem att vi skulle vänta en timme och sen åka in.
Så Jimmy åkte och beställde mat och så försökte vi äta lite innan
vi drog iväg sen.. Inte det lättaste att äta mat när man både
har värkar och mår illa men de gick bra. Faktiskt så slapp jag spy
sista dagen som gravid, dagen innan på tisdagen så fick jag springa
till toan några gånger. Vid 16 var vi inne på förlossningen och dem
"kolla upp" mig.. Öppen 4cm och vi fick komma in på ett rum.

Barnmorskan hette Elin och sköterskan Carina. Elin och vår bm
i Gimo Angelina hade pluggat tillsammans så det var lite roligt.
Hon var toppen och kul men någon lite yngre. Carina var också riktigt bra.
Vid sex tiden kollade hon igen och då hade jag öppnat mig 1cm till, till 5cm.
Allt gick toppen och jag undrade faktiskt lite om det inte skulle bli värre
snart haha. Hade som föreställt mig ännu värre smärta på en gång.
Vid 20 började jag med lustgasen, lite läskigt till en början men de gick
rätt fort att komma in i "rutinerna" och nog hjälpte det en del allt.
Fick även tenns plattor vid ryggslutet som gav massage och stickningar
och guu så underbart. Jag som hade föreställt mig att ha mer bedövning.
Men det behövdes inte. Tennsen underlätta en hel del.
Strax innan 21 var jag öppen 8cm! och dem hade skiftbyte.
Våra nya bmar hette Anneli och Maria. Maria var bm student och riktigt bra,
Sköterskan hette också Anneli. Vid 22 var jag fullt öppen och en halvtimme
senare tyckte dem att jag skulle testa gå på toa så det skulle gå lite
lättare när bebis väl skulle ut. Så då sluta jag med lustgasen och försökte
mig bort till toan med hjälp av både Jimmy den där roliga gåstolen och
en av Anneliarna. Väl där gick det så klart inte att gå på toa.
Det bara tryckte och värkarna avlöste varandra. Vid 23 gick vattnet när
jag satt där på toaletten. Vilken känsla! I 20min satt jag sen där och
kom ingenstans. Så fort jag var på väg upp så kom nästa värk.
23,20 var vi tillbaka vid sängen igen och jag tog lustgas två gånger innan
jag lag mig ner i sängen.. Jag fråga vad klockan var precis när jag lag mig ner
och den var 23,30. Det tryckte på som satan och dem tyckte
det var dags att föda bebis :) Och fort gick det...
Han precis bara fråga vad klockan var så kom första krystvärken.
Nån minut senare trodde vi de kom en till men bebis bara retades där inne.
Bmarna fråga om jag ville känns på huvudet men nej tack haha.
Dem han inte mycket mer än så, så var det dags för ännu en krystvärk.
Och med den så kom bebis ut! Vilken känsla vilket tryck som släppte.
Snacka om magiskt, underligt, fantastiskt ...........
Att se vår bebis för första gången. Vem var det liksom. Efter en stund
insåg jag att vi inte visste om det var en pojke eller flicka än och
det hade inte dem hunnit kika heller. Han hade navelsträngen runt
halsen men bara löst så det var ingen fara alls. Han var helt grå
och kladdig haha.. Och huvudet var smått tillknycklat.
Han låg med ryggraden på höger sida ( precis som du trodde dagen
innan han föddes när du kände på magen Annah ;) ) Innan hade han
haft ryggraden på vänster sida varje gång vi var till bm i Gimo.

När vi väl fick veta att det faktiskt var en liten pojke som bott i magen
så fick han komma upp och gosa med mig. Jimmy fick klippa navelsträngen
och så fick vi se moderkakan och grejer ... Till och med Jimmy tittade han
som är så känslig för allt. Sen var det allt det vanliga, undersökning m.m.
Theo vägdes och mättes, han fick gosa med Jimmy i fotöljen medans
jag duschade och gjorde mig i ordning för att komma upp på bb.

Och bb historien tar vi en annan dag :)