Enligt beräkningarna så är skrutt just nu så stor som jag var
när jag föddes. Och då föddes jag "bara" en vecka för tidigt.
Och de gick väl rätt bra för mig ändå så då bör de gå bra
om våran skruttis skulle bestämma sig för att komma ut från nu
framåt. Önskar han stanna inne lite till samtidigt som jag vill att
han kommer ut NU så jag kan få må bra. Hur sjutton har har
överlevt den här graviditeten?! Jag fattar de verkligen inte.
Så här dåligt får man bara inte må, de borde vara lag på de.
Nu sitter jag där igen, jätte illamående kräkningar upp i halsen
minut efter minut. Inte lika många toabesök dock men de händer
från och till det också fortfarande. Halsbränna som tar kål på mig
och fogarna som gör så ont på vänster sida. Kan jag inte få må bra.
Ibland vill jag bara bryta ihop och lägga mig ner och sparka i marken.
Så där som barn kan göra när de inte får som dem vill.
Om jag kunde ligga på mage ändå, så de är kört de också.
Ååå va jag saknar att sova och ligga på mage, jag vill! Helst nu!
Så klar älskar jag att vara gravid ändå, de är helt magiskt och
inte likt något annt jag någonsin varit med om. Men tänk om
jag också kunde må så där toppen bra som dem flesta andra gör.
De enda jag "lever" på just nu är att de är högst 8 veckor kvar.
Att jag slipper dem där extra kilona att gå ner sen när bebis är här.
Att jag faktiskt har varit sjukt duktig som orkat mig egenom allt
så här långt. För de är jag faktiskt, men jag fattar inte hur de gått till.

Just de, ny vecka igen då.... Gick in i vecka 34 idag. 6 veckor till BF.