Igår körde jag ett arbetspass på FloraBuketten så denna vecka är jag bara ledig idag, känns att de vart en sex dagars vecka. Och ovant med en lördag också de va väldigt längesen sist. Ledig nästa lördag men sen är de en till att jobba innan Lotta kommer tillbaka från semestern. Är ganska skönt att kombinera både blomsteraffären och Fonus men man blir rätt bortskämt med kortare dagar och slippa alla oväntade bud och liknande när man är på Fonus och som sagt att slippa lördagarna.
Sen har jag ju BlomsterDesign jobben också som ska göras mellan alltihop så nog har man att göra allt. Förvånad att de inte va sånt jobb denna vecka också för de brukar alltid köra ihop sig då när man har som värst.

Igår va Theo hos morfar medan jag jobbade, Jimmy va med sin storebror till Västerås och power meet från tidigt morgon till i natt. Så Theo och jag va kvar hos pappa enda till de va dags för Theo att sova. Igår morse träffade Jimmy Theo bara några minuter.. Han åkte kvart i sex och Theo vaknade halv sex... Sen vart Theo helt förstörd för att pappan inte va hemma. Satt och grina och ropa efter pappa ett bra tag och så va de bra igen och efter nån timme kom de igen. Han är inne i nån period nu, på dagis är de mig han ropar efter dock inte ledsen eller jämt men aldrig efter pappan och hemma är de på Jimmy. Den här veckan har Jimmy haft lastbilen hemma och då har Theo blivit helt förstörd när inte pappa och lastbilen är kvar när han vaknar. Och de går heller inte att ringa Jimmy så dem får prata för då får man en skit ledsen kille resten av morgonen för han vill absolut inte lägga på luren. Överlag så blir han ofta tokig om han kommer på något kan va vad som helst men inte får de, eller inte har lust att ta på skor eller byta blöja just då.. gallskriker och lägger sig ner eller börjar fäkta runt med armarna. Inte likt våran Theo men som sagt han ska väl utforska hur saker funkar han me.

Idag blir vi nog bara hemma, bada i poolen ut och cykla och greja med lite nödvändigheter. Hade funderingar på andra saker idag men näää de tar vi en annan dag.

Bild från igår när Theo sakna Jimmy som mest, då titta han i pappas trailer på alla lastbilar :)

Gu så dåligt jag är på att uppdatera här känner jag. Just de med att skriva också men de får bli lite si och så tills tid lust och ork infinner sig. Är alltid så sjukt mycket så man orkar inte sätta sig ner.

Just nu ligger jag i sängen på mitt hotellrum i Falköping. Har varit hemifrån sen i söndags eftermiddag och känns mer och mer konstigt att inte va hemma hos killarna. Jobbigast va så klart första natten och de där med att hoppa på första tåget och lämna allt. Men nog är de skönt också, sova om nätterna, buffé frukost hotell lunch och middag och väldigt trevligt folk att umgås med. Sista natten nu och i morgon blir de frukost och lunch på hotellet/akademin sen dags att åka dem tre tågen hem och sen får jag träffa mina älsklingar igen. Theo har väl glömt bort sin mamma snart han och jag som alltid varit så nära varje dag hela tiden. Nej då men de kändes inte alltför skoj att åka hemifrån i söndag. Jag har haft många jobbiga tankar om detta inför resan.

Igår va kungen och drottningen på besök i Östhammar och då tyckte dem på kontoret att vi skulle ha de lite festligt och kalasigt så de vart flaggor på fasaden planterade blommor på trappen tårta godis och inge jobb under hela em. När dem gick förbi oss ner mot torget kunde jag inte låta bli att knäppa ett kort.. När dem ändå bara va 1,5 meter från mig. Och nog vinka hon till oss allt.

Vilken dag de vart igår.. Morfarn sov hos oss och skulle va med Theo igår medan jag åkte lite lastbil med Jimmy, vilket inte har hänt på två år snart och han skulle köra lite extra igår. När vi kom till firman vid 04 började de.. Jimmy sprang på toa när vi sen hade kört ett par mil ut på e4an började han må jätte illa och va tvungen att stanna på e4an.. Väl ute ur lastbilen mådde han lite bättre men upptäckte i stället att vi hade punktering på lastbilen, däcket satt helt löst från fälgen. In i lastbilen igen och köra sakta vidare mot lastningen. Lasta och Jimmy hoppa ur kranen ett par gånger och mådde illa. Fick åka över österby tillbaka i stället för e4an i fall däcken skulle smälla och vi bli stående. På vägen fick han hoppa ur och kräkas. Lämnade av mig hemma när vi ändå åkte förbi och åkte sen mot firman innan han kom fram till Tierp hade han fått stanna ytterligare tre fyra gånger. Väl framme vare bara kasta sig in i våran bil och åka hem och lägga sig, han va hemma före 9. Så de blev inte riktig som planerat. Vid 11 vare min tur att börja må riktigt dåligt och sen va de kört för mig också. Vilken himla tur att morfarn va här igår kan jag säga för både Jimmy och jag låg som stök och orkade verkligen inte ta hand om lill skrutte. Tack bästa morfarn!
I natt sov Theo som en kratta.. Vaknat och grinat och hostat om vart annat hela tiden. Dock kände jag mig rätt utvilad vid 6.15 när han vaknade. Måste vart för att man lag sig vid 20 igår kväll.
Jag skulle ha jobbat idag men ringde chefen igår och beklagade mig. Jag är så less på alla dessa sjukdomar nu, börjar bli jobbigt och ringa och säga att vi är sjuka och att jag måste va hemma :( Men va gör man. Idag känner jag mig än så länge bättre, inte bra men inte lika hemsk som igår. Har fått i mig macka och vatten och de är mer än jag ätit på ett dygn. Den här trevliga magsjukan hade Theo i tisdags/onsdags så vi anade att vi skulle få de men när vi mådde så bra hela veckan så hoppades man ju att nu slipper vi men så va de icke så nu vet vi att magsjuka utbryter tre dagar senare på nästa. Bara hoppas morfarn klarar sig men han hade nån släng av de innan vi vart dåliga så förhoppningsvis klarar han sig nu. Tråkigt att vi missar Jimmys brors 40 års kalas idag men efter gårdagen så har vi inte så mycket mer val än att hålla oss hemma.. Hoppas bara vi kommer få må bra idag.. Så de är som vanligt i morgon igen.

Ännu en kväll i tårar.. Och en mamma som är så trött men har svårt att somna för alla tankar (och en hemsk förkylning som är en barnlek egentligen)
Drömde en så verklig dröm natten till idag (i morse) En dröm om några av våra vänner som ska bli föräldrar i maj. Ena paret skulle egentligen ha sin lille i juli men efter hemska omständigheter som jag nämnt lite löst tidigare så kommer bebisen tas ut i maj. Vi var i vilket fall på sjukhuset och skulle hälsa på dem alla eftersom dem fått sina små nästan samtidigt.. Bilden av när vännerna som fick sin pojke för tidigt sitter och håller om honom och ler så otroligt stort går inte att sudda ut från mitt minne. Jag ser dem framför mig så klart. Dem satt där på sjukhus sängen tillsammans och log och tittade på prinsen när vi gick mot dem. Deras leenden går inte att beskriva. Jag vakna sen med ett ryck och va alldeles tårögd. De kändes som de var på riktigt.
Jag smsade med den blivande mamman nu på kvällen och hon skrev att de va så tufft men att allt stöd och engagemang fick henne att kämpa ännu mer. Jag vart så varm och börja tänka på drömmen igen. Jag vela en stund men skrev sen min dröm till henne.. Jag kan aldrig i närheten föreställa mig hennes känslor smärta eller oro. Att inte veta vad som kommer hända men jag är så säker på att de kommer gå skit bra. Jag vet inte själv hur jag skulle orka mig ur en sådan situation som hon är i nu. Hur jag skulle se på mig själv känna mig eller om jag skulle kunna acceptera.
Kämpa!!!! Va du än gör ge aldrig upp! Och till er andra.. Va rädda om er, livet, dagen och de ni har. Varje dag!

Vi fick fika främmande på kvällningen.. Två killkompisar till oss kom förbi och de har pratats oerhört mycket om allt från lastbilar till verkligheten och känsliga ämnen. Och nu när de är dags att sova ligger jag vaken och tårarna rinner ner för kinderna. De gör så ont att dem man bryr sig om har de så tufft. En lättnad kom dock i och med att de lille ofödde livet antagligen kommer kunna klara sig igenom allt de här men än är inte allt säkert. Och resten.. De är tur att hon är stark och inte ger upp. Jag är så imponerad så otroligt imponerad av dem. Hur han sköter de här, han kommer få ett tufft år framför sig.. Dem tillsammans framför allt men hon är en fajter hon fixar de här och han också och vi kommer alltid finnas där att hjälpa och stötta. Alltid! Vi och många fler. Fina vänner som ger så mycket får mer och lite till tillbaka. <3

Just nu önskar jag att jag hade låst den här sidan ändå, så jag kunde skriva alla tankar och känslor jag känner just nu utan att vara för öppen.
Jag är ledsen och otroligt tagen så de gör ont i hjärtat. Jag tänker tänker och tänker. Känner och gråter. Overkligt och obegripligt är orden som snurrar runt runt.
Vi har vänner som just idag började genomgå något fruktansvärt jobbigt. Något som gör att just nu skulle jag vilja strunta i allt och bra va med mina käresta och våra vänner.
Med gråten i halsen och tankarna långt borta är de nu dags att försöka sova. Första besöket/arbetsdagen på fonus kontoret i morgon. Inte speciellt passande efter denna kväll men ett jobb är ett jobb även fast känslorna är överallt just nu och kommer säkert göra sig påminda där i morgon.

Stark är ännu starkare tillsammans <3

Är alltid en dag jag vill sudda ur almanackan. En dag som för mig sen några år tillbaka aldrig har något gott med sig. En tung dag med många minnen men också en dag att va stolt över, en dag då jag förändrade mitt liv. Sen dess har den här dagen alltid kommit med jobbiga tankar aggressioner eller tårar. Inte medvetet från min sida men ändå så medvetet för de finna alltid inbyggt och minnena kommer som de känns alltid finnas där och göra sig påminda. Jag blir sur för allt arg och ledsen fast jag inte vill de just den här tiden på året. Just runt alla hjärtans dag och den 15/2. Många jobbiga minnen och känslor är inblandade i dem datumen.

Jag är så glad att jag idag har Jimmy och världens bästaste Theo vid min sida. Jag är rädd för hur de kunde ha varit om jag inte hade tagit de beslutet just idag för dem åren sen.. Jag är så mycket starkare av min erfarenhet men också så mycket känsligare och mer beslutsam att verkligen ha de liv jag är värld och älskad och sedd för den jag är och för de jag gör.

Tacka gud för att jag hade dem jag hade runt mig då för att orka kämpa mig upp igen. Och tack mig själv för att jag vakna upp ur värsta mardrömmen och tog mig ur allt och lämnade de bakom mig.. Minnena sitter i och jag minns de som de va igår men tanken på vad mer du kunnat gjort mig om jag inte tagit mig ifrån dig är svår att slå bort ändå.

Just idag är jag ledsen sur och arg som alltid de här dagarna men ändå så jävla lycklig att jag har de så mycket bättre nu än då! Tack finaste ni som hjälpt mig och fanns/finns när jag behövt er. Tack ni som förstår vad jag skriver om och som vet hur de varit...

<3

Ännu en vän ska bli mamma.. Så underbart härligt. Verkligen de finaste och underbaraste som kan hända sina vänner och nära. Kommer alltid genast att tänka på när Theo låg där i magen och man kände hur han böka runt och höll låda. Alla sparkar och all kärlek. Så overklig känsla att någon bor och växer i magen. Två av mina barndomsvänner ska få sitt första barn i maj, en annan vän ska detsamma i juni. Och så många till som vi känner som ska få bebis i år. Och då har året knappt börjat. Lycka!

Kunde inte låta bli att kika in några mini plagg på mobilen medan jag försökte vakna (Theo ville upp kl 6) finns så mycket sött.

Kollar jag på skor.. Något nytt par bör införskaffas inför våren så kan ju alltid kolla lite vad som erbjuds.
Börjar ledsna på allt nu så nu går jag på extra batterier och försöker sysselsätta mig med vad som helst. Under dagen har de varit ganska skapligt med bara låg feber, förkylning och hosta... Så julen försvann från vardagsrummet. Men mot kvällningen öka så klart febern igen så nu är de soffan som gäller och snart också sängen och sova. Jimmy är feberfri nu med hosta och förkylning "bara". Så de borde vara min tur att va kvitt den till jag vaknar i morgon.

Theo vakna kl 6 men fick honom att ligga kvar till 7 medan jag halv sov bredvid honom. Känns lite bättre med febern just för sekunden i alla fall. Skönt de men än ska vi inte ropa hej.
Theo satt sig i soffan när jag slog på barnprogram och tro de eller ej han satt kvar hela 5 min och tittade. Just nu leker han med sin lilla golv mopp och "tvättar" golvet i vardagsrummet. De gäller att lära i tid.. Undrar om vi borde köpa honom en dammsugare också och en tvättmaskin. Han har ju redan ett kök han älskar att laga mat i. Våran sötnöt!

Den här vecken har verkligen inte gått enligt planering. Stor suck!! De vände inte, ligger till sängs med mellan 38 och 40 graders feber. 38 går att stå ut med och va uppe men sen i natt pendlar de upp till 40 hela tiden. Just nu också och familjen kan lätt värma Theos välling på mig ikväll. Jimmy är lite piggare nu och uppe på benen men med lite feber som går upp mot 38. Morfarn kom nu på em och leker med Theo.. Bästa morfarn/pappan som alltid ställer upp. Fick äntligen riktigt host medicin på recept hoppas nu hostan dämpas. Ligger i sängen nu så jädra uttråkad gör ont i ögonen av att kolla på mobilen men blir galen av att bara ligga och göra ingenting. Theo är bara lite snorig och hostig som tur är och han sov riktigt bra i natt.. Vakna bara och hosta några gånger annars inne hos sig till kl 6 från 19.30. Och han somna på stört också. Hans fläckar börjar blekna lite och förhoppningsvis är dem snart helt borta. Så där ja nu va de bara en sak kvar.. Jag vill bli frisk!!!!!!

Lotta Maria Sara och jag gjorde butiken julig och skyltade om i fönstren till årets skyltsöndag i Östhammar. Skit kul och såååå mycket inspiration så hade tiden bara funnits hade de hänt ännu mer.
Sara och jag gjorde naturligt inne och Lotta och Maria naturligt ute.. Sara och jag gjorde också nya skit snygga mitten borden.

En av gårdagens sysslor. Dem vart så himla goda, pappa och jag bakar himla bra tillsammans. Mandelmassa gegga i stället för vaniljsocker.. Många plus poäng till mig för den idéen.